fredag 31 oktober 2014

Fisken i snön


För ett ganska bra tag sedan fick jag Fisken i snön av Malin K Eriksson att läsa och recensera. Det har tagit lite tid för mig att läsa igenom den - kanske mest för att jag först fick tvinga mig igenom de inledande sidorna som tyvärr kantades av en hel del korrekturfel som störde min läsning. Det var väl ungefär här jag insåg att, om jag själv ska ge ut på egen hand vilket jag tvekar på efter den här boken, är det av stor vikt att ha ett bra team av kritiker, korrekturläsare och lektörer bakom mig. Ändå känns det som om isen skulle vara för svag att våga sig ut på med både en häst och en ko som heter Rosa till exempel... Och det känns så synd, så onödigt att som läsare haka upp sig och hela tiden snubbla på de där korrekturfelen. Det är inte för dem en författare vill få kritik. Å andra sidan är det inte över dem en läsare vill snubbla heller.

Elin från Linneryds socken kommer under 1860-talet till hospitalet i Växsjö. Hennes syster har just dött under oklara omständigheter och Elin själv lider av fallandesjuka (epilepsi) som det tisslas om ska vara ett gudastraff för den synd Elin begår. Behandlingen är bältesläggning och kallbad. Först på hospitalet, som tonåring, lär sig Elin genom en medsyster att läsa och friskförklaras därmed sedan hon motbevisat sin sinnesslöhet.

Hemma bor mormor och mamma (fadern är död) på en gård som präglas av hårt arbete. Det bekommer inte Elin som tycker om att arbeta hårt med djuren som hon har ett alldeles särskilt band med. De konverserar med ord till varandra. Annars är det bara systern Ida som stod Elin nära och förstod henne. Trots att Elin även inför Ida bär på en skam, skuld och hemlighet i form av onani och kroppsutsöndringar hon inte tycks kunna kontrollera (och här vet jag inte om jag missar själva poängen och att det är Elins epilepsi som orsakar att hon ofta kissar ner sig, i så fall ber jag om ursäkt).

Boken präglas av onani. Men absolut inte på något erotiskt sätt. Snarare på ett olustigt, skamfyllt och helt besatt sätt. Jag vet inte om det är ett medvetet försök till att beskriva ett sanningsenligt kvinnoöde i en historisk miljö där kvinnan inte skulle ge efter för lustar utan leva i återhållsamhet. Men för mig blir det mest galenskap. Speciellt som onanin går så långt att den orsakar olyckor och vaneföreställningar.

Elins syster dog i ett fall från vad som beskrivs som en sten men i min fantasi mest målas upp som klipphäll ut mot sjön där vågorna fläckas av blod. Elin tyngs av skuld och söker överallt efter Ida och hoppas och tror på en återförening även i det här livet. En skuld som jag till viss del kan känna igen som frukten av saknaden av en trygg barndom men som här också späs på av prostens predikningar om synd. Och Elin präglas av själviskhet och onani. När Elin blir gravid tror hon att det bor fiskar i hennes mage och hon gör så att barnet föds fram för tidigt. Och där ligger sedan "fisken" och sprattlar i snön...

Kan en människa på grund av skam, skuld och tro drivas till vansinne? Ja, kanske, även om jag tycker att det sker lite väl övertydligt. Det är ingen tvekan om att Malin K Eriksson kan berätta och hon gör en tydlig personbeskrivning samtidigt som hon skriver sig förbi somliga händelser genom en "dimma" som lämnar mycket kvar åt läsarens egen tolkning och fantasi. I vissa mått är det en lyckad strategi. Även om jag tycker att scenen där Elin tror sig kräkas upp de sprattlande fiskarna och när hon helt plötsligt befinner sig ensam i skogen beskrivs lite väl suddigt. Å andra sidan lämnar det också en stor portion vansinne omkring sig. Precis det vansinnet som driver Elin. Vansinnet som dock gör att jag har svårt att närma mig Elin, att komma henne på djupet och på riktigt förstå henne. Runt henne finns den här auran av dimma som jag inte kan tränga igenom.

Samtidigt. Det var ingen annan än Ida och djuren som på riktigt förstod Elin så Malin K Eriksson har måhända lyckats med sin karaktärsbeskrivning på ett särdeles lyckat sätt, även om just jag som läsare föredrar att kunna förstå och relatera till huvudpersonen.


Jag hade gärna gett ännu en stjärna till Fisken i snön men kanske mest för att jag känner för Malin som skrivande medsyster. Det finns mer att hämta i boken. Handlingen är kraftfull om än ibland lite övertydligt utpräglad. Några redigeringsomgångar till så tror jag att boken på riktigt hade varit i hamn. Tyvärr, återigen, tror jag att det här kan vara baksidan av att ge ut själv. Utan att dra alla över en kam tänker jag och relaterar till hur jag själv tror att jag skulle handla, att just den sista processen påskyndas just för att man är så ivrig över att se resultatet inom pärmar. Utan att vara riktigt i hamn och sedan skulle jag ångra mig. Såklart. Det är inte det jag vill med mitt författarskap.

Men helt klart. Läs den. Bilda din egen uppfattning.

Happy H.


Så in i bängen ont i magen i dag. Sitter dubbelvikt, trots stark alvedon, och försöker hjälpa Indra med matten.

Nej, vi ligger inte på latsidan trots höstlov.
Synd bara att jag inte kan det där med delatmed-uppställningen... Magvärken verkar ha bitit ihjäl min kunskap.

Jag reflekterar över de där orden jag ständigt fick höra som barn. "Du kan ju inte matte". Jag hörde dem så många gånger att de till slut applicerades som sanning på mig. Jag som en gång var riktigt, riktigt bra på matte och därtill tyckte att det var kul. Jag blev helt plötsligt värdelös. Nu försöker jag boosta mig själv. Jag kan. Och framför allt. Jag tycker att det är kul. 

 

torsdag 30 oktober 2014

Balders Hage.


 Vilket mysigt väder vi hade tidigare idag med sol och ganska varmt, trots minusgrader och frost i natt.
Nu har vi gjort stan. Det var mest inredning vi var ute efter så Balders Hage var ett givet kort och sedan runt i några andra butiker.



Julgrejerna var framme såklart - och första julklappen inhandlades på stan, sedan iväg för att hämta ett paket och nu ska jag skruva upp några hyllor innan middag. Det ska bli ordning bland alla make-grejer på gästtoaletten.


 

Me today.


Nu stan med syster.

 

No. This is not me.


Hjälp. Det är snart dags för mitt allra första medarbetarsamtal och jag har fått några frågor att tänka över och förbereda mig på inför samtalet.

Jag vill ju så mycket. Alltid. Nå högre än stjärnorna. Tänk om jag säger fel eller inte säger det jag borde säga? Jag vet ju vart jag strävar, vad jag har för mål. Men ändå... Vad vet jag?

Jag vet att jag inte är fyrkantig. Jag vet att jag aldrig vill stagnera (det är nog ingen risk som lärare) men samtidigt vet jag att jag är så ny. Nyexad, nyanställd. Ny.

Nervös.
Förväntansfull men nervös.

Jag vill ju nå hela vägen till min dröm.

 

onsdag 29 oktober 2014

Spanska för nybörjare.


Jag längtar hit så att det krampar och gör ont inombords.
Tillbaka hit.

Och den där drömmen. Allt börjar med den där inre längtan som mynnar ut i beslutsamhet och påbörjade planer. Jag sneglar på Svenska skolan och funderar på hur 'bred ämnesbehörighet' kan appliceras på mig. Fem års yrkeserfarenhet ger mig fem års respit. Fem år att fixa till mig. Förvandla mig från en oslipad diamant till en top of the top-lärare som inte sållas bort bland hundratals sökande utan just blir den.

Att gå en nybörjarkurs i spanska känns som den allra första självklarheten.

Men sen då?

 

Misshandlad med mat.


Jag har precis kommit hem från tandis med tjejerna och hunnit hälla i mig en stor latte, men tror nog att jag kan komma att behöva många fler idag. Seg morgon.

Innan vi åkte bestämde sig Engla för en riktig brakfrukost för man får inte äta på tre timmar efter att ha varit hos tandläkaren. Nu gällde visserligen bara en timma, men ändå. Frukosten är den bästa starten på dagen. Indra åt å andra sidan bara en clementin. Det är ju det där med att kunna eller inte kunna äta tidigt på morgonen. Det klarade jag heller inte av när jag var yngre. Det är faktiskt först nu på senare år som jag njuter frukost även om jag går upp så tidigt som vid fem vissa morgnar.

Jag var ju visserligen skapt så att jag aldrig kunde äta när jag var yngre. Mat var en plåga. En misshandel varje gång. Värre blev det också av att allt var så koncentrerat kring just mat och att den kontrollerades så hårt genom att jag bland annat fick min mat vägd (utan att jag hade det behovet för jag är och har alltid varit frisk, även om jag utvecklade någon form av ätstörning - kanske just på grund av det här?!) och jag absolut inte fick gå ifrån förrän allt på tallriken var uppätet. Å, vad jag hatade mat.

Jag klarade inte av att äta frukost, hoppade över skollunchen (kunde ibland ta en knäckemacka, men skolkade oftast helt) och var sedan hemma tvungen att äta upp mina kylskåpssparade frukostmackor och middagsmaten och sedan strax tätt inpå kvällsmat.

Så vill jag aldrig att mina barn ska ha sin relation till mat.
Vill Indra äta en clementin till frukost är det fine med mig. Hon äter brunch sen när hon blir hungrig.

 

tisdag 28 oktober 2014

London calling.


Hihi, det är galet vad trött jag blir av att göra ingenting. Men det är precis vad jag behöver.
Även om jag vaknade halv fem i morse och undrade om det inte snart var dags att få gå upp fick jag somna om och lyckades göra morgonen till en riktigt härlig sovmorgon med långfrukost. Precis som det ska vara.

Jag har plockat och fixat här hemma och tänt doftljus överallt, fikat en snabb kopp te med en av de bästa och sitter nu och spånar efter billiga resor till Paris och London.

Hade varit så fantastiskt att få boka en weekend och en lite längre storstadsresa.

 

Sponsrad Video: Idéerna som skapade oss.



Senast i dag loggade jag in på försäkringskassan för att begära föräldraledighet nu över lovet. Jag är lärare men är anställd på semestertjänst-avtal och får således inte njuta lov om jag inte tar semester - eller som nu, föräldraledigt. Och nu börjar det ta på dagarna. Snart finns inga kvar.

Fast jag har tack och lov sparade semesterdagar i min ficka.
Skönt att kunna plocka fram om det blir en resa av innan sommarsemestern.


Försäkringskassan ja.
Så smidigt det ändå är när allt flyter på. När inloggen inte misslyckas med annat än att min elegitimation hade gått ut (och det är ju snabbt fixat med internetbanken) och när hemsidan inte strular.

Sist när jag skulle fylla i och ansöka om föräldradagar var det något strul som gjorde att jag till slut fick se mig besegrad och tvingades beställa hem en pappersblankett.




Men i dag flöt allt på. Och då inser jag ju. Hur praktiskt det är att slippa alla dessa papper, kuvert, frimärken och den extra turen förbi den gula brevlådan. Allt sånt. Det är bara att välja datum och klicka i rätt val. Så. Klart.

Men ganska gullig film ändå, för visst kan man känna frustration många gånger. När allt bara blir fel hur man än försöker.

 

Wishes från Country Dreams (och dagens rabattips).


Jag föredrar svart, vitt och gråskala både när det kommer till inredning och kläder.

Här är några av mina favoriter från Country Dreams (ja, förutom Pleasen då förstås).
 
Kudden från Tine K skulle passa perfekt till vår stora matta från Ikea. Flippsen är från Hunter och dem drömmer jag om att kunna använda under en solsemester snart. Det är inte klokt vad jag längtar till nästa resa. Vart den än bär av.



Med den här fina rabatten klickade jag hem ett par nya grå Please.
Längtar.

 

A week off.


 
Jag. Har. Höstlov!!!

Å rulla tummar och pill i navel vad skönt det ÄR.

 

måndag 27 oktober 2014

Homemade pizza.


Efter en lång dag på jobbet (studiedag med fokus på det entreprenöriella lärandet) är jag nu helt slut i huvudet. Det tar så att sitta still så pass länge och rådbråka sin hjärna. Haha.


Nu blir det middag med tända ljus med mina döttrar.
Sen ska vi göra oss redo för en tur på stan. Vi ska gå Lights in Alingsås igen.
Det ska bli så skönt att komma ut på en stärkande promenad efter en dag full av stillasittande.

 

söndag 26 oktober 2014

Söndagsfunderingar.

Inte utan min latte.


Inte utan min morgonlatte.
 Den är liksom livsavgörande för hur resten av dagen blir.

Idag väntas stallet. Såklart. Och sedan simträning senare på kvällen. En bra start och ett bra avslut på dagen helt enkelt. Däremellan en eller två latte till, lite småplock... 



Och så väntar jag hem min stora tjej som varit på handbollsmatcher och sovit över hos sin BFF hela helgen.

Kramkalas.

lördag 25 oktober 2014

I better shape up.



Nu är det dags.
I better shape up... Jag har fått friskvårdskuponger av min arbetsgivare och nu är det dags att använda dem. Nordic Wellness tar emot kupongerna och ligger dessutom praktiskt nog bara ett stenkast hemifrån mig.

Jag tänker styrka och kondition. Inga pass. Det där med att synka är absolut inte min grej när jag tränar. Jag som helst av allt simmar, rider eller power walkar. Men gillar tanken med att kombinera med att grisa gym.

Bästa är också att en av mina vänner tränar där. Så ska jag få med mig Chris också och då kan jag köra. För nej, jag vill inte köra pass men vill heller inte grisa gym helt ensam. Ett piggt dragplåster måste och vill jag ha.

Ska vi säga så?

 

Vitfluffiga frallor direkt från bageriet.


Godmorgon!

Häromdagen damp det, med hatkärlek, efterlängtade brevet äntligen ner i lådan. Jag har fått tid till en gastro. Finaly. Så efter en riktigt lång och välbehövlig sovmorgon dundrade jag igång kaffemaskinen och gjorde i ordning en riktigt go, luftig och vitfluffig fralla direkt från bageriet och satte i mig. No regrets. För en kort stund i varje fall. Jag måste ju glutenspäcka mig nu inför undersökningen samtidigt som jag får sån smärta varje gång jag äter något som bara viskas fram som g.l.u.t.e.n. Detta gift.

Längtar tills det är över. Så kan mitt nya friskare liv börja sedan.

 

torsdag 23 oktober 2014

Livet är i balans.


Även om det är turbulent i ekorrhjulet och allt snurrar på snabbt trivs jag. Jag gillar ju det där. Bollarna i luften. I stället blir jag lätt otålig och lite nedstämd om tiden står för still. 

Hur som helst. Trots att det stundtals kanske är lite väl turbulent i det där hjulet har jag börjat gå genom rummen och humma lite för mig själv. Far fram med en dammvippa. Flyttar om några föremål. Hänger upp en poster på tavelväggen och funderar på det där med väggfärg.

Med andra ord. Trots tempot tillåter jag mig lugn och kreativitet.
Livet är i balans.

 

This is me.


  1.  Jag behöver något så oglamoröst som nio timmars sömn. Åtta och en halv timma går också bra, men där går gränsen. Antar att jag behöver lite extra mycket skönhetssömn helt enkelt. Jag går gärna och lägger mig åtta eller nio på kvällen. Mer än gärna.
  2. Jag är livrädd för sociala sammanhang som är utanför den närmaste familjen/släkten, jobb eller studier. I många andra sociala sammanhang känner jag mig som en grå liten mus, ointressant och har faktiskt ingen aning om vad man ska småprata om. Helt enkelt, jag har ingen aning om det här med "väder och vind" och sociala koder. Antar att jag missade en hel del under min uppväxt som... ja, det där är ju en historia för sig. Jag fick helt enkelt aldrig lära mig. Men jag pratar gärna jobb eller studier. Sen är jag fasligt bra på att lyssna (och jag pratar mer än gärna om de jag omges av bjuder in och är pratglada.
  3. Jag misstänker att jag är glutenintolerant och att mina inflammationer som först diagnostiserades som reumatism sedan som "högst troligt" crohns kan härledas till gluten och inget annat än gluten. Boven i dramat.
  4. Jag är livrädd för nya platser. Nya miljöer. Nytt... Jag vill veta. Ha kontroll. Ett inre schema. 
  5. Jag är grundlärare med kompetens i fritids och idrott och hälsa upp till sexan. Efter examen var jag dock missnöjd med mig själv och "ville så mycket mer". Det vill jag fortfarande. Men nu när jag jobbat ett tag tycker jag att "å vad jag är rätt". Jag tycker om det här med sociala relationer, grupprocesser och krishantering varför jag känner att jag är på helt rätt plats. Just nu finns inget bättre.

 

D.M. Retro Bat Cardigan.

DM Retro.se


Å. Den här skulle jag bo i.


 

onsdag 22 oktober 2014

Sponsrad Video: Fröken Ur - Tid för frukost



Hur är det med dig. Är du en frukostmänniska som helt enkelt inte kan vara utan din havregrynsgröt, ditt svarta kaffe, din morgoncroissant, din nypressade juice, din yoghurt med nötter, färska bär och sötringlad honung eller din smoothie?

Eller snoosar du så länge det bara går och tar en dusch på fastande mage innan du rusar längs tågperrongen med en coffee-to-go i din hand? 





Jag är definitivt frukostmänniskan och älskar långfrukostar i lugn och ro med flera koppar kaffe och dator- och radiotid. Men jag förstår definitivt de som intar något lite halvt om halvt på jäktat språng mot jobb eller studier. Vi lever i ett stressigt samhälle där vi lätt glömmer bort den där viktigaste timmen. Starten på dagen. 

Den 26 oktober är det dags att vrida tillbaka klockorna en timma. Ett perfekt tillfälle för dig som kanske behöver få in en ny bra vana. Nu får du en hel timma över till en god frukost! 

Vad är din anledning till frukost som en härlig start på dagen?


"Detta är ett sponsrat inlägg"

 

Stad i ljus.


Ja men ser du? 
Nä, det kanske du inte gör. Det där med att ta lite halvtaskiga kort med mobilen när man går där i mörkret är förstås långt ifrån kvalité.

Hur som helst. 
Det var helt fantastiskt. Årets Lights in Alingsas. Som att kliva in i en sagoskog a la Alice i Underlandet. Ungefär. 

Synd bara att du inte kan höra musiken.

I år var nämligen första gången (som jag kan minnas i alla fall) som de tonsätter ljusshowen.
Alla år är ljussättningen inte riktigt lyckad men i år - oh la la och då i kombination med klassisk musik - klockrent.

En sån känsla. 


Speciellt mäktigt var det att ta sig upp via Klämmavägen mot, vad som iscensatts som Bergakungens sal. Helt magiskt.

Om du bor i eller kring Alingsås - ta för guds skull och pallra dig hit och gå sträckan.
Du kommer inte att ångra dig.

Inte.