tisdag 30 september 2014

Black&gray.

miinto.se; blingit.se; boozt.com; h&m.com



 

Att ha hittat MIN hästgård.

Just nu. 

Precis just nu tror jag att Sverige är som vackrast. 

När vindarna fortfarande är förlåtande och solen sommarvarm fast naturen sakta börjar explodera i de där sprakande färgerna som gör mitt hjärta alldeles varmt. 

~ trots att jag egentligen tycker bäst om våren och sommaren ~

Mitt i allt det.
En uteritt.



Det är då vi ser det.

Och jag viskar till Engla att där ska vi bo.
Med alla våra hästar som heter allt från Madame och Mulle till Baccar och Vitnos.
Och nu senast Villemo.



Vi brukar göra så.
Skaffa oss våra favoriter bland hästarna i stallet och i hemlighet drömma om att hitta en hästgård och köpa dem allesammans.

Hästarna.


En dröm som slagit rot sedan länge men oftast gömmer sig ganska långt in i både hjärta och själ där förnuftet överröstar det där våghalsiga skriket av glädje. 

Att bara kasta sig ut.

Rakt ut.


Rakt ut till hit. Där ett gult hus med veranda ligger längs en grusväg som ringlande tar sig genom häst- och fårhagar, omringat av skogen som sakta sakta sprakar allt mer.

Där.

 

måndag 29 september 2014

Att sy handdockor.


Mina elever är just nu, under den skapande verksamheten, igång med att sy filtfigurer som de stoppar med ludd och senare också ska få tillfälle att dekorera med ögon, tänder, hår, pärlor... vad vet jag?! Bara barnens eviga fantasi sätter gränser.

Först ritar de en mall i papper för att sedan klippa ut densamma, välja färg på filten, nåla fast mallen... åh, det är mycket pill och finmotorik, för att sedan klippa ut alltsammans, välja färg på tråden och börja sy. Aj. Några sticker sig på de vassa nålarna, för tyvärr går det inte att sy med trubbiga nålar, som annars är en bra nybörjarnål, i tjockt filttyg.

Skaparglädjen och kreativiteten riktigt lyser om dem.
Det är så härligt att se.


Toys R Us hittade jag dessa finurliga filtfigurer som barnen själva syr ihop och sedan leker med.
Det kallar jag kreativ lek och skaparlust. Från början till slut. Och här får jag upplägg till nya aktiviteter under den skapande verksamheten tillsammans med mina elever.

Skapande verksamhet som bland annat ger fantasi, finmotorik, lugn och tålamod för att sedan mynna ut i dockteater där manuset skrivs fortlöpande under tiden scenen är belyst.

Fritt ur huvudet.


Visst är de för söta?! Pingu, Grodan Boll och alla de andra vännerna hämtade direkt från zoo.

 

lördag 27 september 2014

Weekendfavoriter.


Att vara flugan i nätet.
Eller spindeln.

Och en vilja och beslutsamhet att komma bort.

Jag tänker på och drömmer om mitt Teneriffa men till dess ser jag fram emot allt möjligt annat. Paris, London, Edinburgh, Barcelona, Hit Eller Dit, Var Som Helst, Någonstans...

Ge mig dina weekendfavoriter. 
Jag önskar att resa med hela familjen någonstans samt på tu man hand med Chris. 

Bort, bort, bort. 
Och jag vill stanna på min måne...

 

torsdag 25 september 2014

Att flyga fri.


Ledord.

Jag behöver ledord. Något att banka in i mig. Något som är som växtnäring. En riktig boost.

Ja. Som att flyga fri. 

Helt enkelt.

 

onsdag 24 september 2014

Universitetsråtta med träsmak.


Ja men snark.

Trots att det inte är länge sedan jag var universitetsråtta och hängde i föreläsningssalar är det förvånansvärt hur snabbt kroppen vänjer sig vid ett helt annat tempo. 
Och blir pigg av att vandra runt på skolgården och i klassrum.

Efter en studiedag, som i dag, är min hjärna helt mör och jag har träsmak i rumpan av allt stillasittande. Föreläsningen och ja, hela dagen har varit väldigt givande men nu är jag så så trött.

Vill mest bara gå och dra något gammalt över mig och snarka fram till i morgon bitti men nu väntar middag och senare träning innan soffhäng och den där kritiska tiden på kvällen då jag desperat släpar mig själv från soffan till sängen med tandpetare som håller upp ögonlocken. Ungefär så. 

Så in i bängen trött.

 

tisdag 23 september 2014

Att klicka hem lite värme.


Det är ju visserligen inte sant men jag säger det ändå.
Jag tror aldrig att jag har frusit så här mycket någon gång tidigare. Inifrån och ut och tillbaka in igen och jag kommer ständigt på mig själv att gå omkring och tänka på ett fruset fiskblock.

Det är jag.

 
Jag som hatar att frysa fryser jämt och jag har ännu inte tinat upp sedan gårdagens köldknäpp. Trots lager på lager, massvis med kaffe och en lång varm dusch.

 Nu är det jag som letar pelletskamin på nätet och om ingen aktar sig klickar jag hem lite värme.

Genast.


 

söndag 21 september 2014

En längtan.


Det är livsfarligt att gå igenom gamla bilder från resor. För nu är jag där igen. I en längtan.
Bort.

Kanske en liten liten liten weekendresa?

 

lördag 20 september 2014

Behovet av värme.


De senaste dagarna har verkligen bjudit på ett fantastiskt sensommarväder som jag aldrig ens vågade hoppas på när regnet och höstkylan abrupt slog till precis när sommarledigheten tog slut. Men nu. Så otroligt fina dagar. 

Det är bara att njuta. 

Och det är precis vad jag gör, tacksam över att kunna spendera så stor tid av jobbdagen utomhus.

Dagarna går fortfarande med ett swisch, fast i ett kanske lite lugnare tempo nu, trots allt. Och det är bra. Dels att det saktat ner sig lite så att jag liksom hinner med bättre. Dels att dagarna går fort. 

För det är ett tecken på att jag trivs.



Samtidigt. Himlen blir högre, luften klarare, dofterna mer intensiva och färgerna mer explosiva.
Det andas höst. Och med den kommer kylan och längtan efter den där sprakande elden i en kamin.

Jag har sagt det förr. Det enda. Det absolut enda som jag saknar från vårt förra hus är badkaret och kaminen. De två ting som skänker värme en kulen höst och vinter.

Det där ständiga behovet av värme.

 

torsdag 18 september 2014

Att begränsa sig - och släppa fri...


Det är vår egen fantasi - inget annat - som sätter gränser för hur långt vi kan hoppas nå i framtiden.
Charles F. Kettering
 

 

tisdag 16 september 2014

The Perfect World Foundation.


Usch. Jag mår illa av ångest, ilska, frustration, smärta, sorg och skräck för mänskligheten. 

Jag sitter och lyssnar på radio till min mitt-i-veckan-sena-frukost men vill mest av allt bara kräkas. 
De får besök i studion av Lars... och de pratar The Perfect World Foundation och om den stödgala för noshörningar som ska hållas i Göteborg nu på torsdag.

Det är bråttom.

 I Asien, främst i Kina och Vietnam används noshörningshorn och elfenben till skrockfylld medicin som tros skydda mot och bota bland annat cancer.

Dock innehåller hornen precis samma substans som våra naglar.

Resultatet är att djuren akut håller på att utrotas under brutala omständigheter. Tjuvjägare söver djuren och tar hornen genom att skära av djurens ansikten. Sedan går de runt tills de dör... åh vad jag lider.


The Perfect World Foundation är en svenskbaserad ideell fristående organisation som grundades 2010 för att öka medvetenheten, finansiering, och för att vidta åtgärder tillsammans med djur och naturvårdsprojekt runt om i världen. De insamlade medlen kommer att användas för att stödja ett antal kampanjer och organisationer som arbetar med vilda djur och bevarande av noshörningar och elefanter samt öka medvetenheten.
 


https://theperfectworldfoundation.org/what-we-do/fundraising/swedish-fundraising-control/


 Sprid budskapet du också. 


 

Fem nyanser.

Mud.
Avio.
Light ash.

Cenere.
Ardesia

Kalla det beslutsångest eller ilandsproblem. Vad du vill.
Det kvarstår dock. Kanske har jag en eller ett par favoriter. Men ändå. Jag kan inte välja vilket par...

Små nyansers skillnad. 

Vilket par hade du valt?

 

måndag 15 september 2014

Vad drömmer du om?


Börjar jag bli tjatig?

Ja men en liten hästbild orkar du med va? Denna hästlängtan som gör att drömmen om en hästgård inte riktigt helt har sinat även om jag stundtals drabbas av någon form av vuxen realism som säger nej. Det finns så mycket jag drömmer om och ska drömmarna bakas samman och slå in får hästar visserligen som ett absolut krav spela en stor del av mitt liv, men mer nu och då än i egen ägo. Lite så.

Jag drömmer om hästar, vidareutbildning och kompetensutveckling, om mer och större ansvar, en lägenhet med pool och terrass i varmt land, om resor och författarskap. 

Vad drömmer du om?

söndag 14 september 2014

En liten skiva.


Det blev inte riktigt som det var tänkt men det blev kräftskiva ändå. Här hemma. Bara vi. Lika gott. Men förstås lite mer ensamt. Inte trist, men tråkigt att feber satte käppar i hjulet och att vi inte fick tillfälle till umgänge i goda vänners lag. 

Men nu har vi i alla fall firat att vi bott här i Villa Jasmin i ett år. Redan. 


Sponsrad Video: KICKS Colour ID find your perfect match!


Det är inte första gången jag kommer hem från jobbet och hittar min makeup lite här och lite där här hemma. 
Det handlar om produkter som flyttar på sig och byter plats i necessären jag har ståendes i badrumsskåpet men det handlar också om spår av rengöringspads, fläckiga handdukar och uppenbart sminkade döttrar.

Jo. Det ska börjas i tid.

Och snart kan i alla fall Indra mer om smink än vad jag kan.
Jag är inte så bevandrad i det där, kör på säkra kort även om jag kanske inte heller är helt tappad bakom en vagn. Men. Ändå kan jag inte mäta mig med Indra. Nej.




Går vi på stan hägrar alltid The Bodyshop eller Kicks. Det går inte att gå förbi utan att de kastar lystra blickar och blir alldeles till sig så sura de blir om man inte går in. Eller om man går in och inget köper! 
De vet exakt vilka produkter de letar efter och vill undersöka närmre. Oftast har jag själv ingen koll alls. 

Men. För mig finns en räddning. Ett sätt att komma ikapp kunskapsmässigt och riktigt briljera. För en sak till som händer och som inte är första gången, det är att min foundation misstänkt snabbt tar slut. Och nu är jag i stort behov av en ny.

På Kicks har Kicks Colour ID lanserats som höstens stora nyhet. Den mäter den exakta hudtonen och hjälper mig som kund att hitta en foundation, perfekt anpassad efter just mig.
Vilken perfekt räddning i djungeln av märken och nyanser.

 "Detta är ett sponsrat inlägg"
 

lördag 13 september 2014

En helg att fira.


Med en födelsedag igår och morgondagens val som förhoppningsvis ger oss anledning att fira har vi en helg fullspäckad av trevligheter. Även om den kräftskiva vi var bjudna på ikväll inte blir av då feber härjar runt där i hemmet. Ändå firar vi. I trippel bemärkelse till och med (om nu valet blir lyckat). För idag. Idag är det precis ett år sedan vi flyttade in här i Villa Jasmin. 

Ett år!

Det blir glutenfri tårta till kaffet i dag. Schwarzwald närmare bestämt (även om jag drömde en suspekt dröm där jag satt och surade vid matbordet med någon form av grinig ätstörning och vägrade äta någonting alls). Och i kväll kör vi ett eget race med kräftor, räkor, glutenfri västerbottensostpaj och aioli. Och nej. Jag ska inte sitta och sura det minsta utan helt bortse från min dröm och moffa fritt. 

Fira som sagt.

 

torsdag 11 september 2014

Cogito ergo sum.


Jag var så mentalt trött att jag helst av allt bara hade velat krypa ner under en fuktig sten nånstans i en mörk skog och samtidigt dra något mycket gammalt över mig. Men! Allt vänder.

Det går upp och ner och sedan upp igen. Det är ett led i att vara människa. Ett led i att utvecklas med känslorna intakta. Ett led i att vara äkta inifrån och ut.

Och så väl att jag inte fick tillfälle att krypa ner under den där stenen med något gammalt över mig. Indra blev lottad att vara nyckelspelare under Alingsås HandbollsKlubbs premiärmatch i seriespelet. Innan matchen blev hon intervjuad och fick vara med under inspringet. Så klart att jag inte ville missa det för alla fuktiga stenar, mörka skogar och allt möjligt gammalt att dra över mig i världen. Aldrig.

Så. Jag tog mig i kragen, umgicks med familjen och fick se Alingsås vinna. Härliga grejer.

Och idag känns det bättre. Bra mycket bättre.

Erare humanun est.
Likaså är det mänskligt att känna. Och tänka.
Cogito ergo sum.

Och imorgon är ännu en annan dag.


 

måndag 8 september 2014

Vågar inte tänka på det.


Chris fick för sig att vissla högt två gånger i natt i sömnen. Resultat? Ja. Jag vaknade med ett ryck och kunde inte somna om på flera timmar. Jag som var så trött i går kväll och gick och la mig bums klockan nio. Det är ju jag och mitt ideal att sova nio timmar.

Hur som helst. Med krossad nattsömn som en jobbig tyngd över huvudet är jag glad att det fanns några rutor helgchoklad kvar i skafferiet när jag kom hem. Utan chokladen alltså... Vågar inte ens tänka på det. Nu lyckas jag i alla fall hålla skenet uppe hjälpligt med en sockerkick och försöker multitaska. Å ena sidan hjälper jag Liam med matteläxan och å andra sidan förbereder jag mig inför morgondagens föräldramöte. Mitt allra första i egenskap av lärare. 

Men! Så snart middagen är färdig och uppäten är det jag som hamnar som en lealös klump i soffan.
Det lovar jag.