söndag 31 augusti 2014

Söndagsmorgnarna i stallet.


Den där doften alltså. Oslagbar.
Helt enkelt oslagbar och den bästa inledningen på dagen.

Söndagsmorgnar i stallet alltså. Omöjligt att klå det där.
 
Det är bara att gå upp vid halv åtta och swisch swosch äta lite frukost innan vi glider i ridkläderna och åker iväg... Och sen ligger hela dagen framför oss som seg och skön sirap.
Gillar't.


Idag var även Indra med i stallet (nu har vi ännu en ridsugen dotter) och de allergiska två herrarna, en liten, en stor, fick morna sig hemma ifred från östrogenstinna flickfolk (du vet ju hur det är... tonårshormoner som spökar ibland. Och nu tog vi de med till stallet).



Det stod uteritt på schemat idag - och flickorna (det är bara flickor i gruppen) fick träna på att styra ner sina hästar och ponnys ner i vattenpölar. Klurigt det där. Men så skoj.

Och nu. Nu väntar den där skogen på att ge oss en långpromenad med picknick och höstdoft.

 

lördag 30 augusti 2014

Skogen står kvar.


Och så kom helgen och lovade skogspromenader och äppelskörd efter en vecka som gick lika fort, om än inte lika stressande, som förra. Det var ju nyss helg. Men efter en sovmorgon som var mer behövlig än skön (även om jag drömde köksrenovering) står regnet som spön i backen och löften går förstås fortfarande att införliva. Men det blir så mycket mer tråkigt. Inte alls avkopplande och njutningsfullt. Mer blött och kallt och grått.

Äpplena hänger där i trädet och skogen står väl kvar...

Så. Vad ska vi göra idag?

torsdag 28 augusti 2014

Nå en padda.


Min iPad i all ära men nu när jag utnyttjar min begränsningstid och ägnar eftermiddagen hemma åt planering och jobbmail inser jag att... oj vad många mail jag har missat att läsa. Jag använder nästan uteslutande min padda till att läsa mailen men parkerad framför datorn inser jag nu att jag måste tänka om. 

Eller rätta till problemet.

För i min dator finns mailen prydligt uppradade. Mail som inte ens nått min padda.

Hur som helst. Det flyter på allt smidigare samtidigt som jag fortfarande är så grön på alla sätt och vis. Men oj så skoj jag har.

 

tisdag 26 augusti 2014

Att luta sig bort ifrån.


Ja. Och här vaknar vi upp till en dimmig dag som andas höst och skänker kyla som inte ens den varmaste morgonduschen kan råda bot på. Jag gillar't inte även om dimma och kyla betyder sol för en gång skull och inte det där orimliga ösregnet dag ut och dag in. 

Kylan väcker två typer av längtan.
En semester på Teneriffa.
Och en kamin att tända höstruskbarriärbrasor i. 

Men nu lutar vi åt nytt kök så då blir det nog så att vi lutar lite grann bort ifrån längtan som får bli ett senare kapitel.

Hur som helst sörjer jag värmen och ogillar skarpt att hösten tog fäste i den sista sommarmånaden och gjorde den till sin.

 

måndag 25 augusti 2014

Sponsrad video. Arla Foods - MO-filmer


När vardagen tuffar på i sitt ekorrhjul, som jag förvisso förlikar mig väl med och tycker om, är det ibland svårt att hinna stanna upp och faktiskt se de där små ljusglimtarna som kallas allt från vardagens guldkorn till det som faktiskt är livet.  I morse när jag åkte till jobbet öppnade sig himlen så där plötsligt som den bara kan i det som blivit en regnperiod efter en tropisk sommar. Så där ett tu tre från uppehåll till ösregn. Som om någon vred på en kran. Och när jag kämpar mig på genom regndroppar och vattenplaning - i omkörningsfilen av alla filer - möts jag plötsligt av en ljusglimt där molnen viker sig för solen och vips är där den bredaste, ljusaste regnbågen. Och jag kör rätt däri och fångar skatten!

Med "Upptäck det goda" uppmanar Arla oss att se oss omkring och upptäcka de små stunderna mitt i allt det stora. Att i stället för att vara alltför upptagen med att fokusera på de stora livsavgörande händelserna, som kanske aldrig inträffar mer än i drömmen, sätta fokus på den där långfrukosten man unnar sig mitt i veckan. Eller vad som helst som får oss att mjukna och le mitt i det där ekorrhjulet som spinner på. Och spinner på.

Vad betyder det för dig - att upptäcka det goda?

* * *

~ det här inlägget är sponsrat ~

 

söndag 24 augusti 2014

Köksdrömmar.

Med kakelmosaik som påminner om Turkiet. Brunguld med kontrast till allt det vita.

Inspirationsbilder.

Köket är nog det rum jag trivs sämst i här hemma (om det nu finns ett rum här som jag inte trivs i) och vi vill ha ett nytt kök omgående. Något högblankt ljust och luftigt fräscht. Något som inte tar plats och kväver den lilla ytan som köket utgör.

 Sen ska vi bara fastna för ett och bestämma oss.
Och gärna träffa någon med kunskap som kan rita upp och råda oss på bästa sätt.

 

lördag 23 augusti 2014

Art prints.




I och med att semestern... kanske inte abrupt, men ändå obönhörligt tog slut efter fem veckor tog också renoveringen och inredningslustan slut helt tvärt.

Först kanske jag ska reda ut. Att semestern obönhörligt tog slut betyder inte att jag inte trivs där jag är nu. Inte alls. Tvärt om. Men jag har nya rutiner att förhålla mig till. Rutiner som jag inte riktigt är van vid efter alla år som student, sjukskriven, föräldraledig... och innan dess år inom vården då lediga dagar lika gärna inföll sig mitt i veckan som på helgen, som lika gärna kunde innebära jobb. Ja men du fattar. Då faller man lätt bort ifrån rutiner som innebär heltidsjobb måndag till fredag. 

Så nu måste jag lära mig.


Och lite grann börjar bitarna att falla på plats. Det tror jag bestämt.
För det börjar kvillra inombords igen. Av den där inredningslusten. Att gå där och flytta föremål från en plats till en annan. Att dra några tag med en pensel och skapa förvandling på så sätt. Några art prints som flyttar upp på väggarna. Inget stort revolutionerande. Bara lite duttande i marginalen. Men ändå. Inredning.

Och jag är glad att jag börjar landa i pusslet.

 

måndag 18 augusti 2014

Jag tycker om hösten.


Jo. Det är lika bra att intala mig själv att jag tycker om charmen med årstider och det underbara med att kura skymning i tevesoffan med plädar och levande ljus. För nu är hösten här.

I samma ögonblick som jag äntrade jobbet efter en underbar sommar med tropisk hetta var det som att vända på en hand och träda rakt in i hösten. Den är här nu. 

Med klar luft och hög himmel som lämnar en marginal av krispighet mellan solen och mig. Och med moln som är som en kran där regnet bara helt plötsligt vrids på från uppehåll till spöregn. Spöregn.

Jag gillar det inte. Alls.
Jag vill vara kvar i det tropiskt varma som gör mig mjuk inifrån och ut.

Men jag intalar mig själv att jag tycker om charmen med årstider och det underbara med att kura skymning. 

Jag tycker om hösten.
Åh, vad jag tycker om hösten.

 

söndag 17 augusti 2014

Helgfrukost och hästlängder.


Jag är inte den som tar långa sovmorgnar utan tassar helst senast upp halv åtta till lite yoghurt och en kaffe. Jag värdesätter hellre den där lugna stunden som en helgfrukost kan ge än att ligga kvar och pilla navel i sängen. 

Nu mer blir visserligen söndagens frukost allt annat än segdragen då vi har stallettid tidigt. Men det kontra långfrukost. Ja. Då vinner stallet med hästlängder...

Som vi längtat. Och nu är vi här igen. Varje söndagsmorgon.
I dag var först lektionen och jag var stolt som en tupp där på läktaren. Tänk. Den största hästen i stallet och den minsta flickan i gruppen. Ett bra team som roddade runt.

 

lördag 16 augusti 2014

Att kura höst.



Jag tar helg och tvingar mig att ställa bort jobbdatorn. För jag vet att jag lätt skulle hamna där annars. Om jag inte tvingade mig. Så. Nu får den stå där. På undantaget i två dagar och jag ska vara ledig. 

Det där med att vara arbetsnarkoman och gå helt och hållet upp i det jag tar mig för.
Något jag trivs med. Jag älskar ju det där. Samtidigt som jag är medveten om att jag måste balansera för att inte trilla. Jag vet det. 

I stället planerar jag den här helgen så lugnt jag kan. Jag ska ägna mitt manus den uppmärksamhet som det förtjänar efter att ha legat bortglömt dessa uppstartardagar in i arbetslivet. Och jag ska krypa upp i soffan och läsa. Och kanske fortsätta titta på Orange is the new black... och tacka för att Netflix finns så att jag också kan lära mig att gå helt upp i en serie. Något jag inte gjort under många många år. Men faktiskt saknar lite grann. Att kura höst i soffan med tända ljus och en serie att vila ögonen på. 

Vilken är din favoritserie?


 

torsdag 14 augusti 2014

Rutiner att skapa.


Någon måste skoja. Har det verkligen gått nästan en vecka sedan jag sist skrev något här?
Det är så mycket nytt nu. Så mycket att jag antar att jag behövde den där pausen bort från allt och fyllt med allt möjligt annat. 

Fyllt med elever att lära känna och arbetsrutiner att falla in i och ansvar och... ja. Allt sånt där som gjort att jag lite grann stressat mig igenom nätterna men ändå upplevt att det varit på ett positivt sätt. För lite grann landar jag ju. Mer och mer för varje dag och jag har sovit riktigt gott de senaste nätterna.

En paus helt enkelt fast trots det, lite tvetydigt, i ett liv som går i hundra knyck om inte mer. 
Mycket nytt som sagt. Med jobb och därtill ett privatliv som ska gå hand i hand med allt det nya. Rutiner att skapa och få att gå ihop.

Att finna tiden att bara landa. Inte öppna jobbmail eller så som lätt hänt blir... utan att verkligen landa i soffan med en bok. En bra bok. Alltid för er. Som är Gunillas berättelse om ett liv som slogs i spillror. 

Rutiner som sagt. Allt nytt. Och att falla in i något som kan liknas vid Skalmans mat- och sovklocka.
Det går. Det blir bra. Men det tar tid.

Och vet du vad? Det får - och det ska ta tid.


 

fredag 8 augusti 2014

Feel free to choose..?


Jag känner mig stundtals lite matt men försöker hålla huvudet över ytan och andas lugnt i systemet som det är fel på. Även om det inte är lätt att vara sjuk i systemet måste jag hålla huvudet högt. Och andas. Jag tänker att det är jag. Och bara jag som kan hjälpa mig framåt. Det är jag som känner min kropp allra bäst.

Att hamna mitt emellan undersökningar.
Att först ha haft en tvivelaktig diagnos i femton år för att nu vara mitt emellan... att högst troligt ha en diagnos men... Ja. Huvudet över ytan och andas lugnt var det ja.

Så har vi det där med gluten och att inte äta gluten.
Och inte äta medicin heller, mot den där högst troliga sjukdomen. Medicin med kraftiga biverkningar. Bland annat en rad cancersjukdomar och med sjukvårdspersonal som ber mig att inte läsa igenom bipacksedeln för just alla biverkningar skull.

Tro sjutton det. 
Då hade ingen ätit medicinen... Imurel. 

Så jag äter den inte. Jag äter inte gluten och jag äter inte Imurel. Och då hamnar jag i ett dilemma. För är man vegetarian eller vegan har man ett val. Men på mitt jobb kan jag inte välja att äta glutenfritt utan läkarintyg. Just nu har jag fått dispens i väntan på men...

Mitt emellan undersökningar var det ja.
Med en högst trolig sjukdom...

Och ingen läkare som vill utfärda ett intyg. Inte ens det minsta lilla kostråd vill de ge.
Lustigt. För de skriver ut Imurel trots att jag är mitt emellan undersökningar och bara har en "högst troligt-diagnos". Men intyg om glutenfri kost... NEJ!

Jag undrar varför de gör det ena (medicin) men inte det andra (kostintyg)? 
Systemet... kanske?

När vi blir så sjuka av gluten. Alla möjliga autoimmuna inflammatoriska sjukdomar.
Och så har jag inte det valet! Att byta ut mat som gör mig sjuk och äta sånt som håller mig frisk.

Det är ett sjukt system jag försöker hålla mig flytande i. Och andas lugnt.

 

torsdag 7 augusti 2014

24/seven


Det är fredag imorgon och jag har snart, helt obegripligt, gjort en hel vecka som lärare. Det känns så...

stort.

Hjärnan går på högvarv även på natten. Jag som brukar somna så snart jag lagt mitt huvud på kudden kämpar nu mot stressen. Fast det är ett kärt besvär. Än så länge.

Jag landar ju i det. Det är jag övertygad om. Och med det kommer också bitar som sömn att falla på plats. Eller hur? Jag vill gärna falla tillbaka in i hur jag sov som student. Lugnt, rofyllt men med autentiska drömmar om studier. När jag vaknade sedan kunde jag printa ner mina realistiska drömmar i mina tentor.

Nu söker jag samma strategi i yrkeslivet.

Att vara effektiv 24/seven.

 

onsdag 6 augusti 2014

Att ta sig an en hösttermin.


Jag andas min första vecka som grundskolelärare med ett huvud fullt av kom-ihåg och nygamla intryck på ett lite mer på riktigt sätt som skiljer sig stort från att bara vara vikarie. Och med en kropp som är uppe i varv på ett sånt där ivrigt jag vill vidare framåt sätt som inte alls rimmar ihop med huvudet. Som kropp och knopp. Lite så. Fast inte rimma.

Och jag funderar på hösten och vintern och mörkret och kylan.
Hur jag på bästa sätt ska kunna förbereda mig inför det nu när jag inte bor på Teneriffa. Än.

Jag hinkar msm på morgonen och silvervatten på kvällen.
Äter fritt från gluten och så nyttigt jag bara kan utan att helt ge avkall på socker.

Och jag ska försöka allt vad jag är värd att gå ner från nio till i alla fall åtta timmars sömn. För att hinna mer på kvällarna och därtill få mer balans i livet. Inte bara jobba, äta, sova.

Att hitta det där lugnet i allt som rullar på. Någonstans.

Så tänker jag att det kanske bli bra så.
Att det räcker.

Jag hoppas det.

tisdag 5 augusti 2014

Något runt hörnet.


Tänk hur åren går och här sitter hon. Då. 
Hur gammal?
Tre kanske... på en höft så där. 

Och nu. Som hon längtar. Jag har länge lovat att så snart jag får jobb. Då. Då ska du få börja på ridskola. Det är nämligen lite tight att vara student och pröjsa ridskoleavgifter. Hur dyrt... och det är ett snedvridet privilegium att vi nu har råd att sätta henne där. I stallet.

För nu. Nu har jag börjat jobba. 
Min andra dag som lärare har precis passerat och ja. Ridskolan väntar runt hörnet.


 

lördag 2 augusti 2014

Dominoeffekt genom huset.


De här sista dagarna av semestern (som egentligen är föräldradagar men... ja, du fattar) går mest åt till bokmanus och målning av fönster och trappan i vardagsrummet som vi, när vi flyttade in, trodde var vit. Men när vi sågade bort lite av trappräcket för att få mer rymd och ljus i rummet och bara skulle dutta i med vit färg. Då blev det så uppenbart hur ögat hade lurats för trappan var visst inte alls vit utan mer grå... eller beige eller en blandning av dem. Ja. Då ledde det ena till det andra. Det blir uppenbart att det inte går att renovera lite här, lite där utan allt blir en dominoeffekt rakt genom huset. Och nu pratar vi om att rolla väggarna vita men med en svag brytning av kanske... grönt?

Ja. Och så har vi ju den där sjön inte alls långt härifrån och där andas lugn mitt i bokmanus som pockar på att skrivas, lager med vit färg som vill strykas och möbler som väntar på att få flyttas runt. Sånt där. 

Och även om det är roligt, allt det där med manus och renovering, är det ett livsnödvändigt avbrott att bara få vara mitt bland svalkande, kluckande vågor och mjukgörande, värmande sol.

Så lite sånt sysslar vi med också. De här sista dagarna...