torsdag 31 juli 2014

Rikskändis med matleverans...



Att slippa storhandla. Eller snarare. Att slippa storhandla fysiskt.
Det är så mycket smidigare att sitta på köksstolen vid laptopen, med en kaffelatte och klicka i varorna i kundvagnen för att sedan enkelt och smidigt få dem levererade till dörren dagen därpå.
Mängder med tid sparas.

Just nu florerar jag i diverse tidningar landet över, bland annat i Borås Tidning som jag länkar till här ovan där jag för en TT-reporter berättar om mina erfarenheter av mat.se.

~ tack fruVallmo för bilden ~

 

onsdag 30 juli 2014

Att leta sig ut från Bullerbyn.


Ja. Så är jag här igen sedan kabelbrottet äntligen är fixat och vi har internet igen.

Datortid.
Det har blivit en hel del av den varan ändå eftersom kreativiteten flödar och jag skriver på mitt bokmanus med iver och framgång. Men nätet. Tänk ändå vad mycket man behöver det till och lilla telefonen är just liten, även om den går under en skämtsam benämning av platteve.

Hur som helst, det blev dags att skjutsa Liam till scoutläger.

På tal om datortid alltså.
 
På väg dit är det inga problem eftersom jag tar sikte på den karavan av bilar som samkör hela vägen långt ut på landet fyllt av Bullerbykänsla. Värre är det på väg hem och tack och lov för gps för utan den hade jag fortfarande varit kvar där någonstans i Bullerbyn.


I stället är vi hemma igen och jag försöker komma ikapp med lite civiliserat datorjobb tillsammans med en kopp kaffelatte och P1. Jag lyssnar, helt olikt mig på P1 i min nya rosa-dot-radio.

Fast sjön lockar. Så dit tar vi oss nog i stället, jag och tjejerna. Men badkläder. En bok och det där hederliga i penna och block så att jag kan krafsa ner en eller annan pockande idé till min bok.

För att sedan försöka få in lite mer av det där med datortid nu när skrivabstinensen är så stor och pockande.

 

söndag 27 juli 2014

Att hota med regn.


Undrar vad som är det mest ultimata vädret? Det som minst antal människor klagar på.

Är det sol och 25-30 grader längtas det efter skugga och svalka, gärna lite regn. När det regnar klagar man på solen som lyser med sin frånvaro. När det är vår, höst och ännu hellre vinter längtar folk efter sommaren som, när den kommer är alldeles för varm och solig eller alldeles för kall och regnig.

Snön om vintern är härlig, men bara i drömmen för när den är där är den alldeles för mycket och alldeles för jobbig.

Bestäm er.
Klaga på ett väder. Inte ALLA.

Själv vill jag ha 20-30 grader varmt och sol året om med en enda regndag. Allt annat kan slänga sig i väggen, okej?!

Gissa en gång var jag vill bo?


 

fredag 25 juli 2014

En dag.


Badtemperaturen ligger på behagliga 23 grader och gör att jag vill ligga i blöt en lång stund och titta på de små abborrarna som knappt vuxit ur bebisstadiet ännu och som pilar fram i små stim strax under vattenytan.

Uppe på land är det över 30 härliga grader och jag njuter av den där boken som alla pratar så mycket om och som jag därför var tvungen att prova själv. Och av solvarma klippor.

Lite så. Och det känns oändligt.

 

torsdag 24 juli 2014

Tills skulderbladen blivit vingar.


Jag sommarsemesterläser.

Tills skulderbladen blivit vingar är en roman med självbiografiska inslag som beskriver en hemsk och uppslitande barndom. Jag rekommenderar den varmt.

Sydsvenskan skriver; "Det känns som om texten hållit tyst i tusen år och nu äntligen talar och bryter sig loss, inte längre lider och tystnar. Däri ligger dess kvalitet av befrielse".

Vad läser du i sommar?

 

onsdag 23 juli 2014

Vår bästa tid.


Om det någonsin har beskrivits som sådant är det helt fel.
Helvetet är inte varmt. 

Det här är paradiset.
Paradiset!

I alla fall just nu. Men i hemlighet (och lite på skoj) förbannar jag människan som en gång för länge sen vandrade hela vägen upp till kalla mörka Norden. Vad skulle vi här att göra bland dystert mörker, bitande kyla och all deprimerande väta?


Men just nu. Paradiset.
Bland sol och läkande värme.

Vi går ett stenkast bort. Uppför backar och nerför backar. Och genom fårhagen.
Sen är vi framme och det är sommar och varmt och solen skiner. Vattnet blänker.

Och vi har tid.
All evinnerlig tid i evigheter.

Det är precis som det ska vara.
Alltid.

tisdag 22 juli 2014

Att äta glutenfritt och adda MSM.


Nu i sommar har jag på eget bevåg valt att hux flux avsluta min medicinering (får se om doktorn ger mig bannor i höst) och därmed också slutat upp att gå på täta kontroller på sjukhuset. Orka ta bökiga onda blodprover i armen varje vecka. Orka låta sköterskorna leta vener som glider undan och lämnar stora blåmärken och svullnader efter sig. Orka äta en medicin som gör att en rad olika cancersjukdomar ökar samt att jag inte får vistas i solen. Älskade sol.

Jag utreds för Crohns (högst troligt är det vad jag lider av) och jag kommer för alltid att ha Crohns men det finns mildare saker för kroppen som gör att jag kan hålla sjukdomen i schack. 

Jag börjar med att utesluta gluten som primärt finns i vete, råg och korn. Socker äter jag lite av sedan innan men har inte uteslutit helt. Men detta gluten. Som ingen kan bryta ner och som orsakar läckande tarm hos alla. Det innebär att tarmen börjar släppa igenom osmälta matpartiklar och de i sin tur leder till att immunförsvaret börjar attackera matbitarna vilket leder till inflammation. Vidare kan det leda till matkänslighet och slutligen till autoimmuna sjukdomar så som Crohns och Celiaki. 

Genom att utesluta gluten upplever jag en snar förbättring. På bara några dagar, förutsatt att ingen gluten tillförts under den här tiden, har tarmen reparerat sig. Minsta lilla mängd gluten gör att nya skador uppstår och hindrar tarmen från läkning. Det fungerar inte att fuska lite då och då när det är bekvämt eller om sociala sammanhang (fredagsfikat på jobbet eller födelsedagstårtan hos släkten) gör att det är mer bekvämt att göra som alla andra än att avvika och vara annorlunda. Fuskar man - och därtill har en autoimmun sjukdom - om aldrig så lite agerar immunförsvaret och kan attackera kroppens vävnader i upp till sex månader.

Så även om min mage känns okej just nu är immunförsvaret fortfarande aktivt.

 Jag adderar många gånger hellre naturpreparat framför läskiga hittepåläkemedel.
Nu tillsätter jag MSM som står för Metyl-Sulfonyl-Metan - organiskt svavel, som människan bland annat behöver för att bygga upp celler. MSM är bra mot inflammationer men kan också vara smärtlindrande, är välgörande för huden och har en avgiftande effekt.

Vid brist på svavel leder skador ofta till kraftig ärrbildning och MSM sägs med andra ord vara effektivt mot både Crohns och keloider. Två flugor i en smäll.

(Och just som jag skriver det här ringer min gastrosköterska och tycker att jag ska ta nya prover för det är ett tag sedan sist... åhå, någon har slarvat och har inte tagit sin medicin på tre veckor. Så nu ska vederbörande "skvallra" för doktorn. Bassning att vänta. Det är big no no att inte acceptera den hjälp man får från sjukvården. Är det så? Hur mycket ska jag behöva kämpa för att stå på mig? Har jag rätt att avbryta en behandling? Har jag rätt att på egen hand testa på vad som kan få mig att må bra?).

~ informationen om glutenfri kost och MSM har jag hittat här, bland annat ~

  

måndag 21 juli 2014

Att tröttna på.


Så här skulle jag vilja ha det året om och alltid.
Precis alltid. Jag lovar. Jag skulle inte tröttna en sekund.

Vad finns att tröttna på?
Den välsignade värmen som gör att kroppen mjuknar upp och slappnar av inifrån och ut?
Den går inte att tröttna på.
Den svalkande kvällsbrisen som gör att vi kan sitta i timmar på terrassen och sedan orkar ta långa och snabba promenader genom stadens parker?
Den går inte att tröttna på.

Solen som ger lycka och energi?
Den går inte att tröttna på.

Vattnet som värmts upp och bjuder till bad?
Det går inte att tröttna på.


Jag är en periodare.
När det gäller mycket egentligen. Att läsa böcker, att skriva. Att simma, att... ja allt.
Men när det är varmt och välsignat är det så mycket enklare att bestämma sig för goda rutiner, rutiner som jag egentligen föredrar långt hellre än perioderna så att säga.

Rutiner att alltid ta den där långa kvällspromenaden i snabb takt.
Rutiner att alltid tillåta kroppen att slappna av totalt och glömma tid och rum.
I sommarvärmen lovar jag mig själv att alltid fortsätta så. Genom alla årstider. Alltid.

Värmen. Den gör det så mycket enklare.
Och sen kommer kylan och mörkret och vätan och jag hatar den.
Jag glömmer mina rutiner som får mig att må bra och faller in i perioder som blir allt längre... Jag blir trött och glåmig och faller ihop i en hög i soffan. Orkar inte läsa, inte ta promenader... bara slötitta på teve som inte ger något intellektuellt utbyte alls utan bara gör mig tröttare.

Jag vill inte. Årstider. De har inte alls sin charm.

Det är sol och värme och välsignelse jag vill ha.
Alltid.

En nygammal rutin jag har nu är min kosthållning.
Ingen diet. Inget hokuspokus.
Bara MSM och utesluten gluten.

Mer om kosten (och varför) i nästa inlägg.


 

lördag 19 juli 2014

These are a few of my favorite tings... from Desigual.


Bland Desiguals nyheter är de här några av mina höstfavoriter.

Lekfullt. Jag älskar det lekfulla i Desiguals design som samtidigt är lite nedtonat just i kläderna ovan.
 Vill ha!
 

fredag 18 juli 2014

Att måla fram en känsla.


Ibland vägrar orden bara att komma. Även om jag var glad åt några semesterveckor med tid att redigera mitt manus. Det blir alltid så. Nästan alltid. När tiden finns gömmer sig orden. Går inte att forceras fram även om somliga säger att man ska skriva sig igenom en skrivkramp.

Jag målar i stället. Eller läser, tar promenader, städar, botaniserar i mitt växthus, lever. Ja, allt det där som är allt annat än skriva, men ändå är precis just det. Att samla på sig känslor, ord, dofter, vind och minnen. Och lagra dem till dess att krampen släpper ut i ord.

Ja. Jag målar. Och då är det nästan tur att så många fönster här i huset fortfarande är dystert mörkbruna. Och att jag kan göra dem vita i jakt på orden. 

 

torsdag 17 juli 2014

Att ta en restresa.


Semester. Så snart den tar slut ändå.
Jag har visserligen 2,5 vecka kvar hemma med barnen men Chris började jobba igen i måndags. Vi fick två veckor tillsammans och då var vi på resa. Så jag antar att det är lite däri känslan bor. Av att det så snart tar slut.

Hur som helst. Efter ett halvår (september-april) då jag mådde som allra värst i kroppen samtidigt som jag axlade en tung (men rolig trots allt) examenstermin känner jag att jag behöver semester och vila. Resor och familjemys. Rekreation helt enkelt. Mer sol och värme.

Vi har hunnit med underbara Turkiet. Say no more.
Och en snabbvisit i Skåne med dess Åhus och beachhandbollen där Indra spelar.

Jag är så lycklig för det.
Tacksam.

Samtidigt börjar vi, mycket med tanke på mitt halvår som jag bär med i bagaget - och för att vi vill!, snegla mot novemberlovet. Dit är det långt. Men ändå inte.

Det luktar föräldradagar för Chris.
Det luktar... kanske, kanske semester för mig. Om jag lyckas lösa det. Det känns lite dumt att ansöka om semester redan nu, så snart efter att jag börjat min tjänst. Fast samtidigt ändå inte. Med facit i hand, med bagaget - det gäller att ta hand om sig. Lyssna inåt.

Det luktar hopp om en resa. Jag hoppas att vi kommer iväg utomlands. Nånstans varmt. Kanske blir det en restresa. Eller till Tyskland som lite back up. Ett badhotell där någonstans får, om det inte blir sol och värme utomlands, lite agera som dess substitut. 

Hur som helst.
Det luktar hopp. Jag vill ut och resa igen!

Varken jag eller Chris har tagit en restresa förr.
Har du erfarenhet av det?

 

onsdag 16 juli 2014

Jag ska göra det igen. Och igen...


Alltså. Det är som julafton att packa upp maten som jag beställde igår.
Och nej, jag är inte köpt. Jag är såld.

När man som vi kommer hem från all inclusive och är alldeles trötta. Fast på ett positivt och avslappnat sätt är det enda raka att sätta sig ner och försöka lätta upp vardagen lite. Den där rutinen som kanske inte alls är så mycket rutin egentligen utan mest är en massa lösa bollar som det försöks jongleras med. Det vet ju alla. Att det brukar gå så där.

Så. Vi har satt oss ner i familjeråd som kanske låter större och värre än det är.
Det är stort. Med det är bra. Det skapar kontroll, delaktighet och nya, förhoppningsvis hållbara rutiner. Inte bara en massa lösa bollar.

Och så det där med storhandling.
Hur kul?

Så för första gången satte jag mig ner och storhandlade över nätet. Hur smidigt som helst. Jag kunde dricka kaffe samtidigt som jag handlade. Dessutom kunde jag fara runt och plocka med diverse andra saker under tiden. Multitaska lite. Precis så som jag gillar att göra för att få något ordentligt gjort. Och dagen därpå. Leverans. Och som sagt. Det är som julafton att packa upp all mat.

Jag ska göra det igen. Och igen...

Har du testat?

 

tisdag 15 juli 2014

Att slita med kärlek.



Jag tackar sällan nej till lite shopping och jag är väldigt glad i skor. Men det är konstigt det där. För de två sakerna går sällan hand i hand. Shopping och skor. Nej, för mig blir det fel. De möts inte. 

Shopping. Gärna.
Skor. Ja, tack.

Men att shoppa skor. Not so fun.

Och då är det kanske lite konstigt att jag under loppet av bara en vecka, nu det senaste, har lyckats med konststycket att köpa två par älskade skor.



 När vi skulle ut och resa kunde jag omöjligt hitta mina flip flop som faktiskt är den enda skon som på riktigt känns fullt och fast optimal för lata dagar vid poolen och stranden. Därför gav jag mig ut på jakt och återvände med de mest bekväma flipsen som någon någonsin gått i.
Jag. Lovar.

Innan det blev dags för hemfärd uppenbarade sig också ett par sneakers och ja, nu är nog skokvoten fylld för... i alla fall för nu. Jag får inte nog av skor. Det finns alltid en modell som liksom behövs. Däremot kan jag få nog av skoshopping eftersom de sällan uppenbarar sig för mig så som ovan beskrivet.

Men titta bara. 
Ovan är mina favoriter från Deichmann, som lite grann liknar de jag la vantarna på.
Här kan man just nu köpa två nedsatta varor och därtill få ytterligare 50% rabatt på den billigaste varan. Det är ju ett riktigt bra kap, eller hur? 
Fina erbjudanden har en tendens att underlätta shopping. Även när det handlar om skoshopping.
Kanske allra helst då?!

Kika in och köp sandaletter här så kanske du också hittar två par nya skor att slita med kärlek.

~ i samarbete med Deichmann ~

måndag 14 juli 2014

Med Turkiet kvar i hjärtat.


Den absolut bästa tiden på dagen. När solen letar sig upp bakom träden, syrsorna spelar sin morgonsymfoni och hotellkatten, den manlige av dem, han utan öron som jag tror är pappa till de tre söta kattungarna, spatserar runt och håller koll och vi vanan trogen glider ner i den folktomma poolen och simmar några längder. Den bästa tiden. Innan allt vaknar till liv på riktigt. Innan värmen stiger och medan vattnet fortfarande är i alla fall lite svalkande i poolen. Att njuta som allra mest.

Helt ostörd.


Jag vill alltid stanna här med solen, värmen, maten, skratten, vågorna, vattnet. Syrsorna och hotellkatterna. Och hotellhundarna och deras valpar. Med vinet och drinkarna. Med sällskapet. För alltid.

Det allra bästa samlat med Medelhavet som den mest oändliga inramningen där bortanför poolen och med bergen som en högrest inramning åt motsatt håll.

För alltid.


Det är vackert här. Fridfullt.

Men även om jag för alltid kommer att bära med mig Turkiet i mitt hjärta varar ingenting för evigt.
Jag längtar inte hem. Jag vill stanna kvar. Jag vill drömma om nästa resa. Nästa projekt. Dit där drömmarna för mig. Jag tror att jag är en flygande själ. Mitt hem, mitt centrum är inte en plats. Är inte hemma. Det är där mina kära är. Och det kan vara precis var som helst. Borta är bra, hemma också. Men inte bäst. Jag är mer än gärna där värmen är. Borta. Bland familj och vänner. Bland skratt och värme. I en dröm om en ny resa. Ett nytt projekt.

Till dess. Landar jag i Sverige med Turkiet i mitt hjärta och poolvattnet fortfarande kvar i håret. 
Det är konstigt det där. Känslan av att stå med ett ben i vardera land. Först där. Sen här. På en och samma dag. 

Och med Turkiet bara en längtan bort. 
Till nästa gång. 

 

söndag 13 juli 2014

Att ha träffat Derya.



Club Dem Spa and Resort. Ett underbart hotell på alla sätt och vis. Om nu det gick att klaga på deras finrestaurang finns där inget annat som inte kan beskrivas som lyx, välbefinnande, trivsel och lycka. Jag trivs så in i bänken här. Med miljön, med värmen, med solen, havet, poolen, läget... Och med maten. Den godaste buffén som känns variationsrik varje dag.

Och Derya Sahin som med sitt varma leende och fingertoppsprofession alltid ger det lilla extra. Som den sötaste godaste bananlikören vår sista middag här. Eller påfyllnad i våra glas trots att vi inte hunnit be om det och trots att kollegor till henne dagarna innan bett oss lämna restaurangen för att gå till poolbaren för mer att dricka.

Och för det faktum att Derya alltid stannar till och pratar med oss, gör det personligt och berättar om den lilla flicka hon väntar och nu bär varmt under sitt hjärta. 

 Allt det här. Det gör att det känns ont att behöva lämna och även om en bit av allt det vackra kapslas in och för alltid kommer att vara en del av mig är känslan över att det obönhörligt tar slut en sorg. 

 Allt det vackra. Så innerligt tacksam. Ändå en sorg. 

 

lördag 12 juli 2014

Att fira den där examen. Och en bröllopsdag.


Eftersom jag inte känner mig färdigläst på universitetet är väl det där med examensresa lite överdrivet. Och inget märkvärdigt att fira. Egentligen. Ändå åkte den bästa sommarklänningen jag äger med hit och vi bokade bord på hotellets fina restaurang med havsutsikt. Och tur är väl det. Att min examen inte är värd att firas för med den turkiska buffén som skämt bort oss hittills är deras finrestaurang rena rama nerköpet. En enorm besvikelse. Hotellets och Turkiets hittills enda besvikelse.

Sån tur att jag inte har något att fira. Inte egentligen. Och sån tur att vi lyckades boka in restaurangbesöket fel dag, att min systers och svågers bröllopsdag inte alls inföll sig på finrestaurangen så att vi i stället kan fira den med godaste supén imorgon. 

Att fira. Kanske inte min starkaste sida...

Men så är jag heller inte färdigläst ännu.






 

torsdag 10 juli 2014

Att ges tid.


Förutom turkiskt Hamam, en solstol i ljuvligt hög värme, en pool att doppa sig i och havet bara ett pyttelitet stenkast bort är total avkoppling för mig läsning. Och läsning i mängder. 

När jag får grotta ner mig och låta tiden gå, rakt ner i en bok. Ljuvligt.

En liten hattaffär i hörnet... Boken jag som liten gjorde en tankesynopsis om. Fast min huvudkaraktär skulle heta Calinca och berättelsen skulle ta sin början i en hemlig trädgård med olycklig kärlek. Annars detsamma. En liten hattaffär och en spirande kärlek. En lätt, mjuk och glad bok. Tänk att någon annan skrev den berättelse jag som barn målade upp. Vilken ynnest.

Och så PS, jag älskar dig. Tack och lov för brännande sol som kräver solglasögon bakom vilka ögonen obemärkt kan tåras. Vilken bok. Vilka känslor.

Nu läser jag Livet efter dig. Och precis som PS, jag älskar dig är boken fylld av de där känslorna som ligger närmast hjärtat.

Tre böcker väl värda att läsas i total avkoppling som bara en semester kan ge.

onsdag 9 juli 2014

En del av himmelriket.

My sis and I


Förutom ett dignande efterrättsbord efter middag och lunch (där jag nitiskt undviker allt gluten) är det inte alls svårt att äta rätt här. Och må bra. Club Dem Spa and Resort Hotell serverar visserligen supergoda drinkar men förutom att försöka undvika att inleda sig i frestelse med choklad och drinkar kan jag dricka hur mycket vatten och färskpressad juice som helst. Och äta kilovis med frukt och grönsaker till kött, fisk eller fågel. Det är som att bo i himmelriket.

Och aldrig vilja lämna... 

 

tisdag 8 juli 2014

Att ge sig in i ett turkiskt Hamam.



En av de allra första dagarna på vår semester bokade vi in oss i hotellets spa. För mig, Chris och min Brother in Law väntade ett härligt Hamam som fick mig att totalt slappna av. Ja. Jag till och med somnade efter badritualen med varma stenar, skrubb, tvålmassage och en kopp ljuvligt turkiskt te. Där. Stensov jag.

My sis och mina båda döttrar valde en härlig chokladmassage.

Till det var dags för en välgörande massage som fick mig att slappna av ännu mer. Och bli ännu tröttare. 
Den mest perfekta inledningen på semestern.

Total befrielse av allt som heter stress.

måndag 7 juli 2014

Lite av det vi gör...




... som är en del av det som gör livet värt att leva.