tisdag 27 maj 2014

Att snart inte längre vara student.


Mellan sjukhusbesöken, ja de är två idag, sitter jag ner och äter alldeles för mycket bröd, alldeles för mycket kladdig chokladmuffins och dricker alldeles för mycket kaffe. Men det gör liksom ingenting för det är inte så långt kvar nu. Näst sista veckan smakar nästan lika bra som Indras kladdmuffins. Och sen är det no more sitta på stolen i flera timmar och plugga. No more äta för mycket bröd.

Jag trodde aldrig att jag skulle längta dit. Till examen. Vem är jag om jag inte är student, liksom? Men det har hänt så mycket - egentligen bara två saker - men de har hänt stort. En negativ sak och en positiv sak har präglad sista terminen och de har båda fått mig att längta. 
Med fullt fokus.

Mellan sjukhusbesöken förbereder jag mig för det allra sista. 
För opponeringsveckan och en föreläsning jag ska hålla i. 
Sen - finito.

Jag vet nu. Jag vet vem jag är om jag inte är student. Och det känns förbaskat skönt att veta.

 

måndag 26 maj 2014

Att fira svenska mästare.


När det trillade in en inbjudan på facebook om folkfest på Stora torget. Att stå där och hälsa våra handbollshjältar välkomna hem. Ja, då var det naturligtvis en självklarhet att vi tog oss dit.
Vi hade ju en sån faslig tur med vädret också.

Sol. Alla dessa glada människor. Härlig musik. Och svenska mästare.
Vad kan bli bättre?




Hela torget var fullt av folk och guldregn.


SM-guld igen! Och det ville vi såklart fira.


 

söndag 25 maj 2014

Röstade gjorde vi redan i fredags.


Helgerna kommer som räddande änglar och lägger sig som varm bomull runt en trött själ. Speciellt den här dagen som bjuder sovmorgon och ett sånt där lugn som bara ett inlämnat examensarbete kan ge. En sån där dag mitt emellan två stormar. För nästa vecka är det fart och fläkt igen med de sista skälvande veckorna kvar till examen. Åh vad jag längtar till att allt det där tar slut. Det trodde jag aldrig. Men nu längtar jag.


Men helgerna. Vitaminboosten. Belöningen, återhämtningen. Den där kryddan som ger livet extra allt.
De räddande änglarna. De som jag förr, för länge sen, inte tyckte om. De var dagar som var milslånga, tråkiga. En vana som etsade sig fast och dröjde kvar länge. Trots att helgerna blev de där räddande änglarna av varm bomull. Vanor har den där tendensen. Men då får man skapa sig nya, bra vanor. Så det har jag gjort.


Morsdag idag. Och vi passar på att baka en rulltårta innan vi går ut i trädgården i sommarklänningar. Därute väntar ett växthus med törstiga grönsaker och frukter. Och sen en dag i oändlig avkoppling och tid som vi gör lite vad vi vill med i vi-tar-det-som-det-kommer-anda.

~ för röstade gjorde vi redan i fredags ~
 

lördag 24 maj 2014

En dag som borde spenderas i Malmö.


En dag som denna borde spenderas i Malmö.

I stället har jag suttit hela morgonen och försökt behålla lugnet, inte svära och skicka frustrerade textmeddelanden till Chris som såklart inte kan hjälpa mig eftersom han befinner sig på jobb. Men ja, till slut föll allt på plats i alla fall. Det var mallen till examensarbetet som strulade och såna där tekniska automatiserade saker rår jag inte på. Men till slut. När allt såg så korrekt ut som möjligt var det ingen tvekan. Så jag lämnade in det slutliga resultatet till min handledares urkundsadress med buller och bång. Och nu tänker jag dricka kaffe och bläddra tidning. Minsann!

Om nån vecka är det examen med opponeringar och allt det där.

Men just nu. Just nu är det lördag. Och vi borde ha varit i Malmö.

Men Chris jobbar och Liam har sista karateträningen för den här terminen. Sista träningen innan graderingen. Och senare ska alla tre ha simtävlingar. Vi satsar på 25 respektive 50 meter bröstsim och sen rejsar vi hem så fort vi kan till en tevesoffa. Och trots att vi inte kan vara i Malmö väntar en spännande lördag. Minst sagt.

Sista träningar.
Simtävlingar.
Och en tevesänd handbollsfinal mellan vårt kära AHK och de där i Malmö.


 

fredag 23 maj 2014

Att skriva examensarbete på egen hand.


Dagen startar med en vidöppen dörr ut mot terrassen. Jag satt där hela dagen i går, liksom i förrgår. I vad som kallas för hemmajobb och jag älskar't samtidigt som jag mer och mer ramlar in i känslan av att det inte är på riktigt. Jag är inte på riktigt. Människan är en social varelse som vill vara en del av något.

Jag är en del av mycket. Men i längden får hemarbete en lite negativ effekt. Jag tror det. Även om jag trivs.

Jag är så tacksam för, speciellt kanske, den här terminen som startade så skruttigt. Att jag fick chans att studera hemifrån och knappt ens behöva äntra universitetet. Alls. Tacksam för chansen jag fick att orka ta mig tillbaka till mig själv. Tacksam för, trots att det med sorg och saknad rakt igenom inte enbart ledde till positiva effekter, att jag fick lov att skriva examensarbetet på egen hand. Även om jag kanske inte kan räkna med förståelse, vad vet jag, hade inget annat med förutsättningarna i hand varit möjligt. För mig. Nu står jag snart vid mållinjen. Tacksamt nog. Och med drygt fem år som student är det exakt vad som räknas. Att inte prioritera rätt här utan snubbla på mållinjen - vem hade tackat mig? Vad hade jag gjort med skrapsår på knäna?

Jag vet att jag uträttar (kanske varken stordåd eller underverk) men ett väl utfört arbete. Men på något sätt får jag känslan av att jag inte är en del av ett sammanhang. Och det saknar jag.  Att höra till. Att räknas.

Men. Jag har kollegor. Fortfarande på distans men till hösten. Dit det visserligen fortfarande är långt. Och det ska kännas långt. Ingår jag på riktigt i ett sammanhang. I ett arbetslag.

Men innan dess ska jag visst ta en examen.
För tacksamt nog fick jag den chansen. Trots allt.

Och för det är jag ödmjuk.

 

torsdag 22 maj 2014

Att leta efter ett riktigt bra solskydd



Jag längtar! Jag trodde faktiskt inte att det var möjligt att längta så.
Men nu när jag känner att jag är nästan där. Med ett examensarbete som nästan nästan är klart och ger smak av frihet ut ur det där trycket av prestationskrav som alltid lägger sig som ett spännband runt huvudet på mig. Som jag i och för sig lärt mig tycka om. Det är en del av den jag är och vill vara. Men ändå. När det är över för den här gången ger det mig luft att andas.

Jag längtar. 

Så att jag nästan spricker.
Snart fri, för den här gången, och bara några veckor kvar till Turkiet och känslan är närmare än någonsin.

Den där underbara semesterkänslan.


Fast redan nu är solen här. Och om inte förr så är jag nu nödd att smörja in mig med skyddande solkräm - minst 30 och gärna med titandioxid.
Med en daglig dos av immunhämmande medicin måste jag vara extra rädd om mig eftersom bland annat risken för malignt ökar i takt med att immunförsvaret trappas ner. Men solen. Den underbara solen vill jag alls inte undvika. Bara visa hänsyn till mitt däri.

Under ett lager av solskydd med titandioxid... frågan är bara vilken kräm i djungeln därav som innehåller detta ämne?

onsdag 21 maj 2014

Swing it.


Sommaren ligger som ett rosigt skimmer över oss och låter svalor pipande fara kors och tvärs genom himlen. Och tillåter mig att öppna dörren ut mot terrassen på vid gavel innan klockan ens har hunnit bli åtta på morgonen. Det blir kaffe och jobb därute i dag. För ja, väntan är äntligen över och även om jag vet att jag är alldeles för otålig och har en tendens att helt i onödan måla fan på väggen och stressa upp mig har jag trots allt lite, lite att fixa till, korrigera och göra på riktigt fullt ut superbra. Jag är nästan där. Redan.

Men hör du, en sving hänggunga från Ikea. Vi såg en vit vacker i en villaträdgård i går under kvällspromenaden. En sån där trädgård som påminner lite grann om Junibacken och jag funderar på en gunga, fast i svart men undrar om det är någon som provsuttit en. Är de bekväma eller måste man luta huvudet framåt i en sitta-och-läsa-pose men som inte tillåter kroppen att mjukt slappna av och bara vara?

 

tisdag 20 maj 2014

Timmar av luft.


Eftersom jag hade några timmar luft i går tog jag tag i tillfället och cyklade med barnen till skolan. Att hänga en hel dag i förskoleklass. Det är lycka.

Att jag sen ilade hem och loggade in på studentmailen är en annan historia som möjliggjorde fler timmar tillsammans med barnen där vi spelade spel, läste sagor och låg i en trött hög i soffan samtidigt som regnet vräkte ner och åskan mullrade. Mellan skurarna tog mannen och jag en promenad innan jag somnade i soffan och mellan varven loggade in på studentmailen. Om och om igen.

Och igen. Nu har en och en halv dag gått och tiden som är kvar krymper allt mer. Jag ges alltmer tid och luft som jag inte vet vad jag ska göra med eftersom jag uppenbarligen inte kan boka upp mig på något annat eftersom jag väntar. Och väntar.

Så jag stressäter min lunch, försöker läsa några sidor skönlitterärt utan vidare koncentration och tar vändor ut till växthuset. Utan ro i kroppen och med en stegrande stress. 

Om jag så bara kunde få den utlovade responsen så att jag kan ägna tid och luft åt det dagarna fram till examen är ämnade för. Nämligen att få färdigt mitt examensarbete.

 

Sponstrad video: Lidl's fördomsturné.




 Jag har råd att vara kräsen men jag har inte råd att vara fördomsfull.

Jag har aldrig förstått charmen med att vara kräsen. Med att aktningsfullt vända prislappen uppåt och - ju dyrare desto bättre. Däremot har jag alltid förstått charmen med lyx även om lyx per automatik inte kan eller ens bör härledas till högt pris. Inte alltid. Jag har till exempel hittat ett rödvin som jag njuter av. Som är riktigt gott. Det har sällat sig till mina favoriter bland rödvin och. Det. Kostar. Femtio. Kronor. Jag vet de som inte ens skulle kasta ett öga på så billiga viner. För det är bara skit i deras ögon. Och därmed vet jag de som går miste om något riktigt riktigt gott. Jag vet de som är fördomsfulla.


När vi köper oliver gör vi inte det i vår vanliga dagligvarubutik. Här är vi kräsna.
Men vi åker inte till någon saluhall - utan vi åker till Lidl. 
Deras oliver är to die for. Liksom flera av deras glassar, choklad och kött.

Jag har som sagt råd att vara kräsen men jag har inte råd att vara fördomsfull.
Tänk vad mycket njutbart i livet man går miste om då.
What a pity.

 ~ det här är ett sponsrat inlägg ~
 

måndag 19 maj 2014

Sammanfattningen av en väntan.



Idag har jag ivrigt, förtvivlat, stressat och spänt otåligt parkerat mig framför datorn i väntan på att få respons på mitt råmanus (examensarbetet). Jag inser ju hur tiden obarmhärtigt lider mot arbetsdagens slut och ännu har jag inte fått mer än "jag har så många arbeten att läsa igenom så jag har inte hunnit med ditt än. Återkommer så snart som möjligt" från min handledare. 

Vad annat kan jag då göra än att sitta här och rulla tummarna?

Så ja. Jag fortsätter att vänta. Och hade det inte varit för den där stressen hade väntan här ute på en ombonad altan varit fasligt mysig och avkopplande. Det växlar mellan för-varmt-med-tröja-över-klänningen till för-kallt-utan. Så jag rullar upp och jag rullar ner ärmarna på tröjan och ja... det är väl det jag gör i stället för att rulla tummarna.

Så går det att sammanfatta det hela.

 

söndag 18 maj 2014

Att komma åt långsamheten.


Sommarvarma dagar har verkligen en tendens att kännas milslånga in i evigheten. Fast på det där bra sättet. Inte långsamt och tråkigt. Men kanske lite vemodiga trots allt för jag har en fantastiskt dålig förmåga att landa i den skräckfyllda tanken att snart-är-det-här-underbara-över som gör att jag kanske inte på riktigt fullt ut klarar av att stanna upp, insupa allt och bara njuta.

Helknäppt jag vet.


Vad jag däremot inte vet är hur jag ska lyckas vända den negativa trenden och i stället landa i nuet.
Att njuta ska liksom inte ske skyndsamt. Mitt i härligheten ska man inte ha bråttom. Jag vill åt den där milslånga tiden in i evigheten. Stanna upp i den. Och på riktigt komma åt tiden. Komma åt långsamheten och allt det underbara däri. 

Inte sträva framåt.

 

lördag 17 maj 2014

Att ge sig in i en kryddträdgård.


Här är en sån härlig miljö att jag kan gå runt i evigheter och bara insupa doften av häst (stallet är den stora stenbyggnaden i bakgrunden), den gamla slottskänslan och låta mig inspireras av kryddträdgården som gränsar till det lilla caféet. Att gå här och sucka av välbehag och hela tiden upptäcka nya små prydnader mitt i kryddträdgården, som den där gamla hästskon och sedan dra med nyporna över blad och låta aromen sprida sig full av väldoft. Det är lycka och harmoni.


Och den där portalen av späda stammar eller grenar som kommer att bilda en humleport längre fram i sommaren när de ringlande rankorna vuxit sig ännu längre. Så himla fint. Tänk att få gå genom en sån varje gång man ska dit och vattna, lucka upp jorden, rensa lite eller - det bästa - skörda. Och nu längtar jag ut till min egen köksträdgård för att sprida lite kärlek och få massor tillbaka.

Lite kaffe först bara. Sen ut i sol och trädgård.

 

fredag 16 maj 2014

Vad blir det för mat?


När man kan lyxa till de mest vardagliga fiskbullar i hummersås med saffransgult ris, brytbönor och örter från den egna kryddträdgården. Ja, då faller sig saker och ting inte så platt och tråkigt längre utan får sting och sticker ut. En vardagsrätt med lite swag i sig helt helt. 

För övrigt börjar vi mer och mer snegla på Mat.se eller Linas matkasse. Något sånt. För hur det än är blir den ständiga frågan Vad blir det för mat? ett ok att bära. Och allt som kan underlätta vardagen. Är. Guld. Värt.

Nån som har testat matkassar, hemleverans och hela baletten?

 

torsdag 15 maj 2014

Ingenting viktigare.


Mamma. Du kommer väl och tittar?

Det är väl klart att jag kommer och tittar. När Engla tillsammans med sin klass, parallellklasser och en hel drös med förskolebarn springer det årliga Tegelloppet (i kvarter Tegelbruket, därav namnet). Nu när jag har förmånen att jobba hemifrån och lyxen att vara färdig med råmanuset och nu endast kan rulla tummarna i väntan på min handledares dom. Ja, vad annat har jag för mig som är viktigare än att komma och titta och heja och vara stolt och glad för att vår lilla är så glad för att jag kommer för att jag är där och tittar och hejar och är glad och stolt. Ja, du vet...!

Vad. Är. Viktigare?

 

onsdag 14 maj 2014

Mitt i en fredagskänsla.


I dag är det en sån där dag då jag unnar mig själv att slumra till fyrtio minuter i soffan med äggklockan som väckarklocka under tiden som bröden gräddas i ugnen. Åtta limpor senare är jag redo för kaffe. Och jag är i fredag även om det bara är onsdag. På fredag ska mitt råmanus skickas till min handledare som inte har tid med mig förrän då. Ändå - i min fredagskänsla - kan jag inte låta bli att skicka ett mail till henne redan nu med en bifogad fil fylld av ca fyrtio sidor examensarbete. Utan hökblick från utomstående kommer jag inte vidare. Kvittar om det är onsdag eller fredag. Och i morgon. I morgon ska jag korrekturläsa mitt bokmanus i stället för mitt examensarbete. Eller göra vad sjutton annars som faller mig in. Måla lite kanske? Vi har en del lister och fönster som behöver några lager vit färg innan den där påsen med Kalklitir ens kan komma på tanken att öppnas.

Men innan det blir torsdag blir det utan tvekan onsdag kväll. Och då tänker jag ta en promenad i undersköna Nääs' omgivningar. Lugnt och skönt.

 

tisdag 13 maj 2014

Blåslagen.


I dag är en sån där dag då jag slår på datorn med intention att sätta mig ner och läsa igenom mitt examensarbete. Igen. En sista korrläsning innan jag skickar in till handledaren... men som jag kommer på minst hundra andra saker som jag hellre gör. Fast efter gårdagens stresskvot på hundrasjuttio gånger ungefär en miljon (det är liksom inte jag om jag inte får stressa upp mig helt i onödan när jag pluggar) kanske jag är värd en paus från studier. I går sa jag till Chris att jag minsann aldrig ever ska studera igen. I hela mitt liv! I dag är jag inte lika dramatisk utan mer lugn och sansad och ja... klart jag kommer studera igen. Nån gång. Hur som helst - en liten liten pluggpaus.

Och under tiden. Lite pausunderhållning.
Vi kan ta oss en titt på mina armar!


Sedan i fredags har jag sett ut så här. Blåslagen och svullen och varje dag är det lika fascinerande att se hur blåmärkena ändrat färg, omfång och placering. Kul det där.

Jag som var så glad när det visade sig vara den-bästa--på-att-ta-prover-utan-att-det-gör-ont-uskan-på-medicin som skulle sticka mig i fredags. Tji fick jag. Även solen har sina fläckar. Tydligen. Och tre stick senare och ja, till sist äntligen 5 eller 7 rör, tappade liksom räkningen, gick jag därifrån med onda armar. Och bävar lite inför varje måndag då jag i fortsättningen ska in för nya prover. Kippkort nån?

Har "äntligen" (?) fått testa på en ny medicin sedan den förra visade sig paja mina vita samt levern. Så ja, det är därför jag ska ta så täta prover. För att liksom hålla koll på att den inre delen av kroppen mår okej. Med tanke på att det är immunförsvarshämmande medicin jag går på så kan mycket ställas på spel.

Nåja, nu har vi pausat färdigt. Let's go.

 

måndag 12 maj 2014

Carte d'Or-lyxa en söndag.


Jag fick frågan om jag ville testa en av de nya smakerna från Carte d'Or.
Om. Jag. Ville? 
Såklart jag ville. Lyxglass när den är som allra bäst. 


Först hade jag tänkt att göra en riktigt god efterrätt. Kanske chokladvåfflor som liksom skulle toppas av Carte d'Or som grädden på moset. Choklad, vanilj och jordgubbar. Det där allra bästa på det bästa.

Men så har jag så dåligt samvete. För frågan kom för länge, länge sen och det är ju inte så att jag inte ville kasta mig över glasspaketet med en gång och bara tjoffa i mig allt. Men lite ville jag besinna mig. Fota och så där. Fixa den där efterrätten som skulle toppas så vackert av glassen. Men tiden gick. Och examensarbetet tar all tid. Verkligen all tid.


Så. Nu vill jag bort med det dåliga samvetet. Och tjoffa i mig glass.
Jag tänker lite så här.
Den godaste glassar av dem alla. Den behöver liksom ingen efterrätt för att bäras. Den bär sig själv ändå.


Det gör den verkligen. Jag som inte är någon glassmänniska. Inte egentligen. Jag tycker att den här glassen har allt som jag vill ha av en glass. Det ska vara lyxigt. Annars kan det kvitta.

  

torsdag 8 maj 2014

En husdröm.


När vi byggde vårt första hus sa husleverantören till oss att det krävs att man bygger tre hus minst innan man blir nöjd. Helt och hållet på riktigt nöjd. Först när man bott i två hus vet man exakt vad man vill ha. Det gäller att inte snåla på ytorna, förvaringen, ljusinsläppen, materialen... Läget! Den här gången skulle vi verkligen satsa! Gutehus, till exempel. De har till och med en hustyp som de kallar för Utsikts-Stugan för de som har en tomt med storslagen utsikt. Klart man vill ha stora panoramafönster då. Med en gavel helt i glas.

Bara ett stenkast från där vi bor i dag finns en tomt med storslagen utsikt till salu och ja. Det vore konstigt om vi inte började gå i husbyggardrömmar, ta promenader ner till vattnet och sucka åh. Tänk om.

Husen du ser på kullen på andra sidan viken? Ja, de som Chris och Alvin står och tittar på. Där ovan ligger tomten. Värsta branta backen upp. Men väl uppe. Oj oj oj vilken utsikt över den storslagna sjön Mjörn. Vackert så man smäller av. 

Jag hade inte bara nöjd mig med en husgavel helt klätt i glas. Jag hade velat ha den där terrassen man kan bygga till, mer eller mindre övertäckt för att kunna förlänga säsongen, bona till det riktigt. Och en balkong! Ja, självklart en balkong så att vi liksom kan sväva rakt ut i luften och mot sjön.

Det bästa med att bygga eget och verkligen se sig om efter en husleverantör som kan tillgodose kundens önskemål är att man får ett hus anpassat efter sina egna behov. Gutehus lovar att ingenting är omöjligt. Här kan man både hitta sitt fritidshus och åretruntvilla.



 

tisdag 6 maj 2014

Victoria Secret.



Jag fick frågan om jag inte kunde tipsa om presenter passande en tjej i trettonårsåldern. 
Och ja, okej. Jag har en elvaåring med en trettonårings humör så... ja, självklart kan jag tipsa.

Jag har satt ihop ett litet collage av det som det pratas och tjatas mest om här hemma nu. Just nu.

Victoria Secret. Ett måste!
Love Spell, Mango Temtation eller Coconut Passion. Är typ supergoda. Om jag ska tro Indra. Har inte provat själv.



Baby Lips - också det ett måste. Indra har den ljusblå och den ger skimrande läppar och är typ superbra. Hittas på H&M för trettio kronor. Finns på andra ställen också men H&M är vad jag vet billigast.
Eos lip balm finns på bland annat Fyndiq för åttio-nittio kronor. Liksom ögonfransböjaren som står högt på önskelistan. Vad nu hon ska med den till? Hon som ärvt meterlånga vackra mörka fransar.

Hängselshortsen kommer från H&M.

Och ja, det är ovanstående det pratas mest om. Mest och hela tiden.