fredag 31 januari 2014

Inga alternativ.



Så gott med lite "frukost".

I morse blev jag yrvaket väckt och stucken i armen för nya blodprover men klarade tacksamt nog av att somna om igen en liten stund.




Just nu skulle jag verkligen verkligen vilja dricka ett glas friskt kallt vatten. 
I går var jag sugen på all möjlig konstig mat, bara slisk, men i dag vill jag bara ha något att dricka. Än så länge i varje fall.

Nu har det gått två dygn sen jag åt och om några timmar är det även två dygn sedan jag drack lite vatten.
Förvånansvärt ändå hur pass bra det går att fasta, även om hjärnspökerna skriker efter club sandwich och ostfralla och nu senast iskallt vatten. Men ändå. Jag har klarat mig ifrån att kasta mig på handfatet och spola fram kallt gott vatten till mig.

Återigen har jag sovit ganska bra men nu kan jag inte riktigt koppla av eftersom jag nojar över att misslyckas med pågående universitetskurs. Det är nära slutet nu och jag har inte möjligheten att inte klara mig. Det är nu eller totalt kört. Men samtidigt vet jag att jag måste tillåta mig att vila, även om kursen behandlas smått i periferin hela tiden, för att sedan tillsammans med kursare få hjälp att klara av den. De examinerande momenten får jag vackert komplettera och tentan har jag redan smått börjat fila på.

Jag ska klara kursen.
Det finns inga alternativ.

 

torsdag 30 januari 2014

Bästa och bakslag.


Det bästa med i dag har varit...

Att jag fick besök av Chris och barnen. Barnen kom faktiskt förbi två gånger och nu har jag fina teckningar att titta på som de gjort till mig.

Att min svägerska jobbade på avdelningen och tog hand om mig. Dessutom var hennes yngsta dotter med för att dokumentera sjuksköterskejobbet som en skoluppgift.
Efter hennes pass kunde hon ta barnen så Chris fick åka till sitt kvällspass- och då kom de förbi en gång till på kvällen för att lämna av en grej plus teckningarna och en hel massa kramar.

Jag sov bra i natt men varje gång sköterskan kom in i rummet för att kolla till droppet satte jag mig upp och började prata med henne. Tänkte att det skulle vara trevligare om jag var lite social men eftersom jag var yrvaken sa jag nog mest bara konstiga saker.

Att jag fick lov att lämna mitt rum och gå till duschen. Så himla härligt.

Och att jag fått tid att läsa ut Tusen strålande solar och tittat på lite teve-play. Dum som jag är tittade jag på Mästerkocken som jag missade i går och nu är jag såklart grymt sugen på en club sandwich men får ännu inte äta.

Annars ett bakslag eftersom det visade sig att jag högst troligt inte får komma hem i morgon heller. 
Däremot väntar fler undersökningar och provsvar och det är skönt att vara i trygga händer och känna att droppen och medicinerna de ger faktiskt gör mig, om inte piggare, så lite fräschare.

 

Massagekar från Westerbergs


 Jag är kvar på sjukhuset minst en natt till men fick i alla fall precis lov att lämna rummet för att gå och duscha. Riktigt skönt. Direkt när jag kom tillbaka till rummet kröp jag så klart direkt upp i sängen igen och försöker nu  göra det lite mysigt. Så gott det går. När alla andra på avdelningen precis tycks ha fått sitt kvällsfika tänker jag döva hundersug och törst genom att roa mig med att kika runt på fin badrumsinspiration hos Westerbergs där man dessutom kan gå in på en flik som heter Room Designer och sitta och filura med att rita sitt eget drömbadrum. Jätteskoj ju.

Jag drömmer om ett badrum med massagebadkar och anpassat med sittmöjlighet. Det märker jag nu när jag har svårt att gå och stödja på benen. Att det hade varit guld med nåt att sitta på i badrummet innan och efter dusch med av-och påklädning. Eftersom jag har toalettfobi (till och med för helt fabriksnya i butik) är det förstås inte tal om att jag sätter mig på den för att klä mig. Där går gränsen.

(I mitt dropp idag har jag låtsat att jag fått fanta, vit ostfralla med mycket smör, gräddost och röd paprika, kaffe, semla och nu sitter jag och låter en riktigt god club sandwich droppa in i armen. Jag är bara, förutom kaffet och den feta gräddosten och paprikan, just nu enbart sugen på onyttigheter och sådant jag normalt inte äter med min kosthållning. Där ser man).
 

~ i samarbete med Westerbergs ~

Akuten och en natt på sjukhus.

Jag visste väl att jag är för envis för mitt eget bästa. 
Chris säger det ofta och jag vet att jag borde lyssna mer på honom nu när jag själv inte kan dra gränsen. 

Jag vet inte när jag varit sjuk för länge eller är alltför allvarligt sjuk för att det ska vara dags för mig att förstå att jag inte kan ro i hamn det själv hemma, utan att jag behöver hjälp. 

Igår ringde jag vårdcentralen i vad jag ansåg vara en oskyldig fråga. Men som resulterade i att sköterskan konsulterade läkaren som bad mig att bums komma in på akut provtagning. 

Det i sin tur ledde till att han bad mig åka hem och packa en övernattningsväska eftersom han trodde att jag med största sannolikhet skulle bli inlagd. 

Och här är jag nu. 
På en vårdavdelning där jag spenderat natten. Jag har sovit förhållandevis bra. Bara varit uppe två gånger och såklart vaknar jag till varje gång sköterskan kikar in för att kolla till droppet.

Nu har jag inte ätit sen frukost i går, längsta fastan hittills, så det var skönt när jag äntligen fick mitt dropp. Och jag har fått kortison och antibiotika intravenöst. 

Idag väntar röntgen, vad jag vet. 
Och snart blir jag omhändertagen av den bästa sköterskan som går på sitt pass nu. 

Tur i oturen hamnade jag nämligen på den avdelning där min svägerska jobbar. 

Ha nu en riktigt fin dag. Det ska jag ha. 

 

onsdag 29 januari 2014

LCHF-lasagne.

Jag måste ju bara berätta att jag lagade världens godaste lasagne häromdagen.

Jag har dragit mig sååå för att laga den eftersom receptet på de lchf-strikta lasagneplattorna lät så krångligt och tidsödande att göra. Men när det kom till kritan var det inte alls särskilt svårt.

Och det blev väldigt gott!

 


Recepten på både lasagneplattorna och ostsåsen kommer från Åse Falkman Fredrikssons första kokbok så jag har säkert inte rätt att skriva av dem? Men jag kan berätta att plattorna innehåller uppvispat ägg blandat med fiberhusk och phiadelphiaost som man sedan bakar ut tunt på en plåt mellan lager av bakplåtspapper. När degen är klar i ugn skär man ut plattor i valfri storlek och goda de blev. De är lite svåra att kavla ut, så där behöver man trixa lite och hjälpas åt. Men de är verkligen ett fullgott alternativ till vanlig pasta som kan slänga sig i väggen med alla sina dåliga egenskaper.

Ostsåsen är så simpel att du bara kokar upp creme freiche med vispgrädde och rör i riven gräddost.
Och kryddar med salt och peppar. Och varför inte lite muskot?

Lasagnefyllningen?
Ja, där kan du ju laborera i oändlighet (det brukar jag göra när jag lagar lasagne) eller så väljer du kort och gott din favoritfyllning och varvar med ostsås och lchf-plattor.

Servera till en god grönsallad och vatten i glasen. Om det inte är helg. Då passar ett litet glas rött till. 


 

tisdag 28 januari 2014

Utan leverans.

Jag är inte riktigt med i galoppen.

Det känns som om jag inte alls kan leverera här inne på det sätt jag önskar utan allt mitt fokus ligger på att fokusera bort från det jag inte ska fokusera på och att försöka ligga i fas med studierna - eller gärna lite i framkant så som jag gillar. 

Det lustiga är att jag inte alls har skrivkramp. Inte egentligen. Jag skulle vilja skriva om hur mycket som helst men just nu känner jag mig ointressant och har dessutom inte riktigt orken.
Den går som sagt åt till så mycket annat just nu.

Nu är det snart bara en vecka kvar så får jag i alla fall komma till sjukgymnasten.

 

måndag 27 januari 2014

Paradigmskiften.



Jag försvann lite igår. Tog söndag helt enkelt. Umgicks med vänner och gjorde mitt bästa för att delta när familjen städade. Sen flöt dagen mest på i ett virrvarr av kaffe, samtal, film och Tusen strålande solar som jag vördnadsfullt läste några kapitel ur. Det går inte att sträckläsa den boken. Känslan försvinner helt då.

Hur som helst.

Jag visste väl att tröttheten skulle hinna ikapp.
Det blir lätt så när jag inte kan sova på nätterna. När värken väcker mig varje gång jag vill ändra sovställning.
I natt gick det lite bättre eftersom jag pallat upp benen med hoprullade filtar och tydligen har legat platt på rygg och sovit ganska bra hela natten. Natten till lördagen däremot. En. Sån. Där. Natt. Och ändå försökte jag tappert lördagsstudera.
Jag gillar lördagsstudier. Faktiskt. Jag gör det.
Men den här gången var det svårt att greppa dem. Inte bara för att kursen är lite svår att komma in i utifrån - här på distans från universitetet - utan också i rädslan för att tvingas läsa hela kursen på distans och därmed få svårt att ens klara godkänt den här gången (men äsch, det löser sig) och så på grund av den där tröttheten då. Som hela tiden tar mig bort från paradigmskiften och diverse faktorer som kan påverka slutsaterna i forskningsprocessen...

Ja. Men. Du. Hör. Ju.

... och i stället för mig till gamla arkiv och där jag hittade den här gamla bilden.
Jag är glad. Där. På en hästrygg.
Som jag längtar till jag klarar av att rida igen.

Idag känner jag mig dock lite mindre trött och ska hålla mig borta från gamla arkiv och i stället verkligen göra mitt bästa för att ro i hamn den där kursen. 

Hoppas att måndagen är snäll mot dig. Oavsett var du befinner dig, oavsett hur din dag ser ut.
Själv fortsätter jag med beprövade koncept och lägger till ytterligare en rehabvecka hemma till min förra.

 

lördag 25 januari 2014

LCHF-semlor.

För egen del är titeln på den ena boken missvisande. Jag äter inte LCHF-kost för att gå ner i vikt utan kombinerar LCHF med 5:2 och 16:8 för att kunna ta del av kostkombinationens alla hälsoeffekter. För mig är det en livsstil. Absolut ingen diet.


Här om dagen delegerade jag barnen i att baka lchf-semlor. En slags mandel- och kardemummabulle som bakas i muffinsform och avnjuts med extra mycket fluffig grädde. Det är grädden som gör semlan. Och mandelmassan så klart. Jag gröpte ut lite av bullen och blandade upp med mandelmjöl, vispgrädde och Stevia.

Minst en gång varje år vill jag äta en semla. Hembakat är godast.

~ receptet hittade jag på nätet när jag googlade lchf-semlor med mandelmjöl ~

 

fredag 24 januari 2014

Novas Masi.


Helgens vintips.
Masi och Novas, två goda kusiner. 

 

Sjukgymnastik.


Härliga fredag!
Även om dagarna på nåt sätt flätas samman nu när jag varit hemma i en veckas tid med minimalt på min to-do som tvingat mig bort från hemmet är det ändå med en speciell känsla den här dagen kommer. 

Igår bestämde jag mig för att försöka skynda på mina två remisser och ringde upp mottagningarna själva. Till reumatologen lyckades jag dock inte boka tid ännu, men väl till sjukgymnasten och hudmottagningen för min keloid. Det gäller att ligga i och vara lite driven. Ett telefonsamtal skyndar oftast på processen och man får chans att snabba på förloppet. För det är klart. Är bollen i rullning blir i alla fall jag otålig. Annars får man snällt sitta där och vänta på att få en tid bokad.

Jag är så spänd på att få komma till sjukgymnasten och kanske äntligen hitta en träningsform som fungerar för min kropp.

 

torsdag 23 januari 2014

Graphic and clean.


Det kliar i fingrarna efter att få inreda och göra om lite hemma.
Tanja som driver bloggen På Selmas Gata tipsade i dag om det här dödskalleprintet som du lätt kan skriva ut själv - här. Det är väl ungefär så långt min DIY-energi sträcker sig just nu men det är bra mycket bättre än ingenting.

Jag har ett fint jugendskrivbord efter farfar. Just nu mörkbrunt, men till våren önskar jag måla det vitt. Mörkbrunt är inte riktigt jag. Inte när det gäller möbler i alla fall. Gärna detaljer dock. Och vi har redan ett soffbord, den enda möbeln i huset, som är mörkbrunt och faktiskt får lov att vara det. Fler av den varan ger ett mörkt och dystert intryck.

Skrivbordet passar sig fint för allehanda stilleben och artprints som detta dödskallemotiv. Och kommer att göra sig och detaljerna därpå ännu mer rättvisa som vitt.


Mer inspiration.

Jag dras till det minimalistiska och svartvita. Men trots att jag med lätthet kan urskilja min stil bland exempelvis ett gäng inspirationsbilder har jag svårt att införliva inredningen i verkligheten. Kanske dags att anlita en inredningskonsult?

 

Smärthantering och självhjälp.

När man, som jag, går med långvarig smärta är det lätt att fastna i det destruktiva och låta sig dras med ner av smärtan. Kroppen - våra sinnen - har svårt att hantera fler än en sak åt gången och därför är det lätt att allt fokus läggs på just smärtan och att allt runtom glöms bort. För att inta hamna där försöker jag varje dag lägga fokus på dagdrömmar där jag placerar mig i stekhet sand med en strålande sol på min kropp eller i en varmvattenbassäng.

Jag fick mitt första reumatiska skov som 16-17-åring men det tog flera flera år innan jag tillslut fick diagnosen reumatism. En gång har jag varit på reumatologen, annars går jag till min egen fantastiska doktor. Mötet med reumatologen var uppslitande, men med facit i hand, inte för att de var inkompetenta eller otrevliga utan för att jag just då befann mig i en uppslitande era av mitt liv. Två saker gjorde mig svag, men som jag skrev tidigare - mina sinnen fokuserade enbart på smärtan som boven i dramat. 

Smärtan finns där. Den kommer i skov med buller och bång och jag kommer inte ifrån den. Men sedan jag hade varit sjukskriven i ett år på grund av abnorm psykisk trötthet vaknade jag plötsligt upp och tog tag i problemet - det som verkligen tyngde mig. Och när jag hade gjort mig fri från det, vilket i och för sig tog längre tid än jag hade hoppats på, var det som att helt plötsligt vakna upp och känna mig pigg. Tröttheten blåstes bort i ett ögonblink. Och det som hade varit ett helt liv låg inte längre på mina axlar och tyngde.

Däremot hade jag förvägrat reumatologen fler besök och vid varje nytt skov vände jag mig kort och gott och enbart till min egen doktor. 
Tills nu. 

Man kanske lätt kan tro att med en kronisk sjukdom ska man inte falla bort ur systemet, men så var fallet när jag för några veckor sedan ringde reumatologen för att få hjälp. För att få ortoser och få komma till varmvattenbassängen. Såna saker. Men min psykiska instabilitet då och åren som lagts till sen dess har gjort att jag passerat något slags slutdatum. Jag fick snällt se mig bortmotad och ordna så att en remiss blev skickad så att jag åter ska få tillträde till reumatologen. Den här gången ska jag dock lyckas. Jag har ingen som sitter på mina axlar längre.

Jag inledde med att skriva att våra sinnen har svårt att fokusera på fler än en sak åt gången. Just nu är det här så segdraget som aldrig förr - och då menar jag det - aldrig. Och det är så lätt att flippa över och bara fokusera på smärtan.

Jag försöker distrahera mig med studier, musik, skönlitterärt, en varm dusch (om badrummet bara hade legat på nedervåningen utan berg att bestiga) och jag försöker sätta upp små mål. I går kväll satt jag och hoppades att jag ska kunna klara av att dammsuga i dag. I alla fall i köket. Det kanske går om några timmar? 
Övriga mål för dagen är att laga middag till familjen. Le. Vicka på samtliga tår.
Och det mest primära, akuta just nu, är att peppa mig tillräckligt för att kunna gå ut med Alvin i trädgården så han får kissa.

Det är inte lätt, det är baske mig inte lätt, men jag ska ta mig i hand och hjälpa mig själv till självhjälp.


 

onsdag 22 januari 2014

Förnya färgglatt.


Jag har berättat om det förr men, ja. Vi skulle gärna vilja totalrenovera vårt kök men har inte riktigt kommit fram till hur än. Jag är inne på vitt och väldigt cleant med raka linjer. Med bra förvaring såklart, men ändå inget onödigt. Mer ljust och öppet. Men vi kan inte riktigt enas, med oss själva först och främst.

Till dess piffar små medel upp köket. Nya gardiner. Saker på fönsterbrädan.
Och nu har jag hittat en matta i ljusa vårfärger - från Confident Living - som skulle kunna bli en mild, men ändå färgglad liten klick i vårt kök och dessutom ljusa upp det väldigt mörka golvet. Som inte alls faller oss i smaken. Och som gärna skulle bytas ut genast mot något mycket ljusare och mer omfamnande glatt. Men nu när jag hittat en plastmatta, med perfekta mått dessutom, tänker jag att den är räddningen och att renoveringen kan låta vänta på sig.

Vill du också förnya hemma?
Just nu och hela januari ut får du 10% rabatt på samtliga produkter när du uppger koden INREDNINGSBLOGG.

  

Humble Brush.

Att få chans att testa på produkter som den här tandborsten från HumbleBrush.se är en ynnest och något jag gärna delar med mig av till dig.

Besök gärna HumbleBrush's Facebooksida


~ en företagsvision om att hela produktionen liksom förpackningarna ska vara ekologiska ~

Jag hoppas att du blir lika glad och nyfiken på att testa tandborsten som jag. 

HumbleBrush är en nedbrytbar, komposterbar tandborste med nylonborst och bambuskaft. Bambu är den snabbast växande växten på jorden och den har heller inget behov av gödsel- eller bekämpningsmedel. Tandborsten är utvecklad så att den håller lika länge som din plasttandborste men när den slängs märks skillnaden. En HumbleBrush bryts ner. Det gör inte plastborsten.

"Remember- the world is changed not only by giant leaps, but also by small innovative steps in the right direction"

För varje borste du köper skänks dessutom en borste till människor i nöd. 



~ sponsrad av humblebrush ~


 

Golden fishes in a garden pond


Vi drömmer och planerar och skissar. Altanen ska mynna ut i ett soldäck med plantering där vinrankor ringlar sig med ljusgröna frukter och där sandlådan i stället blir en guldfiskdamm och där vi kan sitta i sommarsolen med rosé i glasen och med bara fötter.

En oas.

Dit längtar jag nu. Kortisonet har inte visat sig ha någon som helst effekt denna gång men jag ger inte upp riktigt än. Hur som helst kommer det en tid då mina leder inte är inflammerade. Sen.

Nu ska jag läsa vidare om forskning i praktiken och vetenskapsteoretiska begrepp tills magen kurrar frukost/brunch och äggröra och kaffe.


 

tisdag 21 januari 2014

Spruträdsla.

I dag är Chris ledig och hemma med mig. 
Och genast åker jag på att ringa min läkare för att få tid så att han kan injicera kortison i mina leder. 



Jag har dragit mig för det.
Valt att knapra piller och hoppa kryckor trots att jag vet att det enda som hjälper är just dessa injektioner.
Men Chris vet han också. Och han är bestämd, benhård på den punkten och jag kan inte slingra mig undan hans omsorg. Kan inte ens få dispens och boka tid på fredag när Indra ändå ska till mottagningen och få sin brännskada omlagd på nytt. Nej, injektionerna ska ske i dag, helst för flera veckor sen. Och nu är det för mig att gå in i en bubbla dit ingen spruträdsla når.

Och ja, han har rätt. Jag är dum mot min kropp om jag väljer bort behandlingen. Lederna kan komma att skadas permanent.

Och nej, min läkare är inte alls så läskig som på bild (det ska bara symbolisera min hatiska skräck för sprutor och nålar) utan väldigt sympatisk och snäll. Jag får till och med bedövningsprutor innan han börjar gojsa runt och tappa ledvätska (det värsta momentet, hatar den där nålen som sitter i och rören som byts ut. Då tar jag sjuttioelva gånger hellre sänkan) och sedan sätter kortisoninjektioner.

Nästa vecka har jag några föreläsningar som jag planerar att gå på och till dess måste jag kunna gå ordentligt på benen. Vi ska inte till pedagogen utan till en annan institution dit inga spårvagnar går hela vägen. Till pedagogen kan annars tyckas som att åka färdtjänst från dörr till dörr, med svag definition på dörr. Men du fattar. Så okej, lite nålstick inbokade. Hatar det och psykologiskt ställer sig mina leder om och låtsas helt plötsligt problemfria. Kanske kan jag slippa nu då?

 

Movie.

En av mina absoluta favoritscener ur Mamma Mia.

Jo men det måste ju erkännas.

Det blev faktiskt lite eftermiddagsfilmtittande i helgen i alla fall. Jag som aldrig tittar på teve mitt på dagen - om vi inte snackar OS förstås, det ser jag fram emot. Men ibland kan det faktiskt vara himla skönt att landa i tevesoffan även mitt på dagen. Bland barn och plädar och med fötterna i högläge.

Och det är ju det som är tanken med min rehabvecka.
Att ta hand om mig själv och lyssna till vad kroppen vill och klarar av.

 

måndag 20 januari 2014

Have a dream.

Mina elever frågar mig ofta vad det står på min arm, vad min tatuering betyder.


Jag svarar att; om du drömmer om någonting riktigt mycket så kan du förverkliga det. Men då måste du på riktigt drömma och verkligen tro på det du drömmer.

Det ger följdfrågan;
Jag drömde i natt att jag fick en hund. Kommer jag att få det nu då?

Och jag svarar.
Men först kanske du vill stanna upp och lyssna här?!





En sång om mitt motto, min devis i livet.

Naturligtvis kan du inte få allt du drömmer om. Naturligtvis är önskan och drömmen ibland fortfarande en önskan och en dröm när solen går ner. Vissa drömmar ska så förbli som livets krydda och driv framåt. Att uppfylla sina drömmar handlar mer om en inställning till livet och dig själv där det inte finns några mentala hinder och där allt går.

Din dröm kommer inte till dig, utan du måste kämpa för att nå den. Med en positiv inställning till livet och en benhård tro på dig själv kommer du långt. Börja med att boosta dig själv. Börja med att le mot din egen spegelbild och tala om för dig själv hur duktig och fin du är. Drömmen ska födas där. På insidan. Och precis som sann lycka eller kärlek når drömmen dig inifrån och ut. Aldrig tvärt om.

En dag vaknar du upp med en självsäker självkänsla.
Redan då har du en del av drömmen i din hand, i ditt hjärta.
Och sen blir det bara enklare och enklare.

Livet är en berg- och dalbana.
Men andas du din dröm inifrån och ut har du en inställning som ger skimmer åt dig där du befinner dig. Du kan exempelvis inte drömma dig frisk från en kronisk sjukdom men du kan drömma dig till en positiv inställning som gör att du inte lever din sjukdom utan ditt liv.

Tro på dig själv. Tro riktigt mycket.
Det finns ett ordspråk som säger att; om du inte älskar dig själv, hur ska andra då kunna göra det? och samma sak gäller tron på din egen kapacitet.

Rannsaka dig själv. Vad vill du förändra? Vad är din innersta dröm?
Och vad är det som hindrar dig från att nå den? Bena upp hindren, riv dem och nå drömmen. Mentalt, fysiskt...

För lite mer än tre år sedan började jag följa min dröm i vad som kom att bli år av boostande av mig själv och det var en riktig verkstad med nål och tråd för att lappa och sy ihop min självkänsla. If you can dream it you can be it är ord som ger mig enorm styrka, som ett tändstift i baken. Först och främst har det handlat om att finna mig själv och vem jag vill vara. Att finna harmoni och lycka och tro på mig själv. Som jag kämpat och kämpat för att få mig att älska mig själv. Men orden kan också handla om mer konkreta drömmar och kommer mer och mer ha den betydelsen och drivkraften för mig nu när jag landat i mig själv. Att få drömjobbet. Att debutera som författare...


Att tina upp.


Jag som satt här i går och drömde om krispiga tulpanbuketter. Och så kommer Chris hem med en alldeles underbart vit bukett. Min favoritfärg. Små fina gester som blir så stora i sitt sammanhang och verkligen gjorde mig glad inifrån och ut. Tinade liksom upp i all min smärta.

Jag behöver mycket sånt nu. Upptining.

Nu sitter jag här och försöker göra mig pepp på att bestiga berget - trappan - för att ta mig till duschen. I eftermiddag ska jag ta Indra till vårdcentralen för omläggning av hennes brännskada. Funderar på vilka skor jag ska dra på mig när till och med Chris skor är för små just nu vilket jag erfor när jag skulle köra barnen till skolan i morse.

Längtar efter min bullriga hög. Kom hem med er nu. Hela bunten.

 

söndag 19 januari 2014

Feng Shui.


Alltså, jag har så vansinnigt långtråkigt just nu.
Jag sitter ju bara här (utan att det för den sakens skull är synd om mig. Nej nej, inte alls. Livet kommer ju i den skepnad det är bestämt och inte hänga läpp för det. Det finns tusen resor som är värre än det här, även om jag inte gillar att jämföra, dock tänka positivt. Jag har ett fantastiskt liv, på alla sätt och vis - utom just det här då. Men ja, ibland sitter jag här på min stol. Och bara sitter). På sin höjd pekar jag på lite olika ting och ger ut order. Blir expert på att delegera. Men önskar kunna göra själv. Tack och lov för att jag har Tusen strålande solar att läsa även om tabletterna, om jag äter dem i den dos jag bör, gör mig för dåsig och trött med huvudvärk och hjärtklappring, för att jag ska orka läsa. Mer kanske dåsa i soffan med en film som förevändning att halvligga där. Fast det gör jag inte heller förstås. Jag bara sitter här. På min stol i köket och utanför lyser solen upp min gata. Bara att ha boken inom räckhåll gör mig glad. En så fantastiskt bra och välskriven bok. Precis som föregångaren Flyga drake. Har du läst? Om inte, vilken fantastisk läsupplevelse du har framför dig.

~ och i samma rum bakar Indra sockerkaka till alla barn och Engla klipper naglarna ~



En sak som kvillrar inombords just nu och som sannolikt har med den härliga vårsolen att göra samt min oförmåga att faktiskt rent handgripligt kan ta tag i det är önskan om att ha vårstädning nu.
Jag menar en sån där riktig äkta vårstädning med fönstren öppna till vädring och piskande av mattor och bort med allt lagrat damm och tristess. In med Feng Shui och friska vindar. Ljusa färger och krispiga vårbuketter.
Och doften av såpa. Så förföriskt frisk.

Jag har så vansinnigt vansinnigt långtråkigt just nu. Och i samma andetag som det gör att jag suckar djupt får det fjärilarna i magen att sakta vakna till liv för jag vet, jag bara vet att just ordet långtråkigt alltid är starten på något nytt. Något bra. Det är ett tecken på att jag håller på att bli frisk. Om inte fysiskt så baske mig psykiskt.

 

Karibien.


Jag känner mig så där oerhört trist i dag. 
Inte bara i dag förresten. Alla dagar som sällat sig till de senaste i en räcka från när senaste skovet bröt ut runt nyår. En ganska lång period med andra ord. 

Jag har liksom inget att komma med tycks det. 
Att jag ens skriver om skovet igen känns oerhört trist.
Men på nåt sätt, hur jag än vrider och vänder på det, är det som om just det;
smärtan, funktionsnedsättningen, febertopparna, tabletterna och kryckorna, allihop tillsammans klumpar sig samman och lägger sig som ett lock på mig för att dra mig ner.

Det känns så oerhört skönt att nya kursens introduktionsvecka börjar förhållandevis lugnt och tillåter mig att unna mig en rehabvecka hemma. Då kan jag sitta här och fortsätta med att fantisera om Karibiens sandstränder, sol och värme. Och kanske tillslut ändå se mig besegrad och inse att jag måste gå och få lederna tappade på vätska och därpå några kortisoninjektioner. Men hur det nu är har jag gått och blivit än mer spruträdd och vill liksom inte toppa den redan befintliga smärtan med en rad nålstick. 

Vad ska jag skriva om?
Som inte drar ner i svärtan.

 

lördag 18 januari 2014

Återbruk.

När vi shoppar har vi alltid med oss väskor hemifrån för att i onödan slippa slita på miljön och köpa plastkassar i butiken. Jag kan nästan få lite ångestilska de gånger vi glömt väskorna hemma.
För mig är det jätteviktigt att tänka klimatsmart och på vad jag själv kan göra för att minska ner utsläpp och slitage på naturen.


I oria.se's webbutik kan man köpa shoppingväskor - med eller utan tryck (du kan även beställa kassar med eget valfritt tryck) - som är tillverkade av återvunna pet-flaskor. Väskorna finns i färgerna grön, svart, lila och röd och är mjuka och smidiga och enkla att vika ihop.

Med shoppingkassar slipper du dessutom det där problemet med plastkassar som förvaras i något skåp i väntan på att få bli till soppåse. Ett berg av plastkassar som fluffar upp sig och rasar ut i samma ögonblick som du gläntar på skåpet. Värdelöst om du frågar mig.

På Oria.se finns väskorna av återvunna petflaskor från Mattias Käll (väskan till vänster i bild), Lasse Åberg och väskan ovan; This bag is made från three recycled bottles. I webbutiken finns också en rad kläder och hemtextil gjorda av ekologisk rättvisemärkt bomull producerade i en ekologisk certifierad produktion.

Fram med fler såna företag!

 

~ samarbete med Oria ~


 

Examensfirande.



Men vet du vad. Nu kanske det är läge att skåla i lite bubbel ändå?!
Jag lämnade just in min senaste tenta och har därmed en termin kvar innan examen. En räkmackeresa in i mål. Härligt och ohärligt på samma gång. Tudelade känslor. Men så sprudlande pirrigt.

Jag var lite rädd där ett tag att jag skulle glömma av att lämna in tentan i tid innan deadline. Den har varit färdig ett bra tag och bara legat där och vilat i dokumentmappen och jag brukar bli så förslappad om jag inte har mycket på min to-do (fråga mig inte varför jag inte valt att skicka in den tidigare). Och den här kursen har varit allt annat än stressande.

Jag var på studentrepresentantmöte i går och nu börjar det bli dags att planera för examensfirandet.
Fattar du. Examensfirandet!

Hur som helst.
Jag inleder sista terminen med en veckas pilla-navel för att förhoppningsvis läka ut mina leder helt innan jag äntrar universitetet igen en veckan in på nya kursen. Så där lite yrvaket du vet. 

Men lite mjukstart är just vad jag är värd.

 

fredag 17 januari 2014

Tevevanor.


Förr var jag en sån där teveserienörd som grottade ner mig i tevesoffan inför Desperate Housewives, CityAkuten, Grey's Anatomi och även Beverly Hills 90210 på den tiden. Back in the old days. För det var då. Nu följer jag mest program som Mästerkocken (varför vet jag egentligen inte eftersom jag inte alls gillar att laga mat), Det Största Äventyret, Idol, Let's Dance och ja såna där... såna där tävlingsprogram som egentligen inte kräver mer än lite fredagsmys, en bullrig familjehög, lite sncks och kanske ett glas vin. 

~ som om de där chick flicks-käcka teveserierna kräver särskilt mycket ~

Hur som helst.
Mitt tevetittarmönster har förändrats drastiskt.
Tiden framför teven likaså. 


Vi är CanalDigital-kunder och har varit en längre tid. Deras familjepaket har ett otroligt brett utbud. Barnen har sina barnkanaler, Chris sina vetenskapsprogram som han tittar på när jag sover och jag har... tja, jag har 3an, 4an, 5an och 7an. Ja, det är väl i stort sett de kanaler jag tittar på. 

Jag är nöjd med det lilla.
Och familjen är nöjd med det stora.
En väldigt bra kombination alltså.


~ i samarbete med CanalDigital ~ 



 

torsdag 16 januari 2014

Sunny Getaway


pleaseinspirerad ljusrosa byxa och väska, hallens. bikini armband balleria jeansshorts och ögonskugga, h&m. läppglans och mascara, mary kay. godaste aftersunen och sololjan handlar du bekvämt på flyget och boken i exempelvis pocketshop

Ja, reslusten är stor nu. Längtan. Efter sol och värme på ledsna leder.

Det blir inte av nu. Såklart. Vi har ju precis Teneriffa i ryggen.
Sakta i backarna.

Men jag har ännu inte riktigt gett upp hoppet om den där examensresan. Nej då. Kanhända ser jag allt svart vid första anblicken av ett motstånd, men sedan vänder det, det ljusnar och jag hittar alternativa vägar. Eller letar efter dem i varje fall.

Drömmen om en resa i sommar hålls vid liv. Oja.

Jag drömmer om Turkiet och låter min syster leta upp barnanpassade hotell. Själv har jag inte tålamodet att leta runt, jämföra, rata... leta vidare. Jag sätter resebyrån på sånt. Eller min syster.

Någon av er kära läsare som har varit i Turkiet (med barn) som kan tipsa om ett bra hotell eller område?