måndag 13 oktober 2014

De där människorna som korsar min väg...


Jag tänker på det ibland.
Ödet. Eller vem det nu är som sitter där och skriver livets manus. 
På varför det blir som det blir och visst... det går att tro eller föreställa sig att man gör sina val eller låter andra styra vart vägen bär. Men kvar finns frågan - varför blir det som det blir? 

Varför gör vi de val vi gör och vem bestämmer vilka människor som ska korsa vår väg?
 Alla de människor som sätter spår. Jag funderar särskilt på de människor jag bara snuddar vid men som ändå lämnar starka avtryck. Vilka är de och varför mer än knappt möts vi när de lämnar såna spår? De måste betyda något.

Jag vet. Ibland blir jag alltför filosofisk för att få ut orden rätt. 
Jag bara funderar. Funderar på en av dem som satte spår men som bara flimrade förbi i mitt liv i några dagar. Jag vet att den fanns där. Vänskapen. Jag är säker på att hon kunnat bli en sann vän om hon inte bott i Turkiet och jag i Sverige.

Spår.

Varför får några av dem bara flimra förbi trots att man hade önskat så mycket mer?

 

2 kommentarer:

znogge sa...

Livet är som det är och vissa frågor får man inte svar på. Men det är ändå fantastiskt att man möter så många som man ändå gör!

Kram

Helenas enkla vardag sa...

En del kallar det ödet. Kanske är det det? Synd bara att det är de som man tror skulle vara bra för en som man tycker man missar. Det finns så många andra i livet som gör sämre avtryck hos en som man inte riktigt bara kan skaka av sig.
Jag vet en kompis som såg mannen i sitt liv på ICA på en semester. Av någon konstig anledning hittade de varann och blev ihop senare och fick ett barn ihop. Märkligt hur det kan vara ibland.
Tråkigt att du troligtvis inte kommer hitta henne igen..
Kram helena