fredag 23 maj 2014

Att skriva examensarbete på egen hand.


Dagen startar med en vidöppen dörr ut mot terrassen. Jag satt där hela dagen i går, liksom i förrgår. I vad som kallas för hemmajobb och jag älskar't samtidigt som jag mer och mer ramlar in i känslan av att det inte är på riktigt. Jag är inte på riktigt. Människan är en social varelse som vill vara en del av något.

Jag är en del av mycket. Men i längden får hemarbete en lite negativ effekt. Jag tror det. Även om jag trivs.

Jag är så tacksam för, speciellt kanske, den här terminen som startade så skruttigt. Att jag fick chans att studera hemifrån och knappt ens behöva äntra universitetet. Alls. Tacksam för chansen jag fick att orka ta mig tillbaka till mig själv. Tacksam för, trots att det med sorg och saknad rakt igenom inte enbart ledde till positiva effekter, att jag fick lov att skriva examensarbetet på egen hand. Även om jag kanske inte kan räkna med förståelse, vad vet jag, hade inget annat med förutsättningarna i hand varit möjligt. För mig. Nu står jag snart vid mållinjen. Tacksamt nog. Och med drygt fem år som student är det exakt vad som räknas. Att inte prioritera rätt här utan snubbla på mållinjen - vem hade tackat mig? Vad hade jag gjort med skrapsår på knäna?

Jag vet att jag uträttar (kanske varken stordåd eller underverk) men ett väl utfört arbete. Men på något sätt får jag känslan av att jag inte är en del av ett sammanhang. Och det saknar jag.  Att höra till. Att räknas.

Men. Jag har kollegor. Fortfarande på distans men till hösten. Dit det visserligen fortfarande är långt. Och det ska kännas långt. Ingår jag på riktigt i ett sammanhang. I ett arbetslag.

Men innan dess ska jag visst ta en examen.
För tacksamt nog fick jag den chansen. Trots allt.

Och för det är jag ödmjuk.

 

7 kommentarer:

Hannis sa...

Härligt att läsa om din tacksamhet!

Och jag förstår det där med att höra till. Det jag trivs med i arbetet är just det där att vara en grupp som arbetar tillsammans mot gemensamma mål.

Skönt att du är i mål!
Kram Hannis

Decdia sa...

Hihi, det är som de dagar vi har möten eller utvecklingsgrejs... det känns som om man skolkar för att man sitter på häcken hela dagen. "Va, får jag betalt för detta?"
Lycka till!

znogge sa...

När jag gick lärarutbildningen så var det snarare regel än undantag att man skrev sitt arbete själv. Det passade mig perfekt för då hade jag stenkoll hela tiden. Det har till och med varit så att examensarbeten skrivna av två inte har jämställts med ett man skrivit själv.

Så håll ut, snart är du del av en annan gemenskap. En i arbetslaget ;-)

Kram

Villa Freja sa...

Znogge: Med facit i handen tycker jag att det är väldigt konstigt att skriva ett examensarbete i par. Den enskilda kunskapen kan omöjligt lysa igenom. Känns som om nån alltid kan glida räkmacka. Att skriva enskilt passar även mig utmärkt.
Kram.

IngelaMolly sa...

Det kommer ordna sig för dig.Allt har en mening <3 Kram!

Melody and M.E sa...

Jag tycker du har varit enastående duktig som orkat och klarat av att göra ditt examensarbete den här terminen! Avundsjukan visar ofta sitt fula tryne i kommentarer som man inte behöver höra och de sårar, men när man själv vet att man gjort sitt bästa då ska man bara vara stolt!
Vår yngsta dotter tog sin examen till Specialpedagog igår och hon har gjort sitt arbete tillsammans med en fyrabarnsmor, för dem hade det nog varit lättare
att skriva var och en för sig. Vilket pusslande för att kunna träffas och få tid till intervjuer och dylikt.
Jag har varit barnvakt många gånger och blev rejält avtackad igår!
Önskar dig en gott slut på examensarbetet!
Kram M.E

Ama de casa sa...

Lycka till på upploppet nu - du kommer att greja det galant :-)