söndag 23 mars 2014

Att leta motivation och energi i de djupaste groparna.



Ibland önskar jag att jag kunde vara lite mer svenskt lagom. Att det fanns ett mellanting.

Men antingen är jag full av energi som sprudlar och spricker ut. En blomknopp som blir en blomma. Bubblande sockerdricka som pyser över. Måste ut. Måste förverkligas. Ger ingen ro. Men är så positivt att vila är överflödigt.

Eller så är jag så obeskrivligt trött att inte ens de mest underbara längsta sovtimmar i världen kan råda bot på den. Perioder då det mesta känns tungt och tråkigt. Onödigt. 

Det sägs ju att livet går i en berg- och dalbana. För alla. Så är det. Självklart. Alla har sitt bagage. Mer eller mindre välpackat. Somliga av oss får betala extra för att bagaget väger för mycket. Somliga andra backpackar lätt. Ändå. En berg- och dalbana. För alla. 

Men när det sker utan yttre påverkan. När energin byts mot trötthet. En klubbad dödsdom. Utan egentlig anledning. Mer än att tiden går. Att det är dags att åka neråt.
Så gör det hela tiden för mig. Upp och ner. Med djupare dalar än toppar. Längre sträckor där nere än där uppe. Hissnande. 

Känner du också så?
Jag undrar vad det är för fel på mig?

Jag hoppas så att det vänder snart. 
Jag har en hel del att göra just nu. Ett examensarbete till exempel. 
Som jag just nu mest bara känner olust och tom motivation inför. Vill mest bara dra täcket över huvudet och glömma alla måsten ett tag. Varva ner. Gå på sparlåga som kroppen skriker efter.

Sova. Vila. Vara kreativ. 

I stället måste jag leta motivation och energi i de djupaste groparna.

14 kommentarer:

znogge sa...

Jag känner väl igen mig i din beskrivning. Inte alltid så lätt... Något fel på dig är det inte utan det handlar nog mer om hur vi förhåller oss inför olika saker. Många gånger önskar jag att jag hade Husses ro att bara ligga i soffan...

Kram

Melody and M.E sa...

Här är en till som känner igen sig! Fast här det nog mera berg och djupa dalar än gropar.
Och nu är det segt att klättra uppåt!
Tack och lov att solen ger lite energi.
Är det fel på dig, då är det fel på många av oss!
Söndagskramar
M.E

Trillingnöten sa...

Ja, visst är det konstigt! Kanske är det någon hormonell balans som är ur led? Vanligtvis är det ju något lagom mellan de där dalarna och topparna...du verkar ju ha spenderat mycket tid på olika undersökningar så kanske att de skulle hittat nåt om det var en kroppslig grej? MEn det tåls ju att kolla upp iaf!

Nana sa...

Hoppas dalen inte blir för djup och att det snart vänder upp igen till energi o kreativitet.

TantGlad sa...

Hääärligt med människor med energi, som jag själv.
Ha nu en fin fortsatt söndag.
Måste spana vidare i din blogg!

Livskraft sa...

Hoppas att det vänder snart, livet är så kort så de där djupa dalarna får ju inte vara för långa.
Kram

Ankis liv på landet sa...

Inte tycker jag det är något fel på dig. Livet går upp och ner som du skrev för oss alla och har man mått dåligt i kroppen och ha haft ont länge utan att man riktigt vet varför, ja som du har så kanske man måste ner.... Ja inte för att det är roligt men energin måste ju ta slut någon gång. Men du är stark och har en kämparvilja att avundas, så du kommer igen! Förstår att det är jätte jobbigt! Hoppas att du känner dig piggare snart!
Kram

HönaPöna sa...

hoppas att du känner dej pigg snart igen, inget roligt att vara orkeslös!
Kram!

millandante sa...

Åh... vi som är upp och ner-människor har en annan färgpalett. Vi åker jojo och får uppleva riktig svart färg men också de himmelska ljusa färgerna. Detta att jämföra med de som inte åker jojo och får uppleva samma färgskala i mitten om och om igen;)

STOR varm kram tills du är uppe igen!

Milla

Christina sa...

Känner så väl igen den där bergochdalbanan. När man vill så mycket att man tillfälligt kör slut på sig själv.

Unna dig den vila och återhämtning du behöver. Det finns alltid ett ljus i tunneln, men ibland måste man låta kroppen få sin lilla vila först. Så att den orkar köra på i vårt rasande tempo så som vi vill, så snart man återhämtat sig.


Stor kram <3

dianasdrömmar sa...

Precis sådär är det ibland..men nu har jag fått tillbaka energin av att just göra ingenting stor kram Diana

Hannis sa...

Känner igen mig...
Det är ett driv i dom där topparna, ett driv som är helt makalöst skönt.
Jag föredrar dom förstås.

Men jag tror att drivet kommer ifrån dalarna. Att det ibland blir så tung gör att energierna blir extra starka på vägen upp.
Man vill leva liksom på alla plan.
Tror du förstår vad jag menar.
Kramen Hannis

Camilla sa...

Jag hoppas också att det vänder snart för dig <3
Kram!

Hörni sa...

Ja oj vad jag känner igen mig! Upp som en sol mer som en pannkaka..

Hoppas du snart mår bättre. Kram