tisdag 21 januari 2014

Spruträdsla.

I dag är Chris ledig och hemma med mig. 
Och genast åker jag på att ringa min läkare för att få tid så att han kan injicera kortison i mina leder. 



Jag har dragit mig för det.
Valt att knapra piller och hoppa kryckor trots att jag vet att det enda som hjälper är just dessa injektioner.
Men Chris vet han också. Och han är bestämd, benhård på den punkten och jag kan inte slingra mig undan hans omsorg. Kan inte ens få dispens och boka tid på fredag när Indra ändå ska till mottagningen och få sin brännskada omlagd på nytt. Nej, injektionerna ska ske i dag, helst för flera veckor sen. Och nu är det för mig att gå in i en bubbla dit ingen spruträdsla når.

Och ja, han har rätt. Jag är dum mot min kropp om jag väljer bort behandlingen. Lederna kan komma att skadas permanent.

Och nej, min läkare är inte alls så läskig som på bild (det ska bara symbolisera min hatiska skräck för sprutor och nålar) utan väldigt sympatisk och snäll. Jag får till och med bedövningsprutor innan han börjar gojsa runt och tappa ledvätska (det värsta momentet, hatar den där nålen som sitter i och rören som byts ut. Då tar jag sjuttioelva gånger hellre sänkan) och sedan sätter kortisoninjektioner.

Nästa vecka har jag några föreläsningar som jag planerar att gå på och till dess måste jag kunna gå ordentligt på benen. Vi ska inte till pedagogen utan till en annan institution dit inga spårvagnar går hela vägen. Till pedagogen kan annars tyckas som att åka färdtjänst från dörr till dörr, med svag definition på dörr. Men du fattar. Så okej, lite nålstick inbokade. Hatar det och psykologiskt ställer sig mina leder om och låtsas helt plötsligt problemfria. Kanske kan jag slippa nu då?

 

13 kommentarer:

Hannis sa...

Urk! Avskyr dom sprutorna. Men det funkar och det är det viktigaste.

Håller tummarna för att det ska släppa lite nu/Kram Hannis

Home2tiny sa...

Har varit fruktansvärt spruträdd, men eftersom jag måste ta spruta varje dag är det bara att gilla läget, men kul är det inte....Eftersom min man också har en ledsjukdom vet jag hur jäkligt det är men också hur bra det kan bli efter en kortinsoninjektion. Hoppas det hjälper o att det lindrar, tänker på dig. Kramisar Tina

Mita sa...

Det verkar som du ändå har insett allvaret och det är "bara" att gilla läget...ta dom förbaskade sprutorna och må bättre sen.Bra ändå att det finns lindring,
Kram vännen♥

Mittgodastefinaste sa...

Stackars dig, jag har en fobi av ett helt annat slag och jag vet hur man helt låser sig.

Hoppas att du mår bra.

Många kramar //Jenny

Decdia sa...

Jag vet personer som fått såna sprutor, ibland gör det jätteont och ibland känns det inte alls.
"Man får ta det onda med det goda", hoppas de hjälper dig!

Christina sa...

Tråkigt att du ska behöva må så dåligt, men Kortison brukar vara effektivt. Hoppas att sprutorna hjälper! Och att du snart mår bra igen.
Styrkekram Christina

Susjos sa...

Som sagt, kortison brukar ju vara väldigt effektivt, så se fram emot att bli bättre efteråt! Kram!

CONCEPT by JESSICA sa...

Åh fy stackare, det är ju snabbt över med sprutorna. Hoppas allt går bra... Tankar till dig, kram

Melody and M.E sa...

Min systerdotter hade riktigt svår sprutfobi och svimmade i skolan varje gång de skulle till skolsyster för spruta! Nu har hon gått ett antal gånger och fått fobiträning och det har i princip försvunnit! Hon kan till och med ge sig själv en spruta! Det var inte så många gånger hon gick för att det skulle hjälpa!
Kan vara något att fundera över om man är riktigt spruträdd!
Hoppas det gick bra idag och du nu blir bättre!
Kram M.E

znogge sa...

Så skönt att Chris omtanke om dig segrade så att du kom iväg. Ibland har man liksom inget val...

Hoppas att du snart ska känna dig lite bättre nu.

Kram

På Selmas gata sa...

Stackare! Men vad underbart att maken fanns där för dig, säkert inte helt lätt att vara anhörig heller och se den man älskar ha så ont. Hoppas nu att allt gått bra och att du fått den hjälp du behöver!

Har gjort många smärtsamma provtagningar på alla möjliga delar av kroppen under tiden som sjukdomen utreddes, och som diabetiker tar jag ju fyra om dagen. Det påstås att det inte gör ont att ta insulinet, men på mig gör varenda stick ont tyvärr.

Min f.d svägerska sa alltid att hon skulle vägra ta sprutor om hon blivit diabetiker, så himla dumt sagt! Ingen älskar väl att bli stucken, men det är bara den helt friska som kan unna sig ett sådant tänk... Kram och krya på dig eller hur man ska säga!

dianasdrömmar sa...

Hoppas det gick bra med sprutorna kram Diana

Trillingnöten sa...

Åh, jag vet vad du menar! Inte kul med nålar alltså! Men bra att du har någon som bryr sig och som ser till att du tar hand om dig!