torsdag 23 januari 2014

Smärthantering och självhjälp.

När man, som jag, går med långvarig smärta är det lätt att fastna i det destruktiva och låta sig dras med ner av smärtan. Kroppen - våra sinnen - har svårt att hantera fler än en sak åt gången och därför är det lätt att allt fokus läggs på just smärtan och att allt runtom glöms bort. För att inta hamna där försöker jag varje dag lägga fokus på dagdrömmar där jag placerar mig i stekhet sand med en strålande sol på min kropp eller i en varmvattenbassäng.

Jag fick mitt första reumatiska skov som 16-17-åring men det tog flera flera år innan jag tillslut fick diagnosen reumatism. En gång har jag varit på reumatologen, annars går jag till min egen fantastiska doktor. Mötet med reumatologen var uppslitande, men med facit i hand, inte för att de var inkompetenta eller otrevliga utan för att jag just då befann mig i en uppslitande era av mitt liv. Två saker gjorde mig svag, men som jag skrev tidigare - mina sinnen fokuserade enbart på smärtan som boven i dramat. 

Smärtan finns där. Den kommer i skov med buller och bång och jag kommer inte ifrån den. Men sedan jag hade varit sjukskriven i ett år på grund av abnorm psykisk trötthet vaknade jag plötsligt upp och tog tag i problemet - det som verkligen tyngde mig. Och när jag hade gjort mig fri från det, vilket i och för sig tog längre tid än jag hade hoppats på, var det som att helt plötsligt vakna upp och känna mig pigg. Tröttheten blåstes bort i ett ögonblink. Och det som hade varit ett helt liv låg inte längre på mina axlar och tyngde.

Däremot hade jag förvägrat reumatologen fler besök och vid varje nytt skov vände jag mig kort och gott och enbart till min egen doktor. 
Tills nu. 

Man kanske lätt kan tro att med en kronisk sjukdom ska man inte falla bort ur systemet, men så var fallet när jag för några veckor sedan ringde reumatologen för att få hjälp. För att få ortoser och få komma till varmvattenbassängen. Såna saker. Men min psykiska instabilitet då och åren som lagts till sen dess har gjort att jag passerat något slags slutdatum. Jag fick snällt se mig bortmotad och ordna så att en remiss blev skickad så att jag åter ska få tillträde till reumatologen. Den här gången ska jag dock lyckas. Jag har ingen som sitter på mina axlar längre.

Jag inledde med att skriva att våra sinnen har svårt att fokusera på fler än en sak åt gången. Just nu är det här så segdraget som aldrig förr - och då menar jag det - aldrig. Och det är så lätt att flippa över och bara fokusera på smärtan.

Jag försöker distrahera mig med studier, musik, skönlitterärt, en varm dusch (om badrummet bara hade legat på nedervåningen utan berg att bestiga) och jag försöker sätta upp små mål. I går kväll satt jag och hoppades att jag ska kunna klara av att dammsuga i dag. I alla fall i köket. Det kanske går om några timmar? 
Övriga mål för dagen är att laga middag till familjen. Le. Vicka på samtliga tår.
Och det mest primära, akuta just nu, är att peppa mig tillräckligt för att kunna gå ut med Alvin i trädgården så han får kissa.

Det är inte lätt, det är baske mig inte lätt, men jag ska ta mig i hand och hjälpa mig själv till självhjälp.


 

10 kommentarer:

Nana sa...

Med hjälp av tankens kraft och lyssnande till sin egen kropp tror jag man kan komma långt.
Likaså genom att ha små delmål.
Och lyckas man inte får man samla kraft för att försöka igen.
Var rädd om dig!

Nana sa...

Med hjälp av tankens kraft och lyssnande till sin egen kropp tror jag man kan komma långt.
Likaså genom att ha små delmål.
Och lyckas man inte får man samla kraft för att försöka igen.
Var rädd om dig!

HemkäraHanna sa...

Det är ett märkligt system! När mitt eksem fungerar okej hinner jag ofta falla ur huds system och de vill att jag ska gå via vårdcentral igen, trots livslång relation. Oftast kan jag dock bråka mig tillbaka men det tar kraft och är väldigt irriterande!
Hoppas att du får hjälp snabbt! Det måste vara gräsligt som du har det!
Kram!

Hannis sa...

Jag tror på självhjälp.
Att kolla på alla områden i livet och beta av ett i taget.

Och när man är kronisk sjuk så är det viktigt att komma ihåg att man är mera än sjukdomen. Eller i alla fall för mig är det så.
Att fokusera ännu mera på det som jag mår bra av när värken är som värst. Om jag lägger mig så blir det bara värre...

Tror du är på helt rätt spår!
Det kommer att bli bra tror jag=))
Kram Hannis

Anna Svensson sa...

Usch så jobbigt med smärta som inte vill ge med sig.
Min rygg är min onda del på min kropp och det kan hindra mig en del. När det är som värst kan jag inte dammsuga eller göra några rörelser som kan påverka ryggen negativt. Men nu har jag hittat yogan och jag tycker redan jag känner en förbättring.

Kram
//bara anna

christina sa...

Dina strategier låter utmärkta, klart att du kommer att klara det. Förstår dock din frustration vad gäller sjukvården, men ge inte upp - du har rätt till att träffa en specielist på reumatologen.
Styrkekram Christina!

christina sa...

Dina strategier låter utmärkta, klart att du kommer att klara det. Förstår dock din frustration vad gäller sjukvården, men ge inte upp - du har rätt till att träffa en specielist på reumatologen.
Styrkekram Christina!

christina sa...

Dina strategier låter utmärkta, klart att du kommer att klara det. Förstår dock din frustration vad gäller sjukvården, men ge inte upp - du har rätt till att träffa en specielist på reumatologen.
Styrkekram Christina!

CreandoPhoto sa...

Du är tuff! Att klara av att fokusera på det bra är otroligt svårt när det dåliga pockar på all uppmärksamhet. Du är jättetuff och jag hejar på dig!

Fru Vallmo sa...

Du är verkligen tuff och har rätt strategie definitiv! Kognitiv beteende terapie kan ytterligare vara ett bra hjälpmedel!
Stor styrkekram
Ute