torsdag 31 januari 2013

Before and...




Vår finaste kille.
 Dags att fixa till frisyren.
Men först tänker visst barnen baka chokladbollar och jag ska dricka färdigt mitt te.

Vi var nyss på vårdcentralen så läkaren fick lyssna på tjejerna som hostat i flera veckor nu, och Skrutt har dessutom haft febertoppar. Allt lät okej och inga prover behövde tas. Så skönt. Och när läkaren frågade hur det var med Masi och hon beskrivit sin hosta och dessutom har-jag-en-lös-tand! kunde ingen av oss hålla sig för skratt.
När vi ändå var där passade jag på att visa upp min celoid på örat som börjat besvära igen. Remiss är nu skickad till specialisten i Borås, sen får vi se. Jag har redan, till ingen nytta alls (snarare tvärt om) opererat bort celoiden två gånger. Det har naturligtvis bara resulterat i att operationsärret vuxit sig ännu större än tidigare. Den här gången ska kanske laser användas. Jag är spänd av förväntan och förhoppningar.
 

Mitt drömbadrum.


Hur länge har vi bott här nu? Sex år nånting. I vårt "nybyggda" Villa Freja som kom med oinredd övervåning, en kallvind bara. Det sägs att man ska bygga tre hus innan man får det exakt som man vill och det ligger ett visst mått sanning i det. Till exempel hade vi nog valt att bygga enplan om vi byggt i dag. Inte för att tvåvåningshus inte är charmigast utan för att när jag hamnar i skov ändå lätt ska kunna ta mig runt i hela huset. Hade vi byggt i dag hade vi också valt att utöka lånet så att vi kunnat bygga garage och förråd samtidigt. Så idiotiskt att gå på villfarelsen om att vi skulle kunna spara ihop till garage inom bara några år när en av oss är student och den andra jobbar inom vården. Ja. Ni förstår ju.

Med facit i hand hade vi nog också valt att leja bort arbetet med att färdigställa övervåningen (om vi nu valt att bygga tvåvåningshus trots allt). Jag och mannen är inga snickare, knappt ens hemmafixare. Men skam den som ger sig. De två stora fick sina sovrum där uppe och ett allrum blev färdigställt även om jag måste erkänna att det fortfarande saknas några lister här och där.

Men så är det då den där lilla lilla detaljen med vårt badrum. Som fortfarande bara är ett tomt skal och mer tjänar som förråd och avställningsplats än något annat. Bara i drömmen är det ett fint badrum med ljusa väggar och mörkare golv, helst lite större kakelplattor med värmeslingor i golvet och handdukstork så att när man stiger ut ur duschen kan svepa in sig i varmt fluff. Jag hatar att frysa.


Dock tycker vi att det är svårt att veta exakt hur vi vill ha det. Att bläddra i för många inspirationskataloger samtidigt eller att åka runt till olika varuhus som säljer kakel och badrumsinredning kan nästan bli förvirrande i stället med alla intryck. Jag gillar att sitta hemma och planera så den här sidan är perfekt eftersom man kan rita upp sitt drömbadrum i 3D och få massor av inspiration. Vårt blivande badrum är inte så stort men vi vill ändå få in både rymd och lantligt lyxig känsla i det. Med en doft av lavendel. Ett takfönster hade inte varit helt fel det heller...



Dags att ta tag i badrummet kanske... barnen växer ju och redan kan det bli trångt om saligheten och långa köer när alla ska samsas om badrummet på nedervåningen. Vågar inte tänka på hur det blir om ytterligare några år då tjejerna ska duscha och sminka sig i oändlighet och killen ska stå och fixa frisyrer... Gullungarna.

Hur ser ditt drömbadrum ut?

Bilder härifrån.
Sponsrat av inr.se
 

onsdag 30 januari 2013

Eiffel tower.

Eiffel tower.
Vet ni? Kanske har det med den annalkande alla hjärtans dag-dagen att göra (som egentligen bara är ett kommersiellt jippo som jag inte alls gillar så egentligen tror jag att det beror på den annalkande våren i stället). Men ja ja. Ni vet. Alla hjärtans dag. Vår. Romantik i luften. Sånt. Och med det sagt kommer jag osökt att tänka på platser som Venedig, Verona och Rom och... ja. Jag har i hemlighet börjat drömma om Paris. Jag har bara sett Eiffeltornet från luften och någon gång borde det väl bli dags för mig att se det på mer nära håll? Liksom det är min tur nu. Även om jag rent logiskt förstår att jag inte når dit med familjen med mitt csn-fjutt.

Men drömma går ju och någon gång...

Och sen blir jag lite fnissig för Chris kommer hem tidigare från jobbet eftersom han är så förkyld och febrig att han inte står ut en sekund till. Stackar'n. Och han går och lägger sig för att sova men spenderar i stället tiden med att maila mig länkar med olika reseerbjudanden och jag borde egentligen sitta och läsa idrottsdidaktik men drömmer mig i stället bort till världens alla hörn. För drömma går ju och någon gång...

Ni som bott i Paris, har ni något bra, barnvänligt och prisvärt hotell att tipsa om?

~ Missa inte att delta i min tävling från Impecta - här! ~
 

tisdag 29 januari 2013

Tävling - Impecta.


Jag har glädjen att kunna arrangera en tävling på min blogg som är alldeles finfin och bra för alla oss som går omkring med det-kliar-i-hela-kroppen-av-vårkänslor-kli. Ni vet vad jag talar om. Helt enkelt en tävling för alla oss som gillar att odla. Att trycka ner en massa frön i krukor med jord som doftar vår och sedan gå där och humma och vattna och vårda ömt och vips sticker det upp något ur krukorna och det är faktiskt vår på riktigt. En sån tävling. Tänk att kunna frossa i en hel massa fröpåsar och tillbehör. Lyllos er.

1a pris: ett presentkort på 200 kronor.
2a pris: ett presentkort på 100 kronor.

För att delta i tävlingen ska du;
1. Gilla Impecta på facebook.
2. Gilla Villa Freja på facebook.
3. Länka till tävlingen från din blogg om du har någon.

(Har du inte facebook går det naturligtvis bra att tävla ändå).

Tävlingen avslutas 21:00 på söndag.
Lycka till.

~ Detta inlägg är i samarbete med Impecta Fröhandel ~
Därifrån har jag också hämtat bilderna.
 

måndag 28 januari 2013

Förkultivera.

Trädgårdsplaner.
På något vis känns det fel att det snöar ute och jag tvingas tända en brasa i kaminen samtidigt som jag smider planer gällande årets odlingar. Förkultivera låter helt fel tillsammans med en värmande kopp te. Men jaja. Låt gå för det.

I år har vi glädjande nog ett växthus. Där ska vi ha krukor med tomat och gurka. Men gärna något annat också.

I landen blir det diverse olikfärgad sallad, krispiga rädisor och mängder av löksorter och mangold. Och kanske vitkål också. Bara ovanjordgrönsaker men inga bönor.

Brukar du odla? Det hoppas jag att du gör. Om inte annat dyker det snart upp en tävling här i bloggen som kan få det att klia i dina gröna fingrar.
 

Sjubitarssushi.



På väg hem efter bolldidaktik och sushilunch med bästa studentkollegan. Nu ska jag grotta ner mig i cirka 13 sidor Kapten Corellis mandolin. Det är ungefär vad jag hinner innan det är dags att stiga av tåget.

Karatekids.

Karatekids.
God morgon måndag.
Så är ändå dagen här. Dagen som de längtat efter och allra mest Masi som inte var med förra veckan. Med på riktigt riktigt. I dojo'n. I karaten. Även om hon utförde så många som möjligt av rörelserna utanför. Nu har vi tre glada barn och det är underbart.

Men först.
Bolldidaktik på idrottshögskolan och sedan ett inbokat möte.
 

söndag 27 januari 2013

Vicolo vs Please.

Provrummet.se
Creative Lounge.se

Nu har Provrummet fått in en Please Jeans look a like i sitt sortiment. Vicolo Jeans.

Vilket par väljer du?

Silvermagistern.

Silvermagistern.
Uppenbarligen har jag fått svårt att sitta still en längre tid för i går när jag hade jobbat en stund vid datorn och läst om fysisk fostran till hälsoarbete drabbades jag av någon form av ticks och började möblera om i vardagsrummet. Det är ett svårmöblerat rum och vi har länge funderat på att-göra-något-åt-rummet, men inte kommit på vad. Tills jag efter en förmiddags akademiskt stillasittande plötsligt som från ingenstans knäckte nöten.

I dag har jag träningsvärk i hela kroppen, främst i ryggen, trots att jag la handdukar och mattor under de tyngsta möblerna så att jag kunde släpa dem över golvet.

Men fint blev det. Jojominsann. 
Mycket bättre.

Och nu undrar ni i ert stilla sinne varför människan har en bild på simmärket silvermagistern när hon pratar ommöblering av vardagsrummet. Är hon inte klok någonstans?

Jo, men det ska jag berätta för er. Att jag har tänkt prata vidare om träningsvärk och stela ryggar och sånt där och då kommer jag osökt att glida in på simning. Och just silvermagistern. Bara ni orkar läsa vidare så ska ni nog begripa. För det är precis här och nu jag ska berätta om mina oerhörda svårigheter att dyka.

Vi som läser till idrottslärare för år 1-6 måste som minst ta silvermagistern och till skam har vi bara tre (3) simtillfällen inbokade den här kursen. Alltså; för de som behöver finslipa sin simning och/eller sina dyk bör alltså träna sig blå på sin fritid. Vilket jag börjat med. Jag har redan tagit en icke så obetydlig mängd poäng men har några av de svåraste bitarna kvar. L ä n g d d y k á 16 meter (för att ta maxpoäng), djupdyk 3 meter både från ytan och från kanten. Och hopp och dyk från diverse omöjliga höjder för någon som är förskräckligt höjdrädd. Men nåja.

Att dyka!

Min rygg. Stel. Sned. Omöjlig.
Chris är mästarnas mästare vad gäller dykning och han är min privatlärare. Han säger att exakt på pricken där man-måste-vara-extra-böjlig i ryggen är jag exakt på pricken sned. Ja men det är ju perfekt. Tack scoliosrygg! Det var snällt. Och inte för att jag ska skylla ifrån mig, för mina hinder ligger hos mig och bara hos mig att övervinna, men jag tror att min sneda rygg bidrar till att jag har svårt att dyka korrekt varför jag måste jobba hårdare och hitta ett annat sätt (än det som passar andra med "normal" ryggrad) så att jag når lika djupt som alla andra. Jag kämpar mig blå ~ för jag ska ta det där magistermärket så klart ~ och dyker och dyker (och ibland får jag till något som kan liknas vid jämfota-hundhopp-från-kanten) och dyker lite till och sväljer så mycket luft att jag måste rapa finkänsligt högt. Men skit samma.

Jag börjar få in snitsen på ytdyk nu.
Det gör jag.
Jag kommer kanske två meter ner, jag kan nypa Chris i tårna under vattnet. Nu ska jag kämpa mig ner ytterligare en meter. Inte flyta upp, inte flyta upp!
Kantdyk måste jag kämpa med. Det är så läskigt att falla med huvudet före så ni anar inte.

Och längddyk alltså.
Vem uppfann flytkudden i rumpan?
Inte är den särskilt stor men min rumpa måste vara fylld av frigolit. Jag kan längddyka i vad jag tycker är 12-16 meter men så kommer jag upp till ytan och ser Chris breda flin och då förstår jag! - den förbaskade rumpan sticker upp som en hajfena efter bara kanske 7 meter och så-kan-vi-inte-ha-det.

Träningsvärk i den förbaskat sneda ryggen sa vi va?
Det är så vi ska ha det.
 

lördag 26 januari 2013

Kokoslatte.



Jag njuter en kokoslatte och en skål turkisk yoghurt med nötter och frön till lunch/mellanmål samtidigt som jag läser lite om fysisk fostran och hälsoarbete. Barnen är ute i snön och leker, en maskin tvätt är igång och just nu är det ganska lugnt och skönt så jag kan njuta lördag en stund innan det är dags att köra bil fram och tillbaka till olika aktiviteter.



En kokoslatte gör du lätt själv. En kopp stark kaffe och drygt en matsked kokosfett. Mixa till en härligt skummande latte. Ger en mild smak av kokos (men det finns smaklöst kokosfett också för den som hellre föredrar). 

~ ~ ~

Free fallin.


~ Gör det du kan med det du har där du är ~


God morgon lördag. I dag är det lite mildare ute, har ni märkt det?
Jag har precis kört Chris till jobbet och nu ska jag sätta mig och läsa lite idrottsdidaktik innan jag kickar igång dagen ordentligt.
Det väntar lämning till privatundervisning,
lämning till kalas, hämtning av mannen
och simträning.

Vad ska ni göra i dag?

 

fredag 25 januari 2013

Kan jag inte klara mig utan.

Sommarplaner.
Egentligen är det kanske avlägset att drömma om värme redan nu med istidskylan som biter sig fast i näsan så snart man vågar sticka den utanför dörren. Länge än. Men ändå. Vi lånar högar av trädgårdsböcker på biblioteket och planerar våra odlingar inför våren då myllan åter är så där poröst härligt jorddoftande och stararna intar stora eken och sitter där och kvittrar som bara starar kan. Och en eller annan sädesärla springer med vippande stjärt över gräsmattan och jagar insekter och Alvin jagar sädesärlan. Och vi står med spadar i jorden som doftar just jord.

Och vi drömmer vidare om semesterresor, det blir ju inga stora, men det blir Österlen i år igen och Åhus i några dagar. För Skrutt ska spela Åhus-cupen i handboll. Och vi ska tillbaka till Kivik för att fylla på vårt förråd av härligt mustig must. Så god att man blir alldeles kvillrig av förtjusning.

Och sen den där lilla detaljen om ett höganäskrus, inte nödvändigtvis i en svångrem om halsen, men ändå. Ett krus. Ett som glömdes kvar ute i vinterkylan och som nu frusit sönder till bistra sprickor. Så jag måste köpa ett nytt varför vi åker tvärs över vackra Skåne och sen tar dagen oss dit den vill tror jag. Kors och tvärs och lite hit och dit. Men bestämt till kusten för den kan jag inte klara mig utan.
 

Herr Grums.

Jag gillar att vakna utvilad innan alarmet mal igång. Jag gillar att ha sovit med pyjamas ~ igen ~ så mitt skinn slipper knottra ihop sig totalt när jag viker undan lager av täcken och filtar och tassar upp. Jag väcker sovvarma barn och kokar len havregrynsgröt med Drottningssylt, tackar nej till ett dagsjobb ~ för jag lyssnar på kroppen ~ (och dessutom har vi redan bestämt att vi ska åka och simma, hela familjen när de stora tu slutat skolan och alla tagit helg (fast mannen jobbar hela helgen)). I nästa vecka kanske jag orkar jobba lite extra men just nu orkar jag inte med att känna det kravet. Jag lyssnar som sagt på min kropp just nu, inte riktigt min vana trogen. Så jag är nöjd, om än lite förvirrat vilsen.

Under tiden som barnen äter len havregrynsgröt med Drottningssylt läser jag högt för dem i Herr Grums och Trollberget som är en helt ljuvlig högläsningsbok. Det finns fler böcker om Herr Grums (av Andy Stanton) som vi kan glädjas åt märker jag. Jag har visst lyckats låna del tre men det verkar inte göra något för de tycks vara fristående böcker och sånt är alltid bra.


Det är sällan, tycker jag, som jag hittar en högläsningsbok som passar hela åldersspannet av karatekids här hemma. Men den här gången känner jag att jag verkligen sprungit på en kanonbok ~ så läs den ~ som passar allt från 6-10 år och säkert mer därtill.

Och än en gång tänker jag att jag måste skaffa mig en fin pärm av något slag där jag samlar alla godbitar, tips och trix inför min kommande yrkesroll. För böckerna om Herr Grums är något jag definitivt vill läsa för mina elever en gång i framtiden.
 

torsdag 24 januari 2013

Att duga precis som man är.

Fri.

Jag skrev i ett inlägg för någon dag sedan om att jag är livrädd för idrott och alltid gjorde mitt bästa att skolka från lektionerna. Jag kämpade som en krigare för att övertyga gympaläraren att jag faktiskt var sjuk, den här veckan också och därför inte kunde delta. Jag hatade att hoppa bock, att hoppa höjd, att delas in i lag - för jag var den som alltid blev vald sist. Kvittar om det var några klasskamrater som fick "äran" att välja kompisar till sitt lag eller om det var läraren som valde. Eftersom jag är född med två vänsterfötter, bildligt talat, och är otroligt bollrädd var jag inte direkt en styrka för laget om man säger så. Om man väljer att se det så. Pingisbollar, badminton och innebandy gick bra. Här talar vi små harmlösa bollar. Och att springa har jag alltid gillat. Men i övrigt. Jag var värdelös. Först och främst i mina klasskamraters och till viss del också idrottslärares ögon, men till sist också i mina egna. På gymnasiet först fick jag individuell idrott vilket betydde att jag i stället för att delta i den vanliga lektionen fick gå och simma i badhuset. Simma är något jag verkligen älskar men där och då i livet hade jag mött så stort motstånd i hela skolvärlden, inte bara inom idrotten, att jag för det mesta bara kom till duschen och därifrån till bastun. Där satt jag sedan hela lektionstimman och kände mig än mer värdelös när jag gick från badhuset, för jag hade ju inte åstadkommit någonting med min självkänsla mer än att skyffla den ännu längre ner i skorna.

Att vara mobbad.

Alla mina klasskamrater visste såklart, liksom många (kanske alla) på skolan att jag var det där mobboffret. Men utåt sätt gjorde jag mitt bästa att dölja det, liksom så mycket annat privat jobbigt. Jag byggde upp en varaktig stadig mur runt allt det där som känns så skamligt, så tabu. Jag vet inte riktigt vem jag ville skydda. Jag tror det var min mor, det var ju henne jag bar och värnade om så att hon inte skulle bli ännu mer ledsen. Tänk om jag hade släppt bomben, sagt att jag var mobbad. Det hade jag aldrig i livet vågat.

Att ta steget ut.

Men nu har jag slagit mig fri. Jag kämpar med mig själv varenda dag. Fortfarande. Samtidigt som jag känner att min självkänsla stiger alltmer för var dag sedan jag släppte taget, sedan jag rev den där muren jag byggt upp kring mitt sanna jag. Det går aldrig någonsin att leva ett helt liv lycklig utan att få lov att vara den man är innerst inne. Alla måste få lov att känna stolthet över vilka de är. Och känna att omgivningen accepterar dem. Oss. Precis som vi är. Men för att alla ska våga, oavsett vilken situation man befinner sig i måste det finnas förebilder för att man ska orka. Man måste få boosta sig själv någonstans ifrån. Liksom Selbst och Somerville är homosexuella förebilder inom pokervärlden vill jag vara förebilden inom skolidrott. Jag vill visa alla elever att de är duktiga på sina alldeles säregna sätt. Att idrott inte handlar om tävlan utan om att utveckla och stärka sig själv. Att delta på de egna premisserna, skratta och ha roligt.

Att duga precis som man är.
 

Hur SJ räknar ut saker och ting.

Winter.
Jag eldade som en tok i kaminen i går och sov med pyjamas för första gången sedan influensan -76 typ, jag som inte ens var född då. Solen skiner i dag så det väntas bli ännu en smällkall dag och natt. På ett sätt är det ganska mysigt att kura under lager av filtar och morgonrockar och raggsockor och underställ men ändå. Så in i bängen kallt!

Om några timmar ska jag ge mig på vintergrenen ta-mig-till-idrottshögskolan-utan-att-frysa-nästippen-av-mig och hålla tummarna för att jag har samma flyt med tågen som i går.

Ni vet ju hur det är.
Snö. Vinter. Inställda tåg.
Det är bara att räkna med liksom.

Men i går hade jag en sån sabla tur att tågen som skulle avgått precis innan mitt på både dit- och hemvägen var inställda. Mina gick dock helt tidsenligt och blev så där värmande fullproppade så som de alltid blir när tåget innan varit inställt och helt plötsligt ska rymma två tåglaster av folk. Praktiskt. Varmt och praktiskt.

~ ~ ~ ~ ~

Jag tror att det är så de har räknat ut det. SJ.
 

onsdag 23 januari 2013

Beach 2013.

bild härifrån.
Bästa sättet att komma i form inför beach 2013 är definitivt att läsa en fullspäckad idrottstermin hela våren (i kombination med lchf-kost). Samtidigt är det fullt upp i vanlig ordning med barnens alla aktiviteter, vilket i och för sig är fasligt roligt men ibland lite väl flängigt.

Och förresten, jag bara måste meddela att vi nu har tre glada karatekids i familjen. Masi fick dispens och fick börja ett år tidigare så gissa om hon är sprudlande glad.

Hur som helst är det ibland med nöd och näppe jag hinner hamna i tevesoffan för en stunds varva-ner innan sänggång. Jag är ständigt igång känns det som, så beachen, here I come. Men när jag gör, så här års, då tänder jag gärna en brasa i kaminen och så många ljus jag kan hitta. Det tindrar som värsta altaret och skapar en stunds avkoppling som är så välbehövlig. 

För sen är det ju bara att kötta på igen, nästa dag som kommer.
 

tisdag 22 januari 2013

Alla kan.


Det gick. Jag kunde flyga, i alla fall hjälpligt stundtals. Mer effektivt andra gånger. Gårdagens idrottsuppstart var över förväntan bra. Men hjälp vilken dålig explosiv kondition jag har. Jag är mer seg och kan gå eller simma hur långt som helst men är

inte någon fartfylld löpande gasell.

Vi hade ett pröva-på-pass kan man kanske kalla det. Lite lekar (och jag som avskyr att leka). Men det här var roligt. Lite bollsport. Och jag och bollar är inte alls vänner men i plankboll (som basket ungefär) klarade jag till och med av att fånga bollen och göra vissa räddningar så det finns hopp. I topsboll däremot var det kört. Där var endast närkamperna något jag kunde bemästra lite lite. Om man väljer att se det så.

Dansdelen var roligast. Kan ni tro. Jag som avskyr att dansa. Fast när jag säger så tänker jag på pardans och tango och sånt. Men nu dansade vi mer tillsammans allihop och kunde trixa med stegen lite som vi ville bara vi hängde med hyfsat.

Är det något jag gillar med idrott kan man undra.

~ ~ ~ ~

Vi fick fylla i ett formulär där vi bland annat skulle beskriva varför vi valt att läsa till idrottslärare. Jag skrev;
för att jag är livrädd för idrott och alltid gjorde mitt bästa för att skolka från lektionerna. Jag vill förbättra min självkänsla och jag vill lära mig att lära ut så att mina elever inte får samma dåliga start som jag fick...
Det jag gillar med idrott är att man kan spela basket, fast ändå inte utan plankboll. Och att man kan spela innebandy fast ändå inte utan topsboll. Och att man kan dansa utan att behöva kunna stegen. Utan att vara rädd att trampa någon på tårna. Att alla kan vara med. Och att man inte måste tävla eller spela strikt efter regler som egentligen bara de kan som faktiskt spelar, i det här fallet, innebandy eller basket på sin fritid. Och som gråter floder om man någon gång bestämmer sig för att inte köra efter regler. I plankboll och topsboll finns inte såna regler. Jag gillar idrott där alla kan få vara på sitt egna lilla säregna vis utan att behöva bevisa något. Utan att känna sig udda, liten, rädd, otillräcklig, värdelös och uttittad. Att alla ens insatser, stora som små räknas i en helhet och värderas i att alla kan.


Alla kan
Till och med jag.
 

Saga Blom och snöflickan.

Bokus.se
Ett tips på en underbar bilderbok.
Lite lite får julstämningen lov att dröja sig kvar.
Och det är trots allt snö och kallt fortfarande.

 
Fördelen med vab-dagar är att man hinner läsa mycket. Och mysa mycket.
Nu ska jag och Masi baka rulltårta.
Och hela huset fylls av en underbar doft som jag gärna njuter av även om rulltårtan inte är för mig.
Inte alls för mig.
 

Like a rollercoaster.

Up and down.
Vård-av-barn-dagarna fortsätter att strössla sig över vinterhalvåret. Inga stora grejer. Febertoppar och hosta där. Förkylningsastma. Några lugna dagar och så tillbaks igen som i den värsta rollercoaster-loopen. Och så otroligt otroligt envis hosta här. Men glädjande nog är en slö Masi är inte slöare än att hon orkar multitaska framför teven med surfplattan.

Själv försöker jag idogt komma in på ladok (som bara strular) för att se om det ändå äntligen går att registrera sig på nya kursen. Men nej. Jag kommer inte ens in på ladok. Och med det kommer heller inga csn-pengar. It's like shit happens. Men jaja.

I går var det uppstart på karaten och egentligen var det Shaffy som skulle börja och bara Shaffy. För han har slutat i handboll och har "bara" simning och scouter. Men eftersom karate är en aktivitet som alla barn har pratat om länge länge och velat börja i så fick även Skrutt testa på. Och nu har vi två bitna karatekids.

Och så Masi då. Som stod utanför rummet och tittade in genom fönstret och följde alla moves och kunde dem utantill när vi kom hem. Men som inte är sju år ännu och därför inte får börja. En Masi som också vill vara stor och gråtandes också vill börja karate. Tänk ändå vad orättvist livet kan vara. Jag pratade med tränaren efter passet och han bad mig maila (vilket jag precis gjort) så ska de prata om saken och fundera. Så det var definitivt inte bom stopp vilket känns lite hoppfullt.

Vi håller våra tummisar. Som alltid. För stort som för smått.


 

måndag 21 januari 2013

I can fly.


Nu är dagen här. Dagen då vårterminen börjar. Dagen då min idrottstermin börjar. Och dagen då ShaffyBoy börjar karate. Mycket nytt, mycket idrott.

Lite nervös är jag men på ett kontrollerat nyttigt plan.
Mest är jag bara taggad. Nu jävlar. 
Jag kan flyga. Jag är inte rädd.