måndag 23 december 2013

När jag kände mig ensam. En bloggares julkalender 23 december.

Jag känner mig som allra mest ensam, inte när jag fysiskt är ensam, utan när jag är i ett rum fyllt av andra människor som inte släpper in mig. 



Jag har väldigt svårt för det sociala, med koder och "vädersnack", något jag brottas med och försöker lära mig mer om hela tiden. För jag vill vara social. Samtidigt drar jag mig för att utsätta mig för såna situationer eftersom det är en plågsam skola att gå. Jag vet nämligen inte riktigt hur och tycks aldrig komma på något intressant att småprata om. Och därför blir jag också ensam och osedd. Kanske verkar jag kall, avståndstagande och nonchalant i andras ögon, vad vet jag?

Men ensam är jag allra mest tillsammans med andra som inte släpper in mig.
Och det är en läskig känsla.

Jag önskar att jag hade gått den skolan i tidiga år så att jag nu kunde alla koder och visste hur jag skulle vara.

 

11 kommentarer:

Ama de casa sa...

Visst är det så att det är läskigast att känna sig ensam tillsammans med andra...

Kram!

znogge sa...

Med tanke på hur lätt du har för att formulera dig i skrift så tror jag att du har alla förutsättningar för att komma i kapp!

Fast i vissa lägen är det svårt... Men då tänker jag så här att det är ett gemensamt ansvar.

Kram

Anna Svensson sa...

Jag avskyr sammankomster och mingel, det är bland det värsta jag vet, sånt där kallprat om väder och vind. Håller mig helst undan sånt om jag kan. Inte för att jag har svårt för att vara social utan mest för jag tycker det är trist och ytligt....
GOD JUL!



Christina sa...

Tror att jag förstår hur du menar, det är klurigt det där med sociala koder ibland.

Och Tack för kommentarer inne hos mig, de värmer.
Kramar Christina

Annas röda stol sa...

Det där med sociala koder verkar knepigt ;) En God Jul till dig och dina :) Kram Anna

Nana sa...

Sociala koder är svårt, sen tycker jag att det ibland är ett falskt spel där allt bara ska vara gulligt och bra och då kvittar det i alla fall mig! Kram till dig!

HönaPöna sa...

men känner vi inte alla så nån gång...?! Jag är gift med världens socialaste man, och känner mej ibland rätt ensam och bakom när alla pratar med honom. Nä, bättre att umgås med nära och kära, det gillar jag!
God jul vännen!

Life´s Silverlining and I sa...

Det är ett viktigt ämne du tar upp och visst är det svårt med de sociala koderna och man behöver tränas tidigt i det. Sen verkar vi nästan vara födda lite olika också. Du känns väldigt utåtriktad på bloggen så det borde inte vara problem verbalt heller:) en riktigt god jul! Kram Nilla

Decdia sa...

Jag är väldigt anpassningsbar i sociala sammanhang. Men visst händer det att man inte kommer in i ett samtal, försöker en stund sen vänder jag på klacken.

Hanna sa...

Vad jag känner igen mig. Kram till dig.

Lina sa...

Min läskigaste känsla oxå! Men har iaf aldrig upplevt dig som sån utan det är nog mest nåt man själv tror. Övar ständigt på detta...den som ändå haft några lektioner väder å vind när man gick i skolan!