tisdag 22 januari 2013

Like a rollercoaster.

Up and down.
Vård-av-barn-dagarna fortsätter att strössla sig över vinterhalvåret. Inga stora grejer. Febertoppar och hosta där. Förkylningsastma. Några lugna dagar och så tillbaks igen som i den värsta rollercoaster-loopen. Och så otroligt otroligt envis hosta här. Men glädjande nog är en slö Masi är inte slöare än att hon orkar multitaska framför teven med surfplattan.

Själv försöker jag idogt komma in på ladok (som bara strular) för att se om det ändå äntligen går att registrera sig på nya kursen. Men nej. Jag kommer inte ens in på ladok. Och med det kommer heller inga csn-pengar. It's like shit happens. Men jaja.

I går var det uppstart på karaten och egentligen var det Shaffy som skulle börja och bara Shaffy. För han har slutat i handboll och har "bara" simning och scouter. Men eftersom karate är en aktivitet som alla barn har pratat om länge länge och velat börja i så fick även Skrutt testa på. Och nu har vi två bitna karatekids.

Och så Masi då. Som stod utanför rummet och tittade in genom fönstret och följde alla moves och kunde dem utantill när vi kom hem. Men som inte är sju år ännu och därför inte får börja. En Masi som också vill vara stor och gråtandes också vill börja karate. Tänk ändå vad orättvist livet kan vara. Jag pratade med tränaren efter passet och han bad mig maila (vilket jag precis gjort) så ska de prata om saken och fundera. Så det var definitivt inte bom stopp vilket känns lite hoppfullt.

Vi håller våra tummisar. Som alltid. För stort som för smått.


 

6 kommentarer:

Sahra sa...

Skönt när det iallafall finns lite flexibilitet
Hoppas det löser sig
Kram

Hörni sa...

Vad kul, hoppas det löser sig så Masi får vara med. :)

Ama de casa sa...

Hoppas det ordnar sig för Masi också, orättvist annars ju!
:-)

Milla sa...

Krya på er kramar ♥

znogge sa...

Då får vi hålla en tumme för att Masi också får börja.

Kram

Anna Margareta sa...

Men fy, stackars Masi! Hoppas det löser sig. Kram!