måndag 31 december 2012

Gott nytt år.



Så är det då dags att önska ett riktigt gott nytt år. Swisch säger det och sen kan vi börja på ny kula. Jag välkomnar 2013 samtidigt som det är med stor skepsis jag påbörjar nästkommande termin på universitetet. Idrottslärare, hallå. Å andra sidan var där inga ämnen som passade mig så vad göra? Det bästa av situationen med en stor dos envishet och beslutsamhet däri.

Och 2013 betyder ett stort kliv närmare målet för någon som faktiskt börjar längta lite efter sin examen. För halvvägs in i 2014 som nu låter närmare än nyss smäller det på riktigt riktigt. Det är då jag efter dryga fem år på diverse kurser och program äntligen ska vara färdig lärare.

Men först tar vi oss an 2013, visst? Ett tomt blad som jag hoppas vi ska fylla med nyfikenhet, värme, kunskap, kärlek, utmaningar, spänning och hälsa.

GOTT NYTT ÅR.

söndag 30 december 2012

Berg- och dalbana.

bild; fanpop.com

Min fina fantastiska älsklingsserie sände igår sitt christmas special - program. Extra lång njutning. Men vad hände på slutet? Vad hände? Så. Där. Får. Det. Inte. Sluta. Jag kommer att bita ner mina naglar till säsongen 2013 börjar till hösten. Ojojoj. Fy.

I övrigt försöker jag vara hård mot mig själv, jag som precis äntligen lärt mig att koppla av och hoppa av det där maniska tåget med tusen bollar i luften. Att njuta av ledigheten. Som snart är över. Jag försöker studera samtidigt som jag också försöker njuta av de sista lediga dagarna innan jag jobbar några dagar i nästa vecka. Sen är det dags att äntra universitetet igen och visst - så klart är jag oerhört tacksam att kursen som sträckt sig över jul varit så pass luftig att den kunnat erbjuda något som faktiskt kan liknas vid jullov. Samtidigt. Det är ändå ledigheten som fått mig hoppa av mitt maniska tåg och därmed också hamna i den där lite ledsna känslan. Hur absurt?

Jag vill vara ledig samtidigt som jag spenderar de sista lediga dagarna med att vara lite ledsen för att det snart är över. Är jag manisk har jag i alla fall knappast tid att känna efter. Så därför försöker jag piska på mig själv även om det går trögt. Just nu känner jag ingen studiemotivation över huvud taget. Det brukar bli så efter några lediga dagar. Det ordnar upp sig igen sen, det är jag säker på. Kurvan vänder. Jag är bara på väg ner i berg- och dalbanan just nu.

Men hur absurt som sagt, att det är i den stressade vardagen jag mår bäst psykiskt trots att jag njuter och trivs bäst med att vara ledig och mår väl med familjen?

Det är ju för att ledigheten tar slut och vardagen alltid lurar kring hörnet. Ganska trygg och välbekant. Den lämnar som sagt ingen tid för eftertanke. Mer än den där lite gnagande känslan av att inte helt och fullt räcka till.
 

lördag 29 december 2012

Det här med nyårsmeny.


bild härifrån.
Jaha hörrni, knappt har magsjukan lämnat kroppen förrän det är dags att börja planera nyårsmenyn. Jag ska göra mitt bästa att få mina smaklökar att uppskatta annat än totalt smaklös mat och fundera över läckerheter som passar både stor som liten gom. Och något som räcker hela kvällen och natten lång. Allt från middag till småtugg således.

Har ni några förslag mottages alla med stor tacksamhet.

Den sista snön.




Det regnar ute nu vilket är alldeles ofantligt tråkigt. De senaste dagarna har bestått i töväder som vi försökt ta tillvara på på det allra bästa sätt; skogspromenader, iskanor och byggande av snögubbar- och borgar. I går skickades ungarna ut en gång till för att "ta tillvara på snön" medan jag låg inne och spenderade dygnet med feber och kräkningar. Och med att sova.

Inte magsjuka, jag tror snarare att jag åt en färdigsås från kylen som blivit gammal. Det var bara jag i familjen som åt den så nu hoppas jag på det bästa. I dag mår jag bättre, magen är stabil men febern har inte helt lagt sig ännu. Det som stör mig mest är dels att jag hade tänkt plugga i går, dels att solen sken och det hade varit underbart att spendera dagen utomhus. I dag regnar det som sagt.
 

fredag 28 december 2012

Kladdkaka med touch av jul.

All den här julfikan alltså, den är ju underbar och alldeles sötsliskigt härlig. Något man med gott samvete kan unna sig den här tiden på året, så långt från beachsäsongen det bara går i princip.

Det är inte likt mig men...
Vi har hittat något nytt, en julig variant på kladdkaka som kommer bli en given tradition på vårt julkakefat.


Receptet får du här;
100 g smör
2 ägg
3 dl socker
1,5 dl mjöl
4 msk kakao
1 tsk vaniljsocker
1/2 tsk salt
50 g mörk choklad (minst 60 % kakao)
Kokos till formen
Cirka 100 g Odense nougat

Sätt ugnen på 175 grader.
Smöra en form med löstagbar kant och bröa den med kokos.
Smält smöret i en kastrull.
Vispa samman ägg och socker, det går bra med handvisp.
Vispa ner mjöl, kakao, vaniljsocker och salt.
Tillsätt det smälta smöret och vispa väl.
Krossa den mörka chokladen och blanda ner i smeten.
Häll all smet i formen och grädda 17–22 minuter beroende på din ugns effekt. För att vara säker på att få en kladdig konsistens bör du känna med en sticka redan efter 15 minuter. När smeten inte längre fastnar på stickan är kakan klar.
Ta ut kakan och låt svalna i cirka 5 minuter innan du hyvlar på ett ca 1 mm tjockt lager nougat. Nougaten smälter och när den har stelnat är kakan färdig att servera med vaniljglass eller vispgrädde.
 

torsdag 27 december 2012

Alldeles underbart blå.



Bildkvaliten är inte den bästa men ser ni. Mattan. En alldeles underbart blå i mjuk fluffig ull som jag har gått och kärat ner mig i. 
 Den skulle passa alldeles utmärkt i vardagsrummet som jag vill göra om till femtiotalsinspirerat med ekmöbler och sånt där annat snyggt. 
Hm. Hm. Hm.
Jag drömmer, jag drömmer och önskar.

Lite skevt och vint.


Min svägerska har en sån där läshörna som jag vill ha. Infact; hon har ett helt vardagsrum som jag vill ha minus soffan ungefär. Jag är bredd att adoptera hela huset i princip men sen flytta det en bit från vägen.

Det kliar i fingrarna, dels i längtan att göra om hemma men kanske först och främst efter att hitta det där perfekta huset som är lite skevt och vint och knarrande och som har tillhörande stall, hönshus, fårhus, lite skog och några hagar.

Det, snälla Tomten, önskar jag mig nästa år.
 

onsdag 26 december 2012

Man kan ju alltid önska.

Något säger mig att jag helt otippat snöat in på röda skor från Zalando, de översta är ju bara för söta. Rött är en av mina favvisfärger och piggar upp i vintermörkret. Det hade varit roligt, och till viss del nödvändigt, att helt gå bananas på mellandagsrean. Men nej. Jag bidar tappert min tid och lägger fler saker (och mitt shoppingbegär) till önskelistan en dag in i framtiden. Då ska jag köpa både hästgård, islänningar och röda skor minsann. Ingenting ska få stoppa mig.

Till dess fortsätter jag idogt att studera, jag låtsas att det är vardag nu då mannen ändå jobbar och jag läser några kapitel i studentlitteraturen och stolpar upp diskussionsfrågor till kommande seminarium. Så är det gjort sen.

Men som vanligt kan jag inte bara göra en sak, utan jag både bloggar, fejsbookar och skriver på min bok samtidigt som jag pluggar. Ja, det ska vara jag till det.

Mammagrisen Masi Mumrik och jag.


Så länge jag är student (i ett och ett halvt år till) köper jag och Chris inga klappar till varandra men Tomten hittade ändå till mig med två julklappsböcker och en fin ljuslykta som Masi gjort på förskolan. Hon gjorde mer pyssel och fler paket, alla till mig eftersom hon är en sån otroligt liten mammagris just nu. Jag njuter för fullt så länge jag har förmånen att hon vill sitta i mitt knä och kramas ofta ofta. Kramar är viktiga men de två stora har lite mer... space?... och de sitter definitivt inte i knäet frivilligt. Men familjekramar är mysiga, jag tror jag ska samla allihop i en stor bullrig hög snart. Det är dags.


Sen ska jag läsa! Inte plugga. Jag tror jag väntar med det till i morgon. Eller till i kväll. Mannen ska ändå jobba. Men skönlitterärt hörrni, det hör julen till. Och Flickan från Ingenstans med sina 899 sidor är snart utläst vilket betyder att jag kan påbörja någon av mina julklappsböcker.
 

tisdag 25 december 2012

It's christmas time.


Killemannen bäddades ner, lite febrig.

I granen hängde massor av beundransvärdt gammaldags pynt.


Många av paketen hade rim och eftersom Tomten lämnat alla klappar i förväg var det Skruttan som fick hjälpa till att läsa rim och dela ut paketen.


Vi avnjöt härligt god julmat. Det bästa är laxen, det rökta rådjuret och "Randigt". Här är jag extra glad över att ha lagt vantarna på en norrlänning för Randigt är en norrländsk tradition. Klipp ansjovis i bitar på ett fat, vispa samman grädde och majonäs och lägg som ett fluffigt täcke ovanpå fisken. Hacka gul lök, saltgurka, persilja och rödbetor och lägg ingredienserna i ränder, lök, saltgurka, persilja, rödbeta, lök... Kan ätas på jultallriken men lika väl på julknäckebrödet.

I dag leker barnen med sina klappar, bäddar rent i sina sängar med nytt sänglinne och bygger ihop lego och bilbanor. Strax ska vi också ta en härlig promenad och njuta lite snö och friskluft.

Han kom hem mitt i Kalle Anka.



Bortsett från att mannen jobbade hela dagen (han fick gå lite tidigare och kom hem mitt i Kalle Anka) var det här på många sätt och vis den bästa julaftonen. Lugn och skön och fridfull. Barnen öppnade julklapparna lite då och då utspritt över dagen vilket ökade på spänningen och inte gav någon slita-upp-paketet-och-dyka-på-nästa-hysteri. Skönt.

Jag och barnen bakade pepparkakor, pysslade med julstrumpepyssel, tittade på sista avsnittet i julkalendern, läste julsagor, fikade och myste. Först sent på eftermiddagen åkte vi bort för ännu mer julmys.

På väg hem i natten regnade det på den fina snön. Vi åkte förbi minneslunden och tände ljus till barnens farmor och farfar och till kyrkogården där min farmor och farfar vilar. Det är så fint på kyrkogården så här års, alla levande ljus i lyktor, alla blommor och granris - och vid en grav står en liten tindrande julgran och lyser upp sin saknad. Det är fint, men också sorgligt så klart.

Ja, i går regnade det på den fina snön men i dag snöar det igen. Och vid fågelborden har vi besök av ekorren. Underbart.
 

måndag 24 december 2012

Drömmar är till för att drömmas.





Från djupet av mitt hjärta önskar jag er alla en riktigt fridfull, mysig, glädjande, härlig, lång, god och alldeles underbar jul.

Det här är min näst sista "studentjul" i alla fall för den här gången. Någon gång i framtiden önskar jag läsa till specialpedagog men det kommer att innebära studier vid sidan av heltids-, eller näst där till, arbete. Hur som helst, näst sista studentjulen och i framtiden drömmer vi om att resa bort över jul. Om att hyra oss en mysig stuga i Vinterland. Med bastu och öppen spis. Gärna smockfull av furu för hur jag än betackar mig furu annars hör det på något vis ihop med jul och en vintrig stuga. Och dit ska tomten hitta med klappar åt oss alla.

Eller varför inte till en solvarm sandstrand någonstans exotiskt söderut en annan jul om några år? Drömmar är till för att drömmas in i framtiden. När jag väl fått jobb så...



Snön den kom med besked i går kväll så nu har vi med råge.
Härligt. 

Nu förbereder jag en riktig brak-jul-frukost med tomtegröt och allt sånt för mig och barnen. Sedan ska vi läsa julsagor, baka pepparkakor och vara allmänt juliga i väntan på att mannen ska sluta jobba och komma heeeeem. Ingen borde behöva jobba på jul. Men det är klart, jobbar man inom vårdyrken och räddningstjänst, med snöröjning eller som tomte eller så, ja då är det bara så. Hard work work, allt för Kung och Fosterland. Önskar bara att dessa människor blev bättre uppskattade med högre löner och förmåner. Ett tacksamt leende värmer säkert men det räcker inte. De gör ett hästjobb mitt i...

...en riktigt god jul!
 

söndag 23 december 2012

Att fylla julstrumpan med

shimmering shoes.

H&M hörrni, en omtalad affär som "precis" har öppnat i Lilla Staden Alingsås. Första gången jag premiärentrar butiken är det med liten Masis hand i min. Vi åker rulltrappan ner och hittar nästan genast till hyllan med underbart glittrande prinsessskor. Och Masi tar genast av sina vinterkängor och börjar prova det ena paret efter det andra och önskar sig från djupet av sitt hjärta att tomten ska komma med ett par.

Andra gången jag entrar butiken är tillsammans med Stora Skruttan och vi inhandlar små glittrigt rosa skor som ska landa mjukt i Masis julstrumpa kvällen före dopparedagen.

Barnen har i vanlig ordning bestämt sig för att hålla sig vakna hela natten för att höra när tomten kommer med klapparna (Skruttan har förstås en aning om att tomten inte finns, alternativt får hjälp av oss). Men ändå... all den här spänningen. Så underbart kvillrande härligt.
 

Men så kom då julen.


Jag ogillar säsongsavslutningar, speciellt om det gäller Downton Abbey. Nu måste jag tappert vänta till nästa säsong och jag som avskyr att vänta. Måste köpa Dowtonboxen...

Annars då? Jo, vi hann slå in alla klappar i går kväll. Först merparten innan Downton och sedan resten efteråt. Och hör och häpna; jag kokade kola i går. Jag. Kokade. Kola! Som i och för sig mer kan liknas vid sötmjuk fudge men ändå. God. Och jag kokade kola. Det är roligt att jag kan förvåna mig själv. Sen hann vi julpyssla lite också (och jag studerade lite) och nu återstår det att pynta, pynta, pynta.

Nu får julen komma precis hur mycket den vill.
 

lördag 22 december 2012

Jobba ikapp mig lite.


Med lite tur ser det ut att bli en vit jul. Det snöar just nu så här dagen för dagen före dopparedagen. I går kväll skrev vi listor på vad vi köpt för klappar till barnen och i dag ska vi fixa små presenter till julstrumporna. Sen är vi klara.

Någonstans mellan nu och middagstid på julafton ska vi också ha hunnit baka en ny sats pepparkakor. Och vi ska pynta ännu mer.

Men först ska jag lugna min studiestress genom att läsa klart ett sista kapitel och göra en uppgift. När det är klart ska jag försöka hindra mig själv från att öppna kurslitteraturen tills efter juldagarna i varje fall. Tror ni det går?
Jag hoppas det men eftersom jag jobbat varje dag hela veckan har jag inte hunnit studera något alls. Nu måste jag jobba mig i kapp lite. Men å om jag ändå kunde vara klar med studierna och få ut och jobba på riktigt, riktigt - som jag längtar. Att få ta plats på riktigt i ett arbetslag och vara en i gänget.

Den som väntar på något gott...

torsdag 20 december 2012

Tomtegubbar och krimskrams.



Efter mer än åtta timmar på jobbet som innehållit allt från pyssel, konflikthantering, iskanor, julfika och dans kring granen satte jag mig i ilfart på bussen och äntrade en ljusprydd kyrka med Chris och Engla - för ja, våra barns skola håller på traditionen att fira julavslutningen i kyrkan. Och där var sång och tomtegubbar och krimskrams. Indra var berättare och solosångare och jag nästan stod upp i bänken för att kunna se henne och Liam som körade.

Vackert.

Nu är Chris och handlar julmat, barnen ska i säng och jag ska snabbt hinna duscha innan jag varvar ner i soffan innan ännu en dags jobb. Den sista innan julledigheten (fast i helgen ska jag visst plugga var det någon som sa...).

Och sen lägger sig lugnet och friden.

onsdag 19 december 2012

Jag dör godisdöden.


Att jobba så här dagarna innan jul är att komma lite grann till gottegrisarnas himmel. Jag skojar inte när jag säger att hela skolans personalrum dignar under högar av godis, choklad, pepparkakor, tårtor, frukt, glögg och kaffe. Vojne, vojne. Det är lika bra att dö godisdöden med en gång så är det avklarat sen.

Toppa julspel och skolavslutning på det så får i alla fall jag lite julfeelings. 

Och ute föll en och annan snöflinga som tappert försöker uppfylla önskan om en vit jul.

tisdag 18 december 2012

Att få komma hem.

Haha, tokstolle.
Det bästa med att jobba (hur otroligt roligt, lärorikt, inspirerande, utvecklande och allt möjligt det än är, för jag trivs som fisken i vattnet, det gör jag verkligen om och om igen) är att få komma hem till Familjen.

  Efter en hel dags jobb.
Det allra bästa.

Ta hand om.



Tack och lov har den här vintern inte inneburit någon kompakt trötthet för min del. Det är jag tacksam för. Liksom jag är tacksam för att nu ha en så otroligt luftig kurs som möjliggör för mig att vikariera på skolan i mängder (vem vet hur nästa kurs ser ut? Idrott på hela 30 hp).

Hela den här veckan är fylld av jobb vilket innebär att stressen över extrapengar utöver en futtig CSN kan lägga sig. Dessutom ska jag för första gången kasta mig hejdlöst ut och söka stipendier. Det är en hel djungel men den som inte ger sig i kast med svårigheter kan heller aldrig vinna. Så nu chansar jag. Håll tummarna för mig är du snäll.

Knepet att hålla mig så pigg heter; jag tar hand om mig själv. Jag äter bra, sover bra, motionerar och försöker hålla mig utomhus så mycket jag kan. På det toppar jag drömmar och framtidsvisioner om karriär, resor och familjebestyr i en härlig omfamning i Nuet. För trots allt är det precis där vi lever. I detta nu. Så där är jag. Pigg som en lärka.
Vad är då knepet?
Ja, för mig är det lätt, oerhört lätt, men kanske är det lite av en trollkonst? Att sätta sig själv och sina egna behov i första rummet. Vi är nog bäst på att bortse från vår inre röst och bara köra på. Men glöm inte; att lyssna på din inre röst betyder inte alls att du blir egoistisk. Din inre röst innefattar nästan alltid de du håller allra kärast. Så kör hårt, det är mitt tips.

måndag 17 december 2012

Galen av jul.


Heja, nu är det äntligen dags för jul med Ernst på teve. Det perfekta sättet att skaffa sig lite julfeelings. Till och med jag som bara blir sur och stressad av att pyssla, baka och laga mat blir tokigt inspirerad av denne man (även om nu inspirerad och att verkligen göra något av inspirationen inte alls är samma sak).

Ni såg va?
Det kommer ett till avsnitt i veckan tror jag. Titta!
Galet mycket jul så man blir alldeles nipprig av glädje.

Klubbmästerskap.


Helgen som gick bjöd på det årliga lucia-simmet och klubbmästerskap och jag gör verkligen mitt bästa att suga åt mig all julkänsla jag kan. Men det är blankt. Det är ta mig sjutton helt blankt. Jag bakar pepparkakor, tänder tredje ljuset, lyssnar på julmusik och allt det där. Men det händer ingenting. Det är som om det vore vilken vardagsrusch som helst och jag vet inte om jag ska tycka att det är tråkigt eller om jag ska fortsätta att känna mig helt tillfreds? Att det är okej att invänta julen men helt utan feelings?


Fina Skruttan fortsätter att förbättra sitt personbästa och jag är en galet stolt morsa som sitter på läktaren i en ångbastuvarm simhall och klappar händerna så att det bränner i handflatorna. Från och med nu och över nyår är det paus i barnens alla aktiviteter och det blir tid för lite färre bollar i luften. Med det kanske också lite julefrid infinner sig?!

Oavsett ska det bli mysigt med jul.