måndag 13 augusti 2012

Att känna sitt egenvärde.

Jag läser i GP om hur tufft livet kan bli för en elitidrottare när karriären är över. De drabbas inte sällan av depressioner, olika grad av tvivel på sig själv, sjukdomar och så vidare. Här inser jag att de har ganska lik personlighet med mig och tänker att det är självklart att de drabbas av allt det här när deras hårdsatsande karriär tar slut.

Det här med att ha många bollar i luften och trivas... nej MÅ BRA av det och snarare bli stressad och lite ledsen när dagarna är lugna och händelsefattiga. Å vad jag vill att det ska hända saker hela tiden, annars mår inte jag bra och känner inte mitt egenvärde på samma sätt som när dagen är fullspäckad. Och den behöver inte vara full av prestationsövningar eller så, utan bara fullspäckad så att jag egentligen aldrig stannar upp. Då mår jag som allra bäst. Liksom schemalagda "lediga" dagar.

Och kanske är vi lite lika där, jag och elitidrottarna. Att när vi går in för något så gör vi det till hundra procent max. Och ännu lite till. Till och med lite egotrippat utan mening, det bara blir så i vår intensitet som vi egentligen inte ser för den är en del av den vi är och mår bra av, även om det blir fel ibland utåt. Men... Det är inte konstigt att man mår dåligt när allt plötsligt bromsas in och faller platt.

Vidare läser jag om en 38 åring som börjat satsa på modern femkamp och inser att grenarna där borde passa mig ganska så bra utmärkt; fäktning med värja, simning 200 meter, ridning (banhoppning) och kombinationsgrenen Combined Events bestående av löpning 3000 meter och skytte med luft- eller laserpistol. Å så kul.

 

11 kommentarer:

Diana sa...

Varför inte? Satsa du på det! Men vänta tills plugget är klart. ;)

Mia systeryster sa...

Go for it;)
Jag är lite likadan. Gillar när jag har fullt upp på dagarna=D
Kram

Trillingnöten sa...

Men varför inte!! Vad kul det låter!

Ama de casa sa...

Ska heja på dig i nästa OS :-)

♥ ♥ ♥ BAMBI - har gjort Daimkladdkaka! ♥ ♥ ♥ sa...

Ja, varför inte?

Jag är likdan, har alltid 100 bollar i luften. Känns som att livet skulle bli tråkig annars ;)

Mita sa...

Tur vi alla är olika,lagom är bäst. Men nog behöver vi att det rullar i lagom takt. Har man inget att göra mår man inte bra över det,och är det alldeles på tok för mycket så stressar man ihjäl sig för det.
Summan är att vi behöver något meningsfullt att göra för att må bra,
Du är full med energi det ska gudarna veta..*skratt*...
Kram vännen♥

Milla sa...

Det viktigaste är att man mår bra av hur man lever sitt liv vare sig det är fullspäckat eller i ett lugnare tempo. Själv mår jag som bäst då det är lugnt och det finns utrymme för mina tankar :)
Kram

creando sa...

Jag känner liksom igen mig också. Vill ha mycket att göra, men går periodvis ner i off-läge. Inte deppig, det blir jag inte, men lite håglös blir jag allt. Tror att kroppen bara laddar om då. Sen kör jag så det ryker igen. Det jag ger mig in i ger jag allt i. Vill liksom göra saker på riktigt när jag ger mig på det :)

Kramar

|| mannen som kan prata om hundar || sa...

Jag kan tänka mig att det tär på dem - att kämpa så hårt för något som snabbt kan ta slut :/

Sus sa...

Jag ser din karriär swischa förbi - inte bort - utan genomgår karriären...hmm, du fattar va?? ;)

Kraaam

Joanna Björkqvist sa...

All in! Jag gillar den inställningen!!!

Kram!!!