lördag 31 december 2011

Jag önskar.

(lånad bild från google)

Tolvslaget - det magiska och att få klinga i de fina glasen som vi fick i bröllopsgåva med ring, klocka ring är rätt fint ändå. Även om nyårsaftnarna är otaliga då jag gått och lagt mig efter min mat- och sovklocka och mannen fått fira in det nya året på egen hand. Ledsamt.

Men i år;
I år har vi faktiskt köpt skumpa. Inte den riktiga varianten - och ett barnvänligt alternativ - så det är bara att höja glaset till en skål.

Egentligen skulle mannen varit ledig och vi hade planerat för härligt samvaro med vänner. Nu blev det i stället så att nyårshelgens ledighet byttes mot julhelgens jobb, så nu är det ett nyår med jobb för hela slanten som gäller. Jag har passat på att skriva ännu mer på min tenta. Och tagit en ljuvligt frostkrispig promenad med barnen och Alvin. Underbara.

Och vännerna;
Vännerna tittar förbi nästkommande helg i stället. Då blir det festmat.

I dag äter vi hederlig och vardaglig köttfärslimpa med en eller två sönderkokta potatisar
(jag kan verkligen inte koka potatis. Ännu en anledning till varför jag inte kan bli hem- och konsumentkunskapslärare - som om jag nånsin hade övervägt det alternativet).

Sista dagen på 2011.
I morgon är det januari.
Wiiii.

Villa Frejas årskrönika.

Januari
Jag klippte av mig mitt långa hår - så tokigt.

Så här i början av året gick jag på avgångsvederlag sedan jag blivit uppsagd från mitt, på grund av min reumatism, alltför tunga jobb. Samtidigt som det var psykiskt påfrestande kändes det på ett sätt som en befrielse trots att ekonomin blev kraftigt lidande. Händelsen blev till årets första språngbräda in i framtiden.
Det skulle komma flera.

Jag höll också på att kämpa mig upp från den psykiska turbulensen i mitt privatliv. Letade efter mig själv och så där.

Under vårtermin studerade jag på distans och halvfart - hälsopsykologi (tillsammans med min syster) och mobbning i lärandemiljöer. Jag klättrade upp för den mentala repstegen och lärde mig sväva i min egna lycka.

Alvin, vår lille isbjörn fyllde 1 år.
Hipp hipp hurra.

Februari
Hon föddes på fastlagsdagen med snöstormen vinande utanför fönstret.
Då firade jag med en semla.
Nu firade vi Masi, som fyllde fyra år, med tårta och paket.

Och skaffade oss ett akvarium.

Mars
Två dagar efter internationella kvinnodagen var det dags igen.
Vi firade vår Skrutt som fyllde 8 år.

Vi åkte till Danmark och the Reef - på väg dit höll vi på att missa färjan och på väg hem gick vår bil sönder mitt i natten hemma hos min syster som hade passat Alvin under dagen. Det var början på slutet för vår mörkgröna Ford.
Och jag kan inte låta bli att försöka hitta text och melodi till den där sången om en gammal Ford som står på vår gård, utan ratt och allt det där...
Eller var det kanske med ratt?

På the Reef badade vi i varma bubbelbassänger och hade det allmänt bra.

April
Påsken kom. Jag klippte band och invigde därmed mitt nya liv. Det var ett avgörande klipp.
Nu är jag;
Accepterad för den jag är.
Glad, positiv, sprudlande, fri - utan någon annans premisser att leva efter. Utan att känna skuld.
Ett avgörande klipp som sagt. Nu kan jag äntligen vara mig själv. Utan en fasad runt om mig.

Kalle fick komma ut bland tussilago och vårvindar som ven om öronen.

Och Alvin sprang efter pinnar såklart. Vad annars?!

Studsmattan blev ett populärt inslag i vår trädgård och vi njöt några dagars sommarvärme under påsklovets lediga dagar. Helt fantastiskt.

Och det smögs i buskarna... fast vi hade kikaren.

Här nånstans började jag också arbeta extra som timanställd inom skola- och barnomsorg.
Å som jag trivdes... trivs.
Jag hade hittat mitt yrke på riktigt riktigt.

Maj
Jag följde med Masi när hon med sina jämnåriga kompisar på förskolan åkte till Göteborg för att gå på teater. Och äta glass.

Titta! En hel massa ved. Vi klöv och vi staplade.
Bättre gym finns inte.

Juni
En blommande månad. Vi firade Skrutt's och Shaff's skolavslutning - sommarlov! Var på studentfirande, firade C som fyllde år och på midsommar hade vi trevligt knytkalas hos goda vänner och njöt. Bara njöt.

Juli
Vi badade i vår fina sjö och kastade flytleksaker åt Alvin om och om och om igen. Han tröttnade aldrig. Inte ens när han frös så att han skakade.


Familjen spelade krocket och jag gosade med Alvin. En alldeles ljuvligt varm sommareftermiddag. Innan regnet.

Vi byggde ett pergolatak på altanen. Tänk att få sitta där i en alldeles grön lund sen och sippa på ett glas rosé en ljum sommarkväll. Och bara drömma.
Det är speciellt enastående att drömma om somrarna.
Bara med blicken följ ett flygplan högt i det blå.
Eller svalornas flykt över himlen.
Följ svalorna.

Augusti
Kajsa blev gravid. Och åt och åt och åt av sommarens saftiga skatt.

Haha, helt galet. Jag på en åkgräsklippare.
Nåja, det gick ju bra tillslut.

Vi åkte till det allra underbaraste havet med all sin glittrighet och oändlighet.
Jag var helt salig.
Där skulle jag kunna bo.
Stanna för alltid.

September
Jag började skolan. Igen. Den här gången vid Göteborgs universitet. Variatio delectat minsann. Först högskolan i Skövde, Linnéuniversitetet, högskolan i Borås, Umeå universitet och högskolan i Kristianstad. Jag sa skämtsamt en gång att jag, när jag är färdig som student, ska ha läst vid Sveriges alla universitet och högskolor. Dit kommer jag aldrig att nå men jag är i alla fall en god bit på väg.

Och den här gången är det lärare jag ska bli.

Jag fyllde år. Ett år kan man kanske säga? Ett år i mitt nya liv.
Beslutsam. Stark. Positiv. Glad. Fri.
Jag älskar mig själv. Mitt sanna glada, beslutsamma jag som jag fått lära känna nu.

Och ja, här är Knatten, Kalles och Kajsas lilla bebis.

Vi skördade i vår trädgård. Också stormen Katja hjälpte till att plocka ner äpplena med samma namn. Katja var annars först ut. Men hon hade en väninna...

Oktober
Vi plockade massvis av kantareller den här hösten.
Som var ljuvligt varm. Sen när går man i tee en oktoberdag?

Hösten som visade sig från sin allra bästa sida med sol och sommarvärme. Vi utökade vår fruktträdgård med fler vinbärsbuskar, äppel- päron- och plommonträd.
Mannens födelsedags-saftmaja ska få arbeta minsann.

Vår lilla kaninunge (Kalle och Kajsa fick bara en unge) visade sig vara en Greta och stannade kvar hos oss. Nu har barnen varsin kanin. Kalle är Skrutts, Kajsa är Masis och Greta är Shaffs.

Skrutt hade två KM-mästerskap och ytterligare en tävling under höstterminen och fortsatte stadigt att förbättra sitt personbästa. Det blev några turer på prispallen.
Och lilla Husfrun skrek och hejade som en tok från läktaren.

November
Shaff, som liten även kallad Tippen O´boy, fyllde hela sju år och firade med ljuvligt god chokladcheesecake och kalas för en hel drös kompisar.

Vi tog många ljuvliga, färgsprakande - nåväl, så länge bladen höll sig kvar på trädgrenarna - promenader och njöt av en otroligt mild höst.
Jag blev helt galet förtjust i den underbara hösten.
Och inte alls trött eller påverkad av mörkret.
Det är underbart att leva.
Fri.

December
Det blev den mest klabbiga, mest milda och mest stormiga vintern i mannaminne. Dagmar, Katjas väninna, kom på besök flera gånger helt tokigt ambivalent - och oinbjuden.
Den mest milda vintern som sagt.
Jo, det är sant. Inte ens att bo i Norrland var ett snösäkert kort.

Ändå är det dit jag längtar att sätta bo.
I lugnet och harmonin.
Den oslagbara naturen.

Om inte Norrland så längtar jag efter att få jobb på skolan där jag gör min praktik.
Älskar den.

Jag drömmer mycket.
Både själv förstås, men också tillsammans med min fina familj.

Vi börjar drömma om min examensresa om två och ett halvt år tillsammans med familjen.

Och träder in i 2012 full av drömmar, beslutsamhet, hopp och harmoni.
Både nära och mer avlägsna drömmar.
Och en alldeles levande harmoni.

GOTT NYTT ÅR.
önskar , C, Skrutt, Shaff, Masi, Alvin, Wall-E, Kalle, Kajsa, Greta - och de stackars akvariefiskarna.

fredag 30 december 2011

Villa Freja i eftermiddagsljus.

Surt sa räven om rönnbären.
Surt sa Husfrun om kamerabatterierna som är urladdade trots att de är laddade - om ni fattar. Husfrun fattar inte. Hur laddade batterier ändå inte är laddade. Solig promenad under två timmar, längs med vatten och lekparker resulterade i inga bilder alls. Nada.
Kuljul, trots att det snart är nyår.
Bild på Villa Freja i eftermiddagsljus från i tisdags får duga. Samma hus, samma ljus.

På tal om nyår. I morgon kommer Villa Frejas årskrönika. Missa inte detta inslag - ett år samlat i ett litet inlägg.

Tänk ändå.

Och nu;
Nu tentar vi lite va?

Vi gå över daggstänkta berg.


Vad bra.
Dagmar börjar förvisso bli lite uttjatad vid det här laget men eftersom väder är ett säkert kort när inga säkrare finns måste jag ändå säga att;
Det ser ut att bli en fin dag i dag.

Ja.
Både vädermässigt. Dagmar är borta för den här gången och har lämnat efter sig en hög ljusblå himmel strösslad av små, nästan rosa moln. Utomhusnerven har börjat kittla och göra sig påmind. Vi ska gå över daggstänkta berg. Fallera.

Men också bra känslomässigt. Jag har släpat fram mina kursböcker och proppat sidorna fulla av gem-markeringar eller bläddrat upp en sida och lagt boken upp och ned. Hela köksbordet är belamrat. Tentaskrivningen är i full gång. Det blir bra. Jag vet inte riktigt hur jag gör och jag kan inte säga att jag är en flitig student - bara duktig. Och det blir bra utan ansträngning (varför jag alltså inte är värd en - förvisso på rea, men ändå dyr klänning just med anledning av att jag är en så flitig student. För det argumentet håller inte serri).

Men ändå;
En perfekt dag.
Och jag ska nog komma på en annan, mer hållbar anledning till varför jag ska köpa den där klänningen.

En bra dag med känslorna dansande i magen. Jag gillar att ha dem så. Fria. De behöver inte alls känna att de ska tyglas och buntas ihop i kategorier. För mig får de gärna dansa.

Dansa.

torsdag 29 december 2011

Provrummets vinterrea.


Ooooo, femtio procents rabatt på dessa finingar inne i provrummet - och kanske om jag räknar riktig tjejmatte (ett ord jag lärt mig inne hos Emma förstås) kanske jag har råd med i alla fall en av dem.

Tills nu har jag faktiskt inte så mycket som sneglat åt rådande reahysteri. Däremot har jag länge, länge spanat på klänningen i övre bild.

Tjejmatte asså - ett ord att ta fasta på.

Lugnet efter Dagmar.

Det susar lite förstås. Långt där uppe i trädkronorna och på marken ligger små juliga barrgrenar som blåst ner. Barnen samlar på sig i högar och släpar hem till sin koja att bygga tak av.

Annars känns det som om Dagmar bedarrat och dragit vidare. Känns skönt. Jag gillar inte när det blåser kraftigt.

Så fint jag skrev för två dagar sen. Men nu minsann, nu är det dags att sätta på kaffepannan för nu är hon här igen. Dagmar. Fasligt ambivalent i sina besök.

Och det där lugnet efter Dagmar var ju bara rena rama lurendrejeriet.

Biobiljetter.


Vi är hopplösa.
Förra året fick vi biobiljetter i julklapp.
Nu först ska vi utnyttja dem. I sista sekund. De går ut i slutet av januari.

Men å andra sidan;
Den som spar han har.
Nåt roligt att se fram emot.

Frågan blir tillslut;
Vilken film bör vi se? Och när jag pratar "vi" är det förstås mig och mannen jag berör.

onsdag 28 december 2011

Krispiga budgetvarianter.

Julen är knappt över förrän vårkatalogerna dimper ner i brevlådan. Att låta sig inspireras och drömma sig bort en stund i kapp med klangen från änglaspelet. Lite kvardröjande jul sådär.

Här är mina favoriter ur Haléns sortiment. Fluffiga, krispiga budgetvarianter till de märkeskläder jag inte ens vågar drömma om.

Inte så pjåkigt va?
Skulle klä en lärarinna på ett alldeles enastående sätt.

Ja.

En lärarinnestudent också för den delen.

Och på tal om lärarstudent... nu är det läge att stoppa undan böckerna för i dag va? Nästan fyra timmars skrivande på en hemtentamen som faktiskt inte ska vara inne för opponering förrän den 12 januari. Jag gillar att vara före min tid men det finns vissa undantag för galenskapen. Och nu får det vara nog för i dag. Jag har en kyckling som vill bli tillagad.

tisdag 27 december 2011

Dansande källor i lunden.

Baske mig om det inte kändes som vår i går. De där kvillrande känslorna med touch av en porlande vårbäck blandat med fågelkvitter och Lundakören som sjunger om drivans blommor som smälter ner och dör. Än är det förstås långt dit och vi kommer med all sannolikhet att få snö (som sen kan smälta ner och dö så småningom) men ändå. Känslan av en mild vårdag med fåglar som kommit re'n.

Och med känslan kommer också avelsplaneringen. Undras om det kan vara lagom att låta kaninungarna titta fram ur boet i maj och levereras där nån gång i början av juni? När sommaren kommit i purpurvågor med de där källorna som dansar i lunden - då är det lagom att låta knattarna flytta. Så spännande det ska bli.