lördag 30 april 2011

Odlingslåda.


En sån här grolåda från HjShop hade varit perfekt att ha på fönsterbrädan i köket. Jag älskar groddar; alfaalfafrön, krasse, solrosskott och så vidare. I den här praktiska lådan kan man odla tre frösorter samtidigt. Dessutom ser lådan ut att ta liten plats. Till skillnad från min enorma glasbruk där jag odlade alfaalfafrön förr under så stort besvär att jag gav upp.
189 kronor. En grej jag lägger till min önskelista.

fredag 29 april 2011

Fågelkräk.


Så här får man kanske inte säga men ibland får jag god lust att strypa den här krabaten. Tidigt tidigt på morgonen får han för sig att sätta sig och skrika långt mer alarmerande än värsta väckerklockan. Dessutom med den skillnaden att skriket liksom inte går att stänga av. Lördag och allt. Steg upp med huvudvärk. Tack, fågelkräk.

Minst lika härligt.


Hemma!
Masi och Alvin, mina småttingar, mötte mig glatt och efterläntat på uppfarten när jag kom körandes. Synen av ett altanräcke mötte mig också. Så snyggt det blev!
Efter en tokhärlig vecka på världens bästa förskola måste jag säga att det är minst lika härligt att få lägga upp fötterna och se på när C lagar middag. Jag blir så så trött i fötterna av att stå och gå hela dagarna.
Nu är det fredagsmys.
Sen hoppas jag på en minst lika härlig vecka på samma världsbästa förskola.

Ambivalent.


Handläggning pågår.
Och jag känner mig förvirrad och ambivalent. Räknar csn-veckor återigen och funderar över kompetens och val. Den nya lärarutbildningen... Numer blir det väl så att man vill nå en ännu mer specifik behörighet hos individen. Att man blir förskolelärare Punkt Att man blir grundskolelärare med inriktning mot arbete i fritidshem Punkt Att man blir grundskolelärare med inriktning mot arbete i förskoleklass - 3an och så vidare. Inte spretar för mycket. Inte har annan kompetens än just Den som eftersöks just Där.
Handläggning pågår.
Och jag vet ta mig sjutton inte. Jag arbetar nu på en förskoleavdelning med ålder 1-4 år och stormtrivs. Verkligen stormtrivs. Samtidigt är jag nöjd med mitt val. Tror jag. Fast jag vill få kompetens att arbeta som förskolelärare också. Ha den valmöjligheten med. Hur gör man då? Går det? Finns det ett sätt, på nåt sätt?

UPDATE: Sist jag pratade med studievägledarna visste de inte alls särskilt mycket rörande den nya lärarutbildningen. Därav mina frågor rakt ut i luften.

torsdag 28 april 2011

Som i en saga.


Det är så vackert ute nu. Som i en saga.
Och jag har jordens bästa jobb som får vara utomhus hela dagarna. Hade jag varit fisk hade jobbet varit vattnet. Som fisken i vattnet.

onsdag 27 april 2011

Upprustning.


Efter två långa dagar på jobb krävs en upprustning.
Jag har haft det superhärligt men intensivt. Kan man vara kär i en förskola så är det precis vad jag är. Jag stormtrivs där jag är och jobbar denna vecka. Må jag få många tider där framöver.

Jag hinner inte så mycket annat än jobba, äta och sova just nu. Innan jag kommer in i rutinerna och hittar rätt energiläge hela dagen.
Dessutom har jag dåligt samvete som ligger och gnager. En liten ledsamhet. Här jobbar jag med andras barn hela dagarna, och stortrivs därmed, och träffar knappt mina egna älskade barn. Antar att det bara är en övergångsfas. Och barnen skulle ju ändå vara på skola, förskola och fritids om jag så jobbade på kontor eller är student. Just det faktum att jag jobbar på skola ska inte förstöra för mig med dåliga känslor och mammaångest. Det ska jag komma över. Jag gillar mitt jobb. Och jag älskar mina barn.

tisdag 26 april 2011

Hur man än gör blir det fel?

Nu är det förvisso långt kvar till nästa barnkalas så jag har god tid på mig att fundera, men: i går träffade jag och barnen några andra mammor och barn för en stunds picknick och lek varpå barnkalas var ett av ämnena som diskuterades.

Hur skulle ni göra?
Hur gör ni?

Kan man inte ha kalaset utomhus eller på lokal och huset man bor i är för litet för att bjuda hela klassen... då får man sålla.

Vi brukar göra så att vi utgår från antalet platser runt matbordet och tillsammans med barnet välja de vänner han eller hon leker mest med.

Några av mammorna som var med i går tyckte att man inte alls kan göra så, att börja välja ut, välja bort.
De ansåg att man i stället skulle bjuda exempelvis alla killar i klassen om det nu är en kille som fyller år.

Jag som är blivande lärare och har läst mobbning i lärandemiljöer... hur ska man göra för att inte utesluta?

Våra barn leker inte enbart med barn av samma kön eller barn i samma klass. Därför har jag tyckt att det mest rättvisa har varit att bjuda de barn de oftast leker med både här hemma, hemma hos dem och i skolan.
Men jag kanske gör helt fel?

Hur skulle vuxna göra... hur gör vuxna?
Har de fest/middag kanske man bjuder en eller några få kollegor, några golfvänner, någon från syjuntan, en barndomsvän och så de två närmsta grannarna (ja ni fattar).

Uteslutning eller enbart en fest/middag/kalas för de bästa vännerna?

UPDATE: Lär vi våra barn att om du är (exempelvis) kille ska du bjuda alla killar i din klass, men inte bästa tjejkompisen i parallellklassen - och sen själva bjuder våra vänner från höger och vänster blir detta dubbla budskap. Helt knas om du frågar mig.
Och vaddå könsfixerat?

Och bjuder man inte alla i klassen då ska inbjudningskorten skickas med posten. Så sant!

måndag 25 april 2011

Lovets härligheter


Det har på alla sätt och vis varit en underbar påsklovsvecka och vi har tankat solenergi och friskluft för allt vad vi varit värda. Det här vädret är så enastående härligt att jag knappt vet till mig.











Nu suger vi ut det sista av den här härliga veckan.
I morgon hoppas jag på jobb på en skolgård. I solsken och vårvärme.

Färgglada ting.


Jag är med och tävlar om ett presentkort på lyxiga plåtburkar värde 300:- hos Stjernfall.


Här finns massvis med fina, färgglada plåtburkar som jag skulle vilja ha. Den här är nog ändå min favorit och perfekt för vårens och sommarens stundande picknickar och minisemestrar. Bara att packa ner hundmaten/godiset i burken, ta med en flaska vatten och servera i den söta skålen. Alvin kommer att äta och dricka som den kejsare han är (hans kennelnamn är Kar, vilket betyder kejsare).

"Lyxiga plåtburkar" bjuder inte enbart på glada prylar från Derrière la porte och Dixie utan också på retrosaker från Cabanaz. Vad är din favorit?

Uti vår hage.

söndag 24 april 2011

lördag 23 april 2011

Kost, träning och välmående.


Som några kanske vet är jag reumatiker.
Jag fick min första ledinflammation när jag var 16-17 år, där någonstans 1997. I början var det rätt glest mellan skoven men med åren kom de allt tätare och tätare och lämnade dessutom efter sig kronisk värk och stelhet i somliga leder där inflammationen varit och härjat.

Jag hatar hatar hatar att känna begränsningar i mitt vardagliga liv.
Jag vill kunna gå långa härliga promenader, jag vill kunna simma, rida, cykla, jogga. Jag vill kunna drömma realistiskt om en häst- och fårgård och inte tänka; det är en fin och trevlig dröm, men aldrig att jag skulle klara av att sköta gård och djur. Inte när det är som värst i lederna i alla fall. Och det är ofta det är värst.
Begränsningar.

Under snart ett år har jag provat att äta kött igen, jag som varit vegetarian i ungefär lika lång tid som jag varit reumatiker. Jag ville se om kött kunde få mina leder att må bättre. Resultat blev dock inget annat än att magen tog åt sig (nu äter jag åter semivegetarisk kost och mår bra i magen).

Jag fått ett tips av Svorskan och håller som bäst på att leta och läsa fakta i ämnet LCHF-kost. Om jag kan minska besvären eller kanske till och med helt lyckligt bli symptomfri är det här minst sagt värt att testa. Gott verkar det också. Och om jag fattat saken rätt kan jag fortsätta att vara semivegetarian men samtidigt äta LCHF.

Nu ska jag leta recept och göra veckomatsedlar och hålla tummarna att det här leder till, inte bara en ännu sundare livsstil, men också till att lederna mår så pass bra att jag inte har begränsningar vad gäller - åtminstone - vardagsträning.
Och ja, den där häst-och fårgården då.
Den drömmen kan väl få bli helt, helt realistisk?!

Sommarbete.


Här är de. Ute på sitt sommarhalvårsbete. Luftar sina vingar. Lever det glada livet.
Tin-Tin the undulat och Wall-E the nymf. Tin-Tin som tror att han är en nymf och Wall-E som tror att han är en undulat. Därmed kommer de också så bra överrens, brorsorna.

Det måste bero på den grå färgen.

fredag 22 april 2011

Leverans.


Påskharen har varit här.
Hurra!

Att låta en dröm bli sann.

Tänk vilken energi man får av solen och ljuset. Den här årstiden är verkligen väl värd att bromsa in, sakta upp så jag hinner njuta med djupa andetag. Den krispiga morgonluften med dagg i gräset, solens första värmande strålar, fågelkvitter i ett för övrigt tyst landskap. Om ljuset ändå kunde få vara så här året om. Jag har gladeligen djupsnö och glitter om vintern och färgsprakande höst med hög klar luft. Men ljuset. Jag måste ha ljus för att få energi.

I natt kom liten Masi över till oss och gonade ner sig i sängen. Hon var sist vaken i morse så jag låg och drog mig en stund tills hon vaknade. En sån gottegris. Sover hon i vår säng kan hon ta sig riktiga sovmornar i tryggheten. Annars är hon alltid uppe före tuppen (så till vida hon inte ska till förskolan förstås. Då sover ju alla barn länge länge av någon mystisk anledning).


Tänkte på min dröm, vår dröm, om en flytt till vackra norrland.
Och vad som drar oss för att flytta när vi hittar hus på hus, gård på gård på hemnet för bara en spottstyver. För just ingenting med våra västsvenska mått mätt. Vi skulle kunna sälja Villa Freja och köpa nåt riktigt fint där uppe och bli kvitt våra lån. Fatta vad absurt.
Så vad är det som gör att vi tvekar en smula?
C's jobb såklart. Det är sant. Han kan inte säga upp sig för att flytta upp och inte ha något jobb.
Jag däremot... för mig skulle det vara perfekta tiden att flytta nu då jag lika gärna kan läsa till lärare där som här. Eller sen då'rå, som nyutexaminerad lärare innan jag fått jobb. Då är jag också fri som en flyttfågel.
Men människorna!
Alla de fina människor som finns här men inte där.
Samtidigt tänker jag på alla de fina människor som finns där som vi aldrig träffat. Aldrig lärt känna. Än.
Och på de fina människor vi vet finns där, vänner och C's släktningar...
Förändringar.
Att våga hoppa.
Söka jobb. Leta hus/gård. Spida ut vingarna och flyga.
Det kan vara lätt, helt lätt ändå. Att låta en dröm bli sann.

Ja just ja - GLAD PÅSK - alla ni fina. I dag är det långfredag. Jag har hört att påskharen visst skulle ta vägen förbi och gömma några ägg i vår trädgård. Kan det stämma?

torsdag 21 april 2011

Låta långsamt smälta mot gommen.


Choklad är smaskens. Somliga kvällar i tevesoffan skulle jag nästintill kunna döda för en god bit choklad. Och så har jag inget hemma! Då blir jag minst sagt frustrerad...
Nu har jag chansen att bli testsmakare hos Karl Fazer Varför inte ta den chansen du också?!

Små solar i min gräsmatta.


Titta vad som poppat upp i min gräsmatta.
På framsidan av vår enorma trädgård har jag grävt ner otaliga vårlökar i alla dess slag och först upp var dessa små söta tête-à-tête lagom till påsk. Vidare har här planterats mildare gula narcisser, krokus och nu senast både vita och blå scilla. Jag brukar göra som så att jag köper mig en kruka med vårlökar att först ha inomhus och sedan kör jag ner lökarna i jord ute. Kvar står att trycka ner hyacintlökar i jorden kring en av våra rosenbuskar som jag för övrigt ännu inte vet om den klarat vintern eller ej. De hyacinter jag planterade förrförra året har helt ruttnat bort av nån anledning. De som växte och blommade så fint i rabatten i fjol.

På tal om något helt annat.
Är det någon som är bra på countrymusik - alltså kan tipsa om bra artister likt Jill Johnson och Lee Ann Womack?
Jag vet vad jag vill lyssna på men inte vilka artister jag ska söka efter.

No surrender.

Here I go again.
Jag känner igen mönstret.
Jag slår på spotify och lyssnar på låtar som lyfter. Låtar att tralla med i. Låtar att förnimma mig själv i.
Jag som annars bara lyssnar på musik när någon annan slagit på eller när jag kör bil.
Känslomässig i varje liten nerv.

Det är så lustigt det där egentligen.
För när man gjort så gott man kunnat och ändå inte räckt till hela vägen borde man vara nöjd med sig själv. I vetskapen att man just gjort precis allt. Jag har lyft tills mina armar inte orkade mer. Jag har älskat så mycket att hjärtat flöt ut i varje liten por i kroppen.
Jag räckte inte till men jag gjorde mitt bästa. Alltid.
Men det är väl just det som gör så ont. Om allt bara hade kunnat bli bra.

Here I go again.
Med enda skillnaden att jag nu sitter vid spakarna och vägrar att släppa dem. Det är jag som styr vad jag kan styra. Jag kan inte räcka till. Men med spakarnas hjälp ska jag i alla fall se till att jag räcker till för mig själv. No surrender.

onsdag 20 april 2011

Det kallas carpe diem.


Vi har varit på picknick även i dag.
I sånna stunder leker livet. När man vadar genom vitsipporna, förbi blåsipporna, uppför den lilla backen till grillplatsen. Och där bara låta landa. Och sedan sitta i solen på en sandlådekant och se barnen leka så som barn leker. Då, i dessa stunder leker livet, precis som barnen. När tankarna inte är oroliga och klumpen i magen ligger still, helt still.
Det kallas carpe diem. Och jag gillar det. Att få en stund utan oro och tanke. De regler som gäller, de gäller även utan min oro. Det som sker, det sker utan min oro. Det finns alltid ett sätt. Men nu är nu och värt att fångas, varje liten sekund. Precis här och nu. Det som sker, det sker. Sen. Då.

Min favoritplats.


Det blev en picknick till i går. En lunchpicknick med blåsippor följt av en middagspicknick vid Nääs, min favoritplats i livet. Här finner jag sån lugn och harmoni. När jag gick på gymnasiet och skrev mitt specialarbete strax innan studenten skrev jag en historisk novell om familjen Berg som bodde och verkade på Nääs på 1800-talet. Känner dock att jag måste friska upp minnet rejält.


Ser ni det lilla korset längst ner till vänster i bild?
Det är ett minneskors över familjen Bergs sju (av tio) barn som aldrig nådde vuxen ålder. Några av dem dog samma år som de föddes, några som småbarn och ytterligare några vid 17 och 20 års ålder. Antar att mycket berodde på sjukdomar som i dag är helt utrotade, som man blir vaccinerade för, eller nu med förhållandevis enkla medel kan behandlas mot. Tragiskt, inte sant? Att mista sju av tio barn. Att mista ett enda...
Det som känns lite läskigt och som inte heller är brukligt i dag bland människor (somliga gör så med husdjur) är att några av de yngre barnen döptes efter sina bortgångna äldre syskon.


På en liten liten promenad genom parken.


Där man såklart måste visa vilka konster man kan. Hoppa. Och sen sitta helt malligt och spana på utsikten.

tisdag 19 april 2011

Blåsippsjakten.

Vi packar lilla picknickkorgen med smörgåsar, frukt, muffins och vattenflaskor och beger oss av på dagens första picknick. Lunchpicknicken. Masi visar glatt vägen i full galopp - till den där blåsippstuvan hon och C såg i förra veckan.


Men halvvägs glömmer hon sig och rusar i full fart mot grillplatsen, picknickplatsen och har sedan alldeles glömt bort var blåsipporna växte ut i backen. Vi blir guidade rätt av C genom mobilen. Undersköna blåsippor.


Med ryggarna vända mot solen som silas genom barrtäckta grenverk intar vi picknicken med doft av grannens nytända grill i näsorna.


Och sen bar det av hemåt igen. Killen höll Alvin och jag höll kameran. I högsta hugg.


Vitsippor finns det gott om så här års. Jag älskar verkligen den här tiden på året. Att strosa runt i fjolårets torra löv och se gräs och blommor gro. Det är nåt visst med att sparka i prassliga löv, känna solen och värmen, höra fågelkvitter och samtidigt leta vårtecken i form av blommor, musörsblad och nytt grönt gräs.


Att plocka och plocka och plocka famnen full och sätta i vas. Det är nåt visst med det också.

Livet med en pinne...


... kan omöjligt vara fel. En pinne eller ett gammalt kockosnötskal är det första som letas upp i trädgården och sen ska det kastas och hämtas och springas runt med. Hundar kan faktiskt le!

I dag ska jag och the kido tillsammans med Alvin gå (jag ska halta) till skogs och leta blåsippor. C och Masi såg en tuva i förra veckan. Det är inte långt dit så jag ska nog lyckas ta mig både fram och tillbaka.

Men som sagt, livet med en pinne eller en halva kockosnötskal kan inte vara fel. Det är tur jag har en glatt och vilt apporterande hund (säkert hans gener som varande pudel - de användes/används (?) som vattenapporterande fågelhundar och under medeltiden var deras uppgift att apportera pilar vid strid och jakt). Alvin får sin dagliga motion i överdos trots att jag inte kan gå långpromenader alltid. Han kan springa med en pinne i munnen i timtal även efter att vi förlängesen slutat kasta dem åt honom.

måndag 18 april 2011

Påsklov.

Påskharen Kalle.

Påsklov och en Kalle Kanin mitt i tussilagon. Att han inte dog lite grann av lycka i går vid anblicken av allt väldoftande grönfoder vi bar in och la i hans bur.

Här hemma har vi ju ett mindre zoo (bara hästarna, fåren och hönsen som saknas). Vi har börjat ställa ut fåglarna på altanen dagtid nu. De trivs så bra och kvittrar trivsamt mer under sommarhalvåret än de gör inomhus vintertid. Som burfågel måste ändå en av de största frihetskänslorna vara att stå utomhus och känna vinden och höra andra fåglar?! Samtidigt, vintertid inomhus kan de välja att ta sig en flygtur i vardagsrummet (vilket naturligtvis inte är att rekommendera utomhus). Vad jag vill komma fram till med denna långa utläggning är att de snart klarar av att stå utomhus dygnet runt.
Det är vår!
Snart behöver vi inte ens ängslas över att temperaturen kryper ner under nollan nattetid.

söndag 17 april 2011

Utomhus.




På (allmän) Amas begäran - en bild på Kalle Kanin (inlägget låg faktiskt redan i utkastet, redo att publiceras).

Det har varit en dag full av strålande solsken och utomhusvistelse. Påskriset är nu avknipsat, satt i vas och klätt. Tyvärr, på grund av allergi, kan vi inte ha det i vatten så söta små blad utvecklas, men det är fint ändå med fjädrar och ägg.

Nu ska vi äta efterrätt. C har äntligen kommit hem från jobbet.

Så lycklig.


Så lycklig av att springa efter pinnar. Och av att springa runt med pinnar.
Härliga sol som gör oss lyckliga.
I dag har vi plockat en handfull gräs, kirschkål och maskrosblad åt Kalle Kanin - och det gör honom lycklig.
Vad mer?
Vi har ätit lunch ute; jag, Killen och Masi (C på jobb och Skrutt på kalas).
Jag virkar.
Solen skiner, sa jag det?
Det är vår och alldeles ljuvligt ute.
Jag tror inte att jag kan hålla mig - det kommer nästan garanterat att poppa upp ett inlägg smockfyllt av härliga bilder. Jag springer runt i trädgården med kameran i högsta hugg. Vill fånga varje litet ögonblick.

lördag 16 april 2011

Påskpyntat

(Nu ska vi bara skaffa björkris också att pryda med färgglada fjädrar).
Nu blir det simträning för hela slanten.

UPDATE: I dag släppte det! Kanon. Jätteduktig. Jag är så, så stolt. Riktigt finfina dyk fick hon till, Skruttan. Flög som ett spjut över simtränarens arm rakt ner i vattnet med fötterna i luften. En perfekt båge och så gliiiiiid under vattnet så pass långt att hon hamnade i simbanan bredvid.

Eftersom jag hade de två minsta trollen med mig (C på jobb) så fick jag dispans och "slapp" vara med i i vattnet. Skruttan simmade en del med de respektive tränarna, men hon är så duktig att hon klarar det mesta själv med lite pepp från kanten.

Än en gång; jag är så så stolt. Jag nästan spricker.

Mjukstarta dagen.


Det slog mig just; att påsklovet faktiskt inletts. Hur mycket ledigt barnen får beror förstås på hur mycket jobb jag får. Det kan komma att bli så att de är på förskola/fritids på tisdag och onsdag, men måndag är C ledig och på skärtorsdag kan jag inte ta några eventuella jobberbjudanden på grund av två oberoende faktorer. Det blir med andra ord oavsett ett luftigt lov. Härligt.

Just nu mjukstartar jag och barnen dagen med Uno-spel, virkning och kaffemedmjölk och sedan ska vi rota runt i gömmorna och se om vi kan hitta lite påskpynt.
Och så har jag ordnat att barnen blir runtkörda i helgen av vänner och bekanta då C jobbar och har bilen (och jag vaknade med reumatisk värk återigen och inte kan gå med barnen till deras kompisar som jag från början hade tänkt).

fredag 15 april 2011

Nu är det fredagsmys.


Varför ändra på ett vinnande koncept? Det är jag, ett glas vitt och en virkning. Jag är gräsänka i kväll och hela helgen. Fortsätter jag i samma takt har jag min kofta klar inom kort. Den där tolkningen av virkmönstret var inte så svår ändå. När jag väl fick knäckt nöten.


Doften likt den i en biosalong ligger tät över Villa Freja en fredag som denna. Nypoppade, tokheta och saltade popcorn med tre ivriga nävar i. Munnarna fulla. Så länge skålen är någorlunda full vet jag exakt var jag har dem.

Sveriges Mästerkock - snart finaldags.


Det är med lite blandade känslor jag skriver att det i nästa vecka äntligen är dags för finalen i Sveriges Mästerkock. För samtidigt som jag ser fram emot det spännande avslutet med min absoluta favorit som finalist (och min näst bästa favorit som dito) kommer det bli tomt i teverutan på onsdagar.

Denna vecka fick jag titta på klippet på nätet eftersom det samtidigt spelades en viktig handbollsmatch i en annan kanal - och Alingsås var med så... Ja, jag blev liksom portat från teven, jag som alltid sagt att jag har tur som inte gift mig med en sportintresserad man (jag som till och med är mer intresserad vid stora evenemang som VM och framförallt OS). Nåväl, internet fungerar ju bra även i sånna här sammanhang och jag fick bekräftat det min intuition sagt mig hela tiden. Att KalasgottJennie gick till final (du har väl inte missat att hon har en helt underbar blogg?). Heja heja.

Vem är din favorit i finalen?