torsdag 22 september 2011

Se Mig och älska Mig för den Jag är.


Det här är så fasligt intressant, ni anar inte. Ungefär som i den där schlagern med Arja som jag hatar så att referera till eftersom den klämkäckt sätter sig som plåster på hjärnan och vägrar släppa sitt grepp.
Men i alla fall.
Vem är jag, vem är du i en social kontext?
I brottas med Me som brottas tillbaka och det är ungefär här som jag går igång och riktigt hör hur kugghjulen i min analytiska sida av hjärnan skakar igång med ett ivrigt gnissel.
I är hur jag ser på mig själv och vem jag vill vara.
Me är som en spegel. Vad min omgivning sänder tillbaks till mig, deras uppfattning om mig. Stämmer bilden något så när kan man säga att man mött sina signifikanta andra, de likasinnade. Att man ingår i ett större socialt sammanhang där man får feedback och blir uppskattad för vem man är. Me-spegeln blir blank, klar och hjärtlig. Det man ser, det man får tillbaka krockar inte med den egna självbilden utan hjälper i stället till att utveckla individen än mer. I positiv riktning.
Men...
Och det är nu som det blir så där intressant.
När man har ett trasigt I. När man kommer från en fasad och från år av mobbning där spegeln, Me, aldrig speglat vem jag är och vill vara. När Me varit falsk och fel och utvecklat individen fel. Du ska inte tro att du är någon. En skit. Då har I inte heller någon kollektiv idealröst som vägleder rätt i sociala möten. Hur gör man? Är I skadat bär man med sig en obefintlig kollektiv idealröst - man har inga sociala verktyg utan står handfallen utanför gruppen. Hör inte till. Me speglar att du är ointressant. Ett bihang bara.
Jag funderar;
Antingen, vilket kanske är det vanligaste (?), stannar man kvar där med sitt försvagade, snedvridna I och låter den sociala kretsen spegla ditt Du ska inte tro att du är nåt - I vilket gör att du aldrig kommer att växa som person. Eller så söker du en ny kollektiv idealröst bland dina förebilder. De som är så ditt I egentligen är, som ditt I vill vara - din inre bild av dig själv och de egenskaper du ser upp till. Dina riktiga signifikanta andra. Du ser och du lär. Och när du lärt dig av dem och fått en starkare kollektiv idealröst börjar du sakta speglas i dem och de ger dig ett Me som stämmer överens med vad du vill med ditt I. Du har fått en personlig strategi.
Och du står där stärkt.
Du står där stark.
Hänger ni med?

Som ett maskrosbarn helt enkelt. Ut ur en svår kontext, genom en Me-spegel (och en enda räcker, bara den stämmer överens med dig själv) och in i ett större socialt sammanhang med stärkt självbild och feedback. Du är viktig för den du är.

16 kommentarer:

Västgötskan sa...

Alldeles för få människor utvecklas till de personer de bör och skulle kunna vara.
Sträva kära S, du är en helt underbar människa. Det vet jag! Snart kommer du se det också. :-)

Kram!

Husfrun sa...

Tack söta du, jag vet... jag börjar förstå det :) Nu mår jag bra.Kram.

Malin sa...

Jag blev oxå mobbad under flera år i skolan, som tur var hade jag en underbar mamma som bankade in att jag dög som jag var. Men om jag är den person som jag egentligen är menad att vara det vet jag inte, nu på senare år har mitt självförtroende växt, mitt äkta självförtroende, för innan så låtsades jag ha det. Vilket gjorde mig ganska hårt, kall och ...falsk.
Du växer nu S, du har hamnat rätt i livet, det gör tyvärr inte alla. Oj, vad långt det blev...
Kram

Helene sa...

Jag tror att jag hänger med = ))
Alla är LIKA MYCKET VÄRDA !!
Ha en bra dag.
Kram Helene.

Znogge sa...

Ja, jag hänger med. Tror jag! Konstaterar att det är mycket svårt att förändra sin roll i en bekant grupp. Men i en ny, då kan man försöka och så har jag gjort en gång. Lyckades med det till min stora glädje och min blyghet var borta.

Visst är vi alla lika värda!

amacasa sa...

Bra skrivet!

Förutom att jag hakar upp mig på att jag tror att det var Ainbusk singers (Josefin Nilsson) som sjöng sången Älska mig för den jag är.
:-)

Anna sa...

Bra skrivet,

Alla duger som dom är redan från början det är upp till oss alla var och en att se till att alla runt omkring en känner likadant!!

Mobbing är vedervärdigt både barn och vuxen relaterat!! Den som mobbar är ju den som grund och botten mår dåligt och vill sänka ner andra i sitt svarta hål för att må bra!!

Jag blir så jäkla arg att det medmänniskor med lika värde blir behandlade på detta sätt!! VARFÖR??

DU är stark, igår, idag och imorgon!!

KRAM

amacasa sa...

Åhå! Jag var visst lite o-mé här :-)
Visst var det Arja!
:-)

Marie-Louise sa...

Det är väldigt svårt att utvecklas till den människa man borde blivit - när människorna runt omkring en visar vem de tror man är...
Usch ett tänkvärt och viktigt inlägg. Kram

Diana sa...

När ett barn föds så är det ju ett oskrivet blad men alla förutsättningar att kunna bli precis vem eller vad som helst.

jessica sa...

Du skriver så bra ^^ jag har varit utstött som barn, inte så roligt... men i dag är jag en annan person, mera självständig, även när det gäller vänner =). Hoppas du får en bra dag. kram

amacasa sa...

sv: Jäpp. Man skördar salt som sen skeppas till bla Norge för att användas som vägsalt.

Mita sa...

Alla borde bli älskade för vad dom är och inte behöva göra om sig till nån annan..
Att bli mobbad som barn sätter trots allt djupa spår,
Tack för boktipset,
Kram vännen♥

Mia systeryster sa...

Åh! Sara du skriver så bra! Och jag tror jag hänger med. Man önskar att alla ska få vara som dom vill och ändå bli accepterade.
Mobbing bland både barn och bland vuxna borde verkligen uppmärksammas mer.
Kram

Trillingnöten sa...

Jag brukar säga att det var tur att man blev som man blev när man inte blev som man skulle :) De flesta av oss drar på nåt gammalt lass av tråkiga kommentarer, mobbning eller utrfysning och det är upp till var och en att antingen låta lasset rulla över en i nedförsbacken eller ta ett steg åt sidan och låta det rulla förbi oss. Jag har sakta dragit mig åt sidan. Snart måste jag ta min hand från lasset och låta det rulla...

Ann-Mari sa...

Starkt skrivet! Eftersom min ena dotter har blivit mobbad och utfryst har jag läst mycket om detta,men denna vinkling var på sätt och vis ny - och så tänkvärd! Tack!