torsdag 8 september 2011

En livboj för en lantis.


Man skulle kanske tycka att det vore nog med att jag med nöd och näppe kan åka spårvagn Pedagogen-Centralen och tvärt om. Att jag lärt mig vilka spårvagnar jag kan ta (och ändå tar fel). Och att när jag lämnar en föreläsningssal och går ner för trapporna och sen... jaha, var det inga fler trappor? Men nej, det visar sig att vi redan befinner oss på bottenplan och ja, man skulle nog kunna tycka att det borde räcka med det. En vilsen lantis i en storstad. En lantis som dessutom begåvats med ett ganska så obefintligt lokalsinne.

Men nehej då.
Snart blir det också Artisten och sedan även Handels för mig, den vilsna. Och då är det ju tur att jag har min livboj, mitt nätverk av kursare. En trygghet jag aldrig erfor förra gången jag läste till lärare vid ett annat lärosäte. Där de hade så stel inställning till livet och sina medmänniskor. Och den där tröttheten berodde inte enbart på privata familjeomständigheter utan också på vardagskontexten. Den i skolan. Att inte smälta in. Att vara öppenhjärtlig bland de med stenhjärta. Och nu, en livboj. Hittar inte jag så hittar vi tillsammans.

19 kommentarer:

mintekopp sa...

Å så härligt. Tillsammans är man starkare helt enkelt. Jag gläds med dig :-)

Mita sa...

Det var fint uttryckt,"hittar inte jag så hittar vi tillsammans" lokalsinne, vad är det? haha...jag går alltid åt fel håll..
Sv:Tack för tummhållningen
Kramiz♥

Diana sa...

Vad skoj att du redan har boundat med dina klasskamrater, snabba puckar!

Sus sa...

Härligt! Dina ord gör mig glad!
Vilken fin krets du är i, jag grattar, den är inte självklar!

Njut och glöm inte mobilen om du kommer på avvägar ;)
Kraaam

Znogge sa...

Så var det på min utbildning. Tillsammans gällde hela tiden.

Kram

Åsa sa...

Fina du :)
Stor kramis!

Marie-Louise sa...

Låter som du kommit i en bra kurs med härliga kurskamrater :) Sådant är viktigt. Kram

Mollys Blog sa...

Vi är lika på många sätt ;-) Kram!

cecce sa...

Så bra!! Bra att du trivs. Bra med livbojar! De behövs:-)

Kramar!!!

Mia systeryster sa...

Jag gillar ordet tillsammans=D
Härligt att läsa!
Kram

Trillingnöten sa...

Vilken härlig text Husfrun :) Verkligen beskrivande, humoristisk och härlig, allt på samma gång! Att hitta livbojar är så viktigt!

Malin sa...

Härligt att kurskamraterna denna gång visade sig vara mänskliga, såna som du knappt vågat hoppas att dom skulle vara. Då kommer allt att gå ännu bättre och vara mycket trevligare.
Jag känner mig som en lantis så fort vi åker in till stan, känner knappt igen mig längre, dom har byggt, rivit och fixat sen vi flyttade därifrån. Massor! Nä, vill bara åka hem igen ;-)
Kram

Västgötskan sa...

Du är inte ensam. Jag har NOLL lokalsinne!!! Jobbet skickade mig på kurs i stockholm. Som tur var kom jag hem igen, men jag vet inte hur de tänkte där. De kanske ville bli av med mig? Ha ha! ;-)

Miss M sa...

Man är alltid starkare tillsammans även om det kan vara bra att ha styrkan inom sig själv också!

KRAM

Alicia sa...

Vad roligt att plugget har börjat och du, du kommer att lära dig hitta utan problem. Ge det några veckor så kommer allt kännas lätt och gå på rutin.

Kram

Dorro sa...

Livbojar är fantastiskt underbart att ha. En av mina kom till undsättning idag och hämtade tjejen från skolan för jag orkade inte riktigt. Skönt att ni gör tillsammans. Det är det bästa sättet.

amacasa sa...

Det låter som du verkligen trivs nu. Kul!
:-)

Librarybeth sa...

Livbojar kan dyka upp var som helst och lite när som helst, det är bra det!!

Anna sa...

Va skönt!! Livbojar skulle alla ha lite då och då, i alla avseenden! Lycka till nu!! Kram :D