måndag 19 september 2011

Dig ska jag vägleda.

När jag själv bara kan följa mitt hjärta och välmående besitter jag inte alla svaren. En öppen fråga ställd av tänkande, kännande barn.

Jag ska försöka formulera ett svar mitt barn. Ett svar som gör att du kan fortsätta besitta den där självklara känslan att du är värd att älskas av alla, precis varenda en. Att du ska känna trygghet i förvissningen om att jag älskar dig, er alla, och vägleder er rätt. Även om varför inte går att förklaras, inte går att förstå. Jag måste klara av att formulera det svaret. För er skull. För min skull. Ni kan lita på mig. Jag älskar er.

Till mina barn:
Jag vägleder er längs den väg jag tror är den rätta. Den mest raka, den minst snåriga, den mest humana med några få uppförsbackar och lagom motstånd inför livet.
Jag vägleder er längs den väg jag själv måste gå utan att egentligen själv ha valt den. Valt att det skulle bli så, kännas så.
Efter vad jag har vägleder jag med det jag får. Och så länge jag följer mitt hjärtas slag finns det ingenting som gör att ni inte kan lita på mig. Trots att varför inte går att förklaras, inte går att förstå.
Vem förstår?

10 kommentarer:

Mallan sa...

Så fint skrivet och jag förstår precis :-)

Diana sa...

Vad fint skrivet!

Sv: Nää, du är inte ute... (antagligen kommer jag färga tillbaka håret) :)

Helen sa...

Skriver som föregående........Jättefint skrivet och tänkvärt!

Ha en fin eftermiddag!
Kram

Anna sa...

Fint skrivet! <3

Znogge sa...

Tänkvärt i allra högra grad.

Kram

Mita sa...

Som taget ur bibeln nästan, något att tänka och reflektera över,
Ha en fin dag vännen,
Kramizar♥

Susanne P sa...

Tänkvärt och fint skrivet.
Kram

amacasa sa...

Jag fattar ingenting...
;-)

amacasa sa...

Jo, det gör jag. Fint skrivet! Jag ville bara vara kärringen mot strömmen :-D

Mia systeryster sa...

Mycket fint skrivet!
Du är duktig på att skriva=D
Kram