tisdag 27 september 2011

Bongotrummans eko i en stor skälvan.


Krönikörens Bongotrumma har ljudit igen och ekot har hamnat hos mig i en stor skälvan. Vad har jag gett mig in på? Lilla jag som inte har varit med om "så mycket" i livet ännu. Det är dags att berätta om ett tillfälle då jag inte trodde mina ögon eller öron... Vad har mina ögon sett eller öron hört som är värt att förmedla här och som inte är för privat för att nämna? Hjälpes.
Ekot kommer närmast från Fru Gårman eftersom Stattinskan slängde trumpinnen vidare rakt mot mig. Med varm hand kommer jag sedan att lämna vidare till Britt. Gäller bara att innan dess haspa ur mig nåt om mina ögon eller öron då'rå.

Tänka, tänka, tänka...

Något positivt som gjorde mig glad och som jag hörde i förra veckan var; Jag har dig hellre som piga än att du sticker till mig en hundralapp lite då och då.
Det lät kvillrande bra i mina öron och förstår ni inte vad jag pratar om kan ni läsa vidare...
... efter långritten (som gav träningsvärk som håller i sig än) och svampplockning i skogen var det stalltjänst så naturligt som ingenting. Skulle jag se det som utnyttjande - absolut inte. Jag ser det som en förmån och är oerhört smickrad att någon litar på mig fast jag egentligen inte är hästvan. Alls. Och jag får en underbar betalning i form av ljuvliga skogsritter. Hästar innefattar så mycket mer än bara ridning - jag får helheten och är glad. Nästan så att jag inte tror att det är sant, att mina öron hörde rätt. Både jag och barnen får låna hästar lite hur som helst, som passar oss, så länge ingen annan rider så klart (då blir det av naturliga skäl lite svårt). Men annars, är inte det fantastiskt så att det inte är klokt? Och om jag då är piga i ett stall och hjälper till när det behövs, om jag kan, det är ändå inte nog betalning från min sida anser jag.

Mina öron har hört, personligt men inte privat.

Mina ögon har inte sett så mycket som jag minns just nu...

Men duger det här?
Ljuder Bongotrumman?
Hör ni den?

12 kommentarer:

Pettas sa...

Duger!:) Jag hörde ekot i alla fall och förstår mycket väl vad du skriver om. Visst är det så, man tror inte sina öron ibland när det handlar om mänsklig välvilja och vänlighet...

ha en fin dag!
Karin

Åsa sa...

Men det är ju så underbart att få pyssla om hästarna och rykta den, sådan mysig närhet och värme. Att få smörja läder och mocca, det är verkligen mys på hög nivå, avkopplande :)

Nu kan du se bild på jackan :)

Kram på dig fina fröken

Krönikören sa...

Att bli glad för att någon vill ha en som piga, att överhuvudtaget bli kallad piga och bli glad för det - det är Bongo det!

Jag vet hur hästägaren känner sig, man är så tacksam för att någon vettig person med alla fåren i hagen, och ansvarskänsla kan hoppa in och avlasta en. För det är mycket jobb att ha häst.

Trillingnöten sa...

Bongo! Det är härligt att kunna ge en hjälpande hand och samtidigt gilla det :)

Att vara någons fru sa...

Abselut!

Min plats i solen sa...

Jag hör den! ;) Och visst är det väl härligt när man kan "byta tjänster". När det blir en win-win-situation för alla parter och alla känner sig nöjda och glada. Varför krångla till det?

Din bild i ditt förra inlägg fick mig att minnas min barndom på grund av glasen. Mina föräldrar hade de glasen då jag var liten (hrm, undrar om de har kvar dem har inte sett dem på många år) ohdet dukades alltid med dem då det var kalas/fest. Så tack för att du tog mig med på minnenas väg. :)

Kram Lotta

Mita sa...

Bongo eller Bingo,det där tycker jag var helt rätt.Tänk att det kan bli så där och helt klart känner du dig inte utnyttjad när du får dom möjligheterna att göra det som du gillar så mycket.
Nån svamp hittade inte jag i skogen,men jag letade inte heller..*ler*...vi njöt bara Peppe och jag tillsammans med hans kompis,
Kramiz♥

amacasa sa...

En win-win situation helt klart! Men att kallas piga är ju inte så vanligt i dagsläget... :-)

Znogge sa...

Duger det åt dig duger det åt mig ;-) Härliga ord att få höra!

Diana sa...

Du vågade! Jättebra story! Själv var jag sugen men fick kalla fötter. :)

Britt sa...

Tänk att få låna ett så ståtligt och värdefullt djur som en häst. Lite samma sak känner jag att få jobba med andras barn och ta hand och fostra dem. Tänk att jag får vara med dessa föräldrars mest värdefulla...varje vardag.

Mia systeryster sa...

Jag instämmer i Krönikörens kommentar;)
Bra skrivet och jag är glad för din skull att du får rida och pyssla med hästen så mycket du vill=D