tisdag 2 augusti 2011

Mitt däri skulle vi bo.







Vi går förbi några skolor och jag säger till C att jag om tre år säkert, helt bergis kommer att få en lärartjänst där så att vi måste flytta till något av de små pittoreska husen med Bråkmakar-trädgård. Där stockrosorna växer mot husväggarna och snickarglädjen trängs runt fönstren. I ett sådant hus. Med närhet till havet och saltet och tången och snäckorna. Och de där måsarna, ni vet deras skri. Det är hela känslan i ett och samma paket.
Och mitt däri skulle vi bo.
Och jag behöver inte ge upp drömmen om en liten gård för det, för strax utanför det där trolska samhället sträcker sig vidsträckta vetefält och hästhagar och det poppar upp gårdar i massvis. Små söta gårdar. Alldeles lagom för mig och min bullriga familj. Och i värmen rullar sig hästarna i sanden eller betar lojt i skuggan av några storvuxna träd.
Fint va?!
Det är nästan så att man inte vet vart man ska ta vägen av hänförelse. Jag är i mitt rätta element trots att jag är jungfru och egentligen ett jordtecken.
Något måste gått drastiskt fel när jag föddes.
Fel plats, fel tid.

5 kommentarer:

Mita sa...

Men gud, vart har du tagit alla dom där underbara bilderna? Jag vill också bo så där pittoreskt..*L*....
Kramiz ♥

amacasa sa...

Oj vad fint! Men var är det?

amacasa sa...

sv: Nu ligger sandslottet - likt delar av Rom - också i ruiner...
;-)

Husfrun sa...

Svar: vi är i Grundsund.

Madame Edith sa...

Vilka vackra bilder!!

Älskar verkligen huset på understa bilden. Kram/M