tisdag 16 augusti 2011

Med pappas kniv.


Kan man tälja till små vassa spjut av pinnar. Pinnar som blir minst sagt lika farliga som kniven i sig. En kniv som faktiskt är fasligt slö. Och en pinne som faktiskt får jordens vassaste spets.
Aja baja, inte röra sågen, liksom.
Samtidigt får man inte bli för mycket hönsmamma heller. Det är annars fasligt lätt att snöa in sig i den rollen.

Annars?
Jag krafsade försiktigt runt lite grann innanför den där muren av spån, ni vet. Oj vad mycket spån hon skyfflat in där. Och bakom ett litet sött bo av mjukt gräs. Ett bo som fortfarande är tomt.
Men vem vet...
Den som väntar på nåt gott väntar oftast... ja!

Själv tänker jag mig mer som att hoppa och falla handlöst. Vardagen är ju ändå i antågande (och för C's del redan här, vilket medför vardagskänsla för övriga familjen också). Och då tänker jag så här... jag som hatar att ha en oviss framtid inom räckhåll. Jag vill veta! Så om vi snabbspolar tiden lite, förbi ovissheten. Så att jag vet.
Det vore något!
Dessutom kom jag i går kväll på att jag faktiskt ser fram emot krispigheten i vinterns snötäcke.
Ja, ni läste rätt. Jag ser fram emot snö!

Men okej, för den sakens skull vill jag inte ta ett snabbkliv förbi höstens färgprakt. Bara ett snabbkliv förbi ovissheten. Det borde väl gå att lösa smidigt?
Jag i en roll, annan en hönsmammans.
Jag som student.

9 kommentarer:

Diana sa...

Inte pilla för mycket i boet nu utan ge mamsen lite privatliv. ;) (jag förstår att det är ursvårt)

amacasa sa...

Ja, jag såg ju förut att du ville bo i Alaska, typ. Då är det ju himla bra om du gillar snö :-)

carinasjolund sa...

Hönsmamma tror jag vi är så länge vi lever. Och det ska vi vara :)
Kramen♥

Znogge sa...

Säger det samma. Man ska inte röra i deras bo. Hoppas väntans tider snart är förbi på alla plan.

Kram

Husfrun sa...

Diana: jag vet, jag ska egentligen inte pilla i boet. Samtidigt har bolådan inget öppningsbart tak så jag kan inte titta in. Och de står överallt att man iaf ska titta till ungarna för att se om någon är dödfödd. Sen står det förvisso också att man inte ska överföra människodoft i boet för det kan få en oerfaren kaninmamma att bita ihjäl sina ungar eftersom hon kan blir stressad. Jag ska sluta pilla!

Susanne P sa...

Oiiii! Så spännande med ungar!
Och jag tror jag håller med dej om att visst känns det lite som en längtan tills man får känna den krispiga snön under fötterna, den iskalla luften som rensar ens lungor och bara slippa den blöta, tråkiga, trista hösten. Fast visst kan hösten vara vacker, emmelanåt.
Kram

Mia systeryster sa...

Snö är jättemysigt, under december månad, sen kan jag gärna vara utan den;)
Gillar hösten, om jag ska vara ärlig, speciellt september!
Kram

Krönikören sa...

Viss ovisshet är bra, annan är jobbig. Och hönsmamma - det är nog för alltid det, på gott och ont.

cecce sa...

Ovisshet är inget bekvämt tillstånd alltid. Samtidigt kan det vara skönt att inte veta ibland.
En balansgång det där:-)
Men snö??? Tja...why not. Bara den ligger stilla och lyser upp i mörkret. Är glad så länge jag slipper vintervägarna...

Önskar dig en fin onsdag!!

Kramar!