onsdag 10 augusti 2011

Känna tendenser.

En sak till som skrämmer mig till ångest just nu är det faktum att sommaren verkar lida mot sitt slut. Allt tar slut någon gång och nu är det väl så dags för sommaren att börja mattas av. Och visst, det är lite tidigt att börja prata om hösten riktigt än. Men samtidigt börjar vardagen snart och i och med det tar lugnet slut. Kvällarna blir allt mörkare, allt snabbare och det ligger något lite krispigt över naturen som gör att tankarna om hösten väcks.
Och jag är livrädd.
Jag vet att förra året var ett undantag. Det var då jag slet mig loss och först hamnade i en bottenlös psykisk trötthet som var mig övermäktig. Jag var dödstrött dygnet runt hur mycket eller hur lite jag än sov. Hade någon sagt åt mig att somna stående, varsågod och sov nu, så hade jag somnat på två röda sekunder. Att få lov att vara sjukskriven var min räddning samtidigt som det slet i mig också. Alla krav, alla regler att hålla reda på, papper att samla på hög, tider att komma ihåg, skyldigheter, krav... Även om jag var sjukskriven fick jag inte tid och andrum att lyfta mig själv. Jag såg hela tiden bara slutet på mitt andrum, varför jag inte heller kunde andas friskt.

Jag är livrädd för hösten och vintern och dess mörker. Ett mörker som gör de flesta människor lite trötta, lite sega. När ljuset och värmen försvinner blir det ju lätt så. Och som vänliga men oförstående själar försökte berätta för mig förra året; "alla är trötta om vintern", så förklarade jag tillbaks att; "jag minsann också varit med om höstar och vintrar förr, då jag också varit normalt trött, men att psykisk trötthet inte kan mätas med normal vintertrötthet".

Jag vet ju att risken att hamna där igen är minimal.
Samtidigt som rädslan och ångesten inför att träda in i den årstid då jag mådde som sämst förra året får mig att känna tendenser.
Tendenser som jag måste mota undan för att klara av att behålla fokus;
Mamma.
Fru.
Vän.
Student.
Vardag.
Aktiviteter.
Helger.

Och som jag själv sa då; normal vintertrötthet kan inte mäta sig med psykisk trötthet.

Jag måste bara minnas hur det var att gå från sommarens energiska klarhet till höstens lite mer sömniga lunk där mitt i vardagsstressen. Glömma förra årets höst och vinter och fokusera på hur det var alla år dessförinnan.

8 kommentarer:

Znogge sa...

Psykisk trötthet är något helt annat så klart och jag tycker inte du ska oroa dig. Men det är lätt för mig att säga. Rädslor, oro och ångest är sällan rationella känslor men ändå är de så starka.

Försök att fokusera på det nya och spännande som väntar på dig i stället. Förmodligen kommer du att bli helt uppslukad av det och fysiskt trött i stället. Vet hur det var när jag gjorde min första praktik. Somnade på bussen hem varje dag och så samtidigt tre små barn. Men låt dig inte avskräckas för att plugga när man är lite äldre är otroligt givande!

Sorry för uppsatsen ;-)

Susanne P sa...

Nu hoppas jag att du kommer att uppleva en "normal" höst med lite vanlig hösttrötthet och tänk inte på det som var, se framåt och lev i dag!
Kramar till dej!

amacasa sa...

Se framåt! Mot allt det roliga du har framför dig.
Själv har jag ingen erfarenhet av den psykiska tröttheten, däremot mycket av psykísk oro. När man har sjösatt ett större projekt och hoppas, hoppas, HOPPAS att allt är ok. Man kan inte testa allt...

Diana sa...

Det är klart att man är mer spänd när man har negativa erfarenheter av något. Jag går ofta ner mig om hösten och vintern med. Det jag gör är att jag försöker vara observant inför de första tecknena så att jag kan fånga det i ett tidigt stadie. Sen att kanske hitta på lite roliga grejer och ha något att se fram emot.
Kram

Mollys Blog sa...

Då var då och nu är nu. Jag känner igen mig i din beskrivning men är övertygad om att din tid är nu. Kram!

Alicia sa...

Jag lider med dig, det där måste vara hemskt jobbigt. Men i år är det du som ska vinna över mörkret, vintern, tröttheten, tristessen och ledsamheten! Och jag tror att du fixar det.

Browneyedgirl sa...

Hejsan =)
Ja idag är det rått ute, men sensommaren kan vara härlig och varm, hoppas det.
Hoppas din trötthet går att råda bot på....kram och ha en skön dag!
blogg.mama.nu/browneyedgirl

Pernilla ~Pillan~ sa...

Ja nu märks det att det är en bit in i augusti, det är lite kyligare på morgonen och kvällen, man kan känna lite av hösten i vinden. Hösten kan vara väldigt mysig men samtidigt kan tröttande och man får kämpa lite extra för att orka ibland. Hoppas på en fin höst med krispig luft och septembersol... Kram