torsdag 18 augusti 2011

Ett guldkorn som stavas lite som...

Arabiskt fullblod.
Skogsritt och galopp i det fria. Avslappnat, skönt, underbart avkopplande.
Hästdoft.
Frihet.
En eller två dagar i veckan. Tre hästar och en hund i en skog. På många sätt kan det inte bli bättre. Jag är oerhört lycklig.

Egentligen är jag inte det minsta van ryttarinna. Egentligen. När jag var liten hade min bästa vän en ponny som vi red runt på gårdsplanen, ledd av hennes mamma. Ibland red jag barbacka. Men jag red aldrig helt själv, drev aldrig hästen själv. Och ponnyn, Pepita, stod alltid sadlad och tränsad när jag kom, alternativt gjorde min kompis i ordning henne. Jag kunde på sin höjd rykta henne lite grann.

Jag har alltid varit en hästtjej och älskat hästar av hela mitt hjärta. Doften - allt! Jag har slukat hästböcker och jag lekte alltid häst. Drömde alltid häst. Och som vuxen anmälde jag mig äntligen till ridskola där jag red en termin och lärde mig sadla, tränsa, trava... galoppera gjorde jag bara en gång. Då red vi alltid i ridhus och hästarna travade snällt på led. Ingen större utmaning så direkt mer än att vi lärde oss grundtekniken och att bemästra olika hästar - vi bytte alltid häst efter fyra lektioner.

Bara en gång tidigare, hos min svägerska som hyrde ponnysar en sommar, har jag ridit fritt, i naturen. Vilken känsla det var.

Egentligen är jag inte en van ryttarinna. Egentligen.
Men när det kommer till hästar har jag den där enorma viljan som gör att jag tror så mycket mer om min egen kapacitet vilket är jättebra (tänk om jag kunde tro så om mig i alla situationer). Hästen blir trygg av att jag är så självsäker. Och det går jättebra.

Självklart har jag massvis att lära men det kommer efterhand. Hästarnas ägarinna är väldigt duktig.
Och jag är väldigt lycklig.

18 kommentarer:

Västgötskan sa...

Visst är det härligt?! :-)
Åh, vad jag minns tillbaka nu..!!

Husfrun sa...

Sv. Det är det bästa :)

Trillingnöten sa...

Jag vet vad du menar! Var hästtjej jag med och red på ridskola ett tag! Vad himla underbart att ta upp det igen :)

Malin sa...

Arabiskt fullblod, det bästa som finns! Det var ju den rasen jag födde upp under 10 år, å så jag saknar dom! Speciellt min hingst Notariat, men honom har du sett va? Jag menar, jag har gett din hans hemsidaadress där han bor nu?
Så avundsjuk- jag? Oerhört! Men SÅ glad för din skull! Hoppas på bilder, stam, ja du vet ;-)
Kram

Malin sa...

Sv. Haha, gullig du är! Men den drömmen drömmer jag faktiskt själv ;-) Skulle gärna vilja ha tillbaka Notte, trots att han fyller 20 nästa år. Tänk att han bara var 1 månad när han kom hem till mig med sin mamma! Vart tar åren vägen.... www.notariat.se är hans sida om du inte redan fått den.
Kram igen!

Åsa sa...

Åh jag är också hästtjej!
Men det var längesen jag red nu :)
Men jag va medryttare ett tag på en häst på Lidingö :) Underbart!
men jag har blivit lite fegare med åldern? Tänker mer på riskerna med det hahha, jag är 39

Znogge sa...

Jag har alltid haft en dröm om att lära mig rida men det har aldrig blivit så. Däremot så har äldsta fröken fått uppfylla den drömmen med råge. Alltid något.

Så härligt för dig om du får förverkliga din dröm!

Henrik Olsson sa...

Det låter helt underbart - men jag är typen som skulle ramla av hela tiden! :P

Gun sa...

Åh vad roligt! Andra bloggaren idag som skriver om hästar och att rida, jag blir så sugen, fast det var 30 år sedan sist.:)

Miss M sa...

Har aldrig varit en hästtjej, kanske pga min allergi & astma! Och liksom aldrig förstått mig på de som viger sitt liv åt sina hästar! Älskar dock hundar och skulle inte kunna leva utan, så förstår själva grejen! men den där friheten som att galoppera på en häst kan tom göra mig avundsjuk! Känns som sån frihet liksom! KRam på dig!

Mita sa...

Jag har aldrig varit nån hästtjej som hållit på och ridit och varit hela min fritid i stallet.Min syster däremot höll på med hästar och red när hon var yngre. Jag älskade att läsa hästböcker minns jag, gud vad jag levde mig in i dom.
Låter underbart för dig att kunna rida och känna frihetskänslan som du beskriver så bra. Klarar du av att känna dig trygg och säker på hästryggen så borde du kunna överföra den känslan på annat,försöka i alla fall.
Kram vännen..och visst är det höstkänning i luften, det var ju det jag menade..*ler*...
♥♥♥

Diana sa...

Jag red lite i mellanstadiet men fastnade inte för det. Visst älskar jag djur men det räckte liksom för mig att stå där och klappa dem. :)

Susanne P sa...

Det låter jättehärligt men jag har aldrig varit en hästtjej. Jag kan förstå frihetskänslan när man rider.
Kram

Mia systeryster sa...

Vad härligt det låter=D Vad roligt för dig, jag har ju förstått sen tidigare att du älskar hästar=D
Kram

Sus sa...

Va Häftigt!
Jag red lite som ungdom men har egentligen alltid varit rädd...på marken. När jag red en gång för 15 år sen så gick det som en dans och har längtat sen dess...men är lite feg :)
Kraaam

Krönikören sa...

Nu blir jag sugen! Jag har haft egen häst och ibland glömmer man bort slitet, jobbet, alla pengar, och bara vill galoppera bort över en sandstrand. Underbart.

Nu ska min Krusidulla börja rida och jag får springa bredvid. Alltid något.

amacasa sa...

Åh vad härligt! Vi hade ponnysar när jag växte upp på landet - underbart att "flänga omkring" på ängarna :-)

Teresa /Tumadre sa...

Ja, delvis är det kommunen som bekostade konferensresan, men det var mest insparade pengar från jobbet, då vi har haft bra närvaro och vi har behövt använda minimalt med våra vikariepengar. Jämförelsevis med många andra företag (kontor, bygg osv), så är vi väldigt tacksamma över att få åka ett par mil bort och övernatta. Andra får ju åka utomlands, få fjällsemestrar, gratis försäkringar ( = smita före i vårdköer) m.m.