lördag 23 juli 2011

Jag tänder ett ljus.


Här sitter vi i trygga Villa Freja i goda vänners lag och har det trevligt och mysigt och lugnt och skönt. Och livet bara rullar på. Så där makligt skönt och vädret förbyts från klibbigt varmt till svalt skönt och vi njuter i våra tunna sommarkläder. När våra vänner har åkt sätter jag och C oss på altanen och jag virkar färdigt den där bebisfilten och börjar på bodyn. Så mjukt och skönt. Så fridfullt.
Här.
Men det som samtidigt hände i vårt grannland..! Så ofattbart och så nära att det blir påtagligt skrämmande på ett helt annat sätt. Världen är så stor och det är först när tragedier kryper nära som i alla fall jag orkar ta till mig dem fullt ut. Jag berörs naturligtvis alltid, men skulle jag ta till mig det helt och fullt varje gång skulle jag gå under av ångest och oro över vad som händer i vår värld. Det går inte.
Det är fruktansvärt. Jag tänker på de anhöriga och på de överlevande ungdomarna. På hur deras liv kommer att bli när deras trygghet raserades så. Tänk ändå, en polis (eller i alla fall någon i polisuniform) är en person man lärt sig att lita på. Och nu då? Var kan de lägga sin tillit?


10 kommentarer:

Trillingnöten sa...

Jag vet vad du menar! Livet går vidare, med detta i minnet. Om man tänker på det hela tiden skulle man bli galen...jag tänker på alla berörda!

Sus sa...

Omskakad och tungt berörd är man.
Gräsligt obehagligt!
Kraaam

Malin sa...

Känns lite "fel" att vårat liv går vidare, att vi skrattar, glädjs, känner lycka, när den totala sorgen drabbat våra grannar, så nära. Denna gång hände det "på hemmaplan", fruktansvärt.
Sv. Din granne kan jag vara precis var som helst men visst, gärna Öland ;-)!
Kram

Dorro sa...

Fruktansvärt är vad det är och orättvist. Livet är skört och det gäller att leva det på det bästa sätt man vet.

Znogge sa...

En fruktansvärd tragedi som gör att man saknar ord.

Kram

Diana sa...

Det är helt galet. En person, så många döda. Kan man verkligen hata så mycket?

amacasa sa...

Det är helt obeskrivligt hemskt och obegripligt det som har hänt...

Mia systeryster sa...

Fruktansvärt är vad det är. Finner inga ord!
Kram

Librarybeth sa...

Man saknar ord. Tankarna går till både drabbade och nationen i helhet. Och till hur samhället ska tackla sådant här.... man blir rädd. Och så ledsen.

kloppan sa...

ja det är så ofattbart. bra text i låten

tack för ditt svar