söndag 17 juli 2011

Detta inspirerar mig.

Trillingnöten undrade vad som inspirerar mig.

Och det beror naturligtvis på vilken slags inspiration jag är på jakt efter. För en större bredd som ger mer svar på vem jag är som människa kan jag försöka ge svar på vad som i stort inspirerar mig till att leva ett liv jag trivs med.

Jag är en typisk sån där person som får inspiration av vackra bilder och målande ord. Jag är lite petig med sånt även om jag inte vill kalla mig språkpolis. Men ord kan bli till vackra meningar, så varför inte använda dem så? Jag inspireras när orden är flätade samman på ett alldeles speciellt sätt som ger mig små härliga rysningar av välbehag när jag läser dem. Det är såna saker som inspierar mig att också måla min värld även om jag samtidigt kan få mindervärdeskomplex när jag blir för tilltalad av någons sätt att skriva. Så jag väger min inspiration på vågskål.

Att se en vacker bild på ett hem till exempel kan ge mig ångest eftersom jag själv inte lever upp till det i mitt Villa Freja. Jag har inte alla de där detaljerna uppletade från undangömda loppisbodar, gamla prylar som stått oälskade och bortglömda på någons vind och samlat damm i flera år. Jag har inget gammalt hus med charm och knarrande trägolv eller en lummig trädgård med stora träd som skänker skugga och där man kan hänga upp en gunga och sitta... ja som Maja, ni vet hon med alftabetet som sitter under ekens krona. Eller på pionens blad, där skulle jag också kunna tänka mig att sitta. För som ni förstår, jag är en av de människor som inspireras av lugnet, av vackra ting, av stiltje, av blomdoft, av trädsus och solens strålar som silar ner genom ett skuggande lövtak. Såna saker. Och när jag känner att det är ouppnåeligt, i alla fall för stunden, håller jag mig hellre borta från sådan inspiration eftersom den har en tendens att få mig att må dåligt. Lustigt det där.

Jag inspireras också av vatten. Det får gärna vara oändligt eller pårlande, sött eller salt. Bara det kommer i någon form. En av planerna här i Villa Frejas Trädgård är att gräva en koj/guldfiskdamm med näckrosor och plats att doppa tårna.

Och jag blir inspirerad av en gammal träkista full av garn i alla dess färger och kvalitéer med ett speciellt litet fack för virknålar i olika storlekar. Alla dessa alster som ska bli till. Det vore emellertid fel att påstå att en virkning kan få mig att koppla av, ibland blir jag snarare stressad (även om det är en positiv stress) av ett virkprojekt. Jag vill alltid ro ihamn det så fort som möjligt för att få se resultatet och bli lite förälskad i det färdiga alstret. Men alltid, alltid kan jag koppla bort tanken från något annat och lägga fullt fokus i att räkna maskor och lista ut ett mönster. Så avkopplande är det definitivt. Även om det inte var lugn och stiltje vi skulle prata om här, utan om inspiration.

Jag lägger också min inspiration i andra människors händer. De där människorna ni vet som man älskar att omge sig utav. De där människorna som man ser upp till, som är ens förebilder (vilket är en annan önskerubrik jag har i mitt lager) och som man vill vara som. De som är så där positivt ouppnåeliga att man hela tiden strävar efter att bli lite lite bättre själv. En sån där person som man önskar och hoppas och kanske innerst inne tror att andra ser upp till. Såna människor! De har liksom en aura av inspiration runt sig och det är bara att plocka till sig. För den tar aldrig slut. Och jag kan vara precis mig själv tillsammans med dessa människor och därför ödsla all min tid och energi på att bli precis så där inspirerad till att leva det där livet som får mig att må bra. Att jag vill spendera ännu mer tid med dessa människor. Med att vara mig själv och känna att ingen dömer mig för att jag är som jag är. Och bara det är en så stor inspirationskälla för mig att det nästan räcker i hundra år eller så.

6 kommentarer:

Trillingnöten sa...

Nu blir ju JAG inspirerad :) Fantastiskt fint :) och, precis som du, blir jag mer stressad av att se "perfekta" hem och inredningsdetaljer. Jag skulle gärna ha det så, men jag har varken tid eller pengar att lägga ned :) Då får jag ångest istället.

Znogge sa...

Det var verkligen inspirerande och fint skrivet! Hälrlig att läsa.

Kram

Diana sa...

Ojoj, vad du inspireras! Jag är mest en person som copycatar och sätter en personlig tvist. :)

Sv: Nej, jag har inte testat. Är ingen glasslover och det andra har jag ju hemma. ;)

mintekopp sa...

Oj vilken fantastiskt inspirerande och vacker text, du skriver sådär otroligt målande och fint att det ger mig gåshud :-) Jag är precis som du, jag vill omge mig av människor som ger mig inspiration och får mig att växa och ha någon att se upp till och att vilja bli som. Det är enormt givande att omge sig att individer som är kreativa, ödmjuka och sprudlande som tillåter en att växa och bli det allra bästa man kan bli.

Henrik Olsson sa...

Ja, man kan göra mycket med ord och bilder :)

Sus sa...

Härlig läsning!
Det riktigt lyser lycka om dina beskrivningar på just din Inspiration!
Kraaaam