måndag 18 juli 2011

Altanhäng som sagt.



Det är ganska härligt med det där lunket. Att sitta ute i friska luften och virka varv på varv på den där bebifilten i varma neutrala, lite pastelliga färger. Och då och då lyfta kameran och fånga det där ögonblicket. Samtidigt sprätter det i kroppen och jag har svårt att sitta still hela tiden. Jag drar på mig handskar och greppar trädgårdssaxen och går loss på brännässlorna ner mot bäcken. Såna sysslor som kallas hamstring av näringsrikt foder till kaninerna. En sur gammal brännässla får för sig att bränna mig rakt genom handsken och tills straff bestämmer jag mig för att kapa av den vid roten.
Sen återgår jag till den där virkningen.

10 kommentarer:

Johanna Stålros sa...

Semesterlunken är den bästa....Kram Johanna

Susanne P sa...

Det låter fantastiskt bra. Själv hamnde jag i semesterlunken redan innan semestern i år. ;)
Underbara bilder!
Kram

Znogge sa...

Låter inte helt fel alls! Förstår inte varför jag aldrig lärde mig att virka...

Kram

Sussi sa...

Önskar jag kunde ta efter lite och gå lös på våra brännässlor på tomten. Men jag får göra det sen. Kanske när jag har semester :)

Diana sa...

Det är kanske en bra idé att lagra massa kaningott om det nu blir många. :)

Mollys Blog sa...

Låter som och ser ut som om du har lika behagliga dagar som jag =)Kram!

Mia systeryster sa...

Låter underbart!!
Kram

Svorskan sa...

Underbart! Och du beskriver känslan så bra. Jag satsar på att få den där känslan på sensommaren. God morgon!

Znogge sa...

Så nu tittar jag in och säger grattis på namnsdagen!

Kram

amacasa sa...

Ooops! Inte reta Husfrun - det är då ett som är säkert... :-)