torsdag 5 maj 2016

första gången

De första svalorna har anlänt (vi såg dem i stallet i söndags) och det ilar till i sommartarmen ... du vet, där sommarkänslorna bor och liksom kvillrar till ibland och gör sig påminda trots att det fortfarande ännu är vår. Men vi tjuvstartar lite. De första jordgubbarna för i år har slunkit ner. Du vet, när man kunde köpa en ask underbar doft på Ica för bara tio kronor. Jordgubbar som inte smakade ... sensation direkt, men ändå var just - jordgubbar! Och fina att se på.

Det är kortvecka och vi landar i bomullsmjuk helg och jag tänker att det borde vara kortvecka oftare. Minst ... minst en gång i veckan.

 


tisdag 3 maj 2016

viloboosta

Måndagsvana

Hej, här sitter jag.

Det har varit en intensiv vecka ... höll jag på att skriva, hehe. Det är bara tisdag! Men det är kortvecka och därav har jag siktet inställt mot helg. Bara en dag kvar! Hela torsdagen tänker jag sitta och läsa min underbara bok jag precis påbörjat. Hyresgästerna av Sarah Waters som är en ren och skär själshälsoboost. Förövrigt tänker jag spendera delar av den här kvällen med samma bok, men först ska logistiken fixas. Liam ska till scouterna och det är jag som är chaffis ikväll - jag som annars mest bara brukar åka med för en stunds vila och terapi i bilen, men nu ska Chris iväg på möte så ... 

Den frånvarande lite sömniga blicken nedan är en annan vana, nämligen måndagsvanan då jag alltid efter jobb mellanlandar i träningslokalen och ser på när Chris tränar Engla och tjejerna i laget i handboll.

Att viloboosta mig själv helt enkelt. Ack så viktigt.



söndag 1 maj 2016

rafsa av fyrtio minuter

Något som kallas för Valborg

Och hur man bäst tar sig an fyrtio minuter.

Lördagen ägnades åt att läsa ut en bok (jag har kommit i en riktig bokslukarfas just nu. Det där går i perioder för mig, men just nu är det läsa, läsa jag vill), forcera tvättberget och rafsa av ett snabbt styrkepass på gymmet. Chris är mitt inne i sin jobbhelg så mellan sömn, middag och tillsammanstid hade vi inte så mycket tid kvar till träning. Men fyrtio minuter, hade vi bestämt oss för. En snabb uppvärmning på tio minuter på löpbandet gav en bra puls att äntra gymmet där jag i vanlig ordning ville hinna hela kroppen och därmed blev lite ... okoncentrerad kanske? Bättre vore om jag skulle inse att jag inte kommer att hinna utan i stället valde att fokusera på några delar. Men det är alltid samma visa! Så det blev ben/rumpa och rygg/mage (plus även lite armar) ... skärp mig! Det är som om jag bara fladdrar omkring på gymmet och inte kör någonting ordentligt.

Det var visst något som kallas för Valborg så gymmet var nästintill folktomt vilket är så himla skönt! Bland styrkemaskinerna var jag och Chris exempelvis nästan helt allena.

Och så första maj

Välkommen!

Idag kör vi på en repris tycker jag. På det mesta av det som lördagen bjöd på. Men vi träder in i maj som kanske är den sista vårmånaden ... eller den första sommarmånaden? Hur som helst. Livet är på väg tillbaka! Jag vill välkomna maj och lägga mörkret bakom mig.



fredag 29 april 2016

vattenmeloner

Det är bara att tacka och ta emot

Och sjunka ner i soffan med den där bästa boken.

Min hjärna kopplade inte riktigt på jobbet idag. Jag hade torsdagsfeeling men snacket och veckoplaneringen gick inte ihop med det (???) Vilket inte var så konstigt eftersom det är fredag idag ... redan! Vad säger man? Jag stämplade ut fortare än kvickt när klockan slog halv ett och nu har jag hunnit landa hemma med en latte och strax väntar soffan. Jag har en så himla bra bok på G och som jag vill få utläst nu. På samma gång som jag inte alls vill att boken ska ta slut.

Mineralvatten

På tal om ingenting ... på Ica säljer de minivattenmeloner ... eller mineralvattenmeloner som jag först läste. Det hade varit coolt. Tycker jag! Vattenmeloner som är så gott. Tänk då sparkling melon. Ännu bättre.


Diskodanceingfever

Let's dance.

Nu blir det alltså soffhäng i någon timma drygt innan det är dags att fixa med logistiken inför kvällens skoldisko. Chris jobbar och då brukar alltid Engla sova tillsammans med mig i vår säng, men nu ska hon sova över hos kompisar så jag blir helt själv. Men snällt nog har Engla lånat ut sin mjukisnalle till mig. Och Let's Dance blir jag också helt ensam framför i kväll ... Gissa om jag kommer att somna sittandes i soffan. I äkta fredagsanda! 

torsdag 28 april 2016

man hinner räkna till tio

Räkna till tio hundra gånger

Det är mycket nu. Väldigt mycket. Ibland på ett positivt sätt. Ibland helt övermäktigt.

Jag trivs med mycket på agendan och växer i mitt ansvar. Till en början, som lärare, tyckte jag att det var så oerhört svårt med alla dessa bollar i luften. Jag tyckte att alla kollegor hade koll och kom-ihåg när jag bara glömde allt ... Nu tycks det som om jag tränat upp en förmåga. På samma sätt som jag en gång hade så svårt att lära mig namnen på nya elever. Nu har jag en strategi för det. En som jag inte känner till, mer än att jag vet att den finns där.

Det jag inte trivs med är känslan av maktlöshet som ganska ofta faller över mig. Det är en negativ stress och där står jag helt handfallen. Jag vet inte hur många gånger jag räknar till tio. Hundra gånger minst. Idag brast det ändå och jag släppte på trycket i personalrummet. Men så tog rasten slut och i trappan ner var jag tvungen att torka tårarna för sista lektionens möte med eleverna. 

Always look on the bright side of life. Det är så skönt att man ändå kan flabba åt det (sedan) och raljera rått. En räddare i nöden. Det där skrattet. Men också gråten som lättar på trycket när det blir för stort.




Fullklottrad kalender och kom-ihåglarm på telefonen

Och så favoritsysslan ...

Ett annat sätt att skapa fokus är alla anteckningar som jag samlar på mig i min kalender, min telefon och på lösa lappar. Så här i slutet av en termin är det fullt fokus på överlämningssamtal, både för blivande elever och för elever som jag ska lämna ifrån mig. Det är utvecklingssamtal (första avklarat idag) och fokus på organisation, nyrekryteringar, läromedel, lektionsplaneringar (så som alltid) och så vidare. Djupandas! Promenaden till och från jobbet med en bra pod i lurarna är avkoppling Nummer Ett. Men favoritsysslan just nu är nog ändå att sova, måste jag säga. Den där balansen. Ack så viktig i livet, men extra mycket när det är annat som pågår runt omkring. Det där som jag gör mitt bästa i, men ändå inte riktigt kan påverka.

Den där inre hälsan

Fullt ös (med en broms).

Lika viktigt som det är att träna och äta rätt, lika viktigt är det att kunna balansera stress med total avkoppling. Att kunna ösa på för fullt och sen sluta för dagen och låta ledigheten omsluta i total harmoni. Så en god natts sömn (förhoppningsvis) på det och sedan en ny dag med energi ... om och om igen. Energi, energiförlust, vila och avkoppling som ger distans och så - energi, energiförlust, vila och avkoppling ... Och en framtidstro. Någonstans en framtidstro!

tisdag 26 april 2016

en snögubbe om våren

När vinterns driva smälta ner och dö ... och återuppstå


Det är vår. Det är för sjutton gubbar snart maj och maj är sommarmånaden nummer ett, muttrade jag för mig själv som ett tyst mantra i morse klockan 05:10 när det var dags för mig att bege mig av till jobb.

Envis som få, det är lite av mitt signum.

Således valde jag att, över min tunna flanellblus dra på mig en fleecejacka och täckväst. Inga vantar. Ingen mössa. Nej, för det är vår. Vår.vår.vår. Vår!

Övertydlig? Nej, inte jag




Hemma var det nollgradigt och när jag kommit halvvägs till jobbet öppnade sig himlen och formligen kastade ur sig snöflingor i en sådan iskall iver att hela jag täcktes i vitt och jag kom fram till skolan som en snögubbe. Alltså hallååå! Jag svor en tyst ramsa. 

Men sen kom solen och allt tindrade. Sen att kopieringsapparaten skrek

papperskvadd


ungefär sjutton gånger och att jag fick jobba över nästan en timma. Det spelar liksom ingen roll. Och nu är jag hemma, riset står på kokning och det blandas rester i såsen. Mat som nästan lagar sig själv vilket är helt perfekt eftersom Chris (kocken) inte är hemma och kan hålla ställningen. Att han inte är hemma ... annars hade dagen slutat i perfekt.

söndag 24 april 2016

äckligare än så

Jag avskyr toaletter så till den milda grad att jag skulle kalla det för fobi light och får kräkreflexer så fort någon (läs Chris) börjar retas och prata om toalettsitsar och dylikt spännande. För mig finns inget värre. Hua!

Jag läste en artikel i Sköna hem om 7 saker som är äckligare än en toalettsits. Det kan inte vara möjligt.


Och på tal om toaletter. Här sitter jag och sliter utanför en toalettlänga på gymmet. En mycket smakfull placering av dylik inrättning. Det är nog därför jag blundar så ofta när jag tränar styrka.