lördag 28 februari 2015

tillbaka på banan


Inledde lördagen med handbollsmatcher där sista matchen Indra spelade var en riktig nagelbitare. Nu varvar jag ner framför skidVM. Spännande det också.

Det har varit en intensiv, men rolig jobbvecka och ja - jag har äntligen tagit mig tillbaka till gymmet efter två veckors sjukfrånvaro. Torsdagen bjöd på cardio och ben och i går inledde jag helgen med ett riktigt bra arm- och magpass. Underbart att vara tillbaka på banan igen.




onsdag 25 februari 2015

att inget ha


I lördags tog jag mig i kragen och trotsade febern och min kropp som inte har några krafter alls och så åkte jag ner till Malvas och Emmas utställning med bilderna från Ghana för det fanns inget i världen som skulle stoppa mig. Vi var där en liten stund bara men tro om inte min sovklocka ringde nästan bums. Det tog på krafterna att lämna hemmet. Egentligen var ju soffan min plats dessa dagar.

Nu är jag äntligen tillbaks på jobbet men hostan är envis och biter sig kvar. Tack och lov har i alla fall krafterna återvänt. Energi är liksom A och O när allt annat runt omkring rullar på i hundrasjuttio...



lazy day



in my dreams

Å, så skönt det hade varit att få skrota runt i mysisar eller pyjamas, att få unnat sig en riktigt långfrukost efter sovmorgon. Alltså, en sån där riktig helgmorgon. I stället jobbar jag 13 timmar i ett svep. Öppnar - och kör kvällsmöte på det. Hepp hepp.



tisdag 24 februari 2015

vita gifter


HÄR är ännu mer intressant information om hur gluten ställer till problem. Sedan 1950-talet har vi bara ätit det "moderna" vetemjölet. Det är också då magsjukdomarna sköt fart. Jag får rysningar när jag läser om- och hör debatten. Det ger mig en fast övertygelse om att jag gör rätt i att äta glutenfritt.
 


måndag 23 februari 2015

att dubbla min examen


Jag fick en fråga om det här med min plan om att dubbla min examen.

"Varför två lärarexamen, kan man bli lärare på olika vis... eller är det inriktning?
Du får gärna förklara om Du har tid å lust, jag är ju nyfiken :)"

Ja varför? Det hör säkerligen inte till vanligheterna direkt.
Det är ju så här, att jag alltid har haft svårt att fatta beslut. När jag äntligen började studera 2008 var det på socialpsykologiska programmet. Jag verkligen älskade det! Ämnet, atmosfären, studietiden. Men så var det så mycket i mitt privatliv som var turbulent då. Jag tappade fokus och kunde inte se in i framtiden. Jag hade liksom inget mål längre och kunde inte se mig själv i en yrkesroll med en socialpsykologisk examen. Jag vet. Hur dumt? Jag ångrar mig ibland.

Hur som helst. Jag påbörjade i stället studera till lärare i förskoleklass och grundskolans tidiga år (1-3) och läste en termin innan jag började vackla igen och slutligen återgick till mina socialpsykologiska studier som jag läste några veckor eller så innan jag blev långtidssjukskriven på grund av inflammationer och på grund av det som hände i mitt privatliv för stunden (efter en oerhört tuff uppväxt höll jag äntligen på att bryta mig loss från mina föräldrar och det tog på psyket. Jag var konstant trött i ett år och sjukskriven lika länge).

För att komma tillbaka till livet började jag läsa kurser på distans och på halvfart. Hälsopsykologi och Mobbning i lärandemiljö. Ni ser. Jag höll mig till mina ämnen socialpsykologi och pedagogik. Marken under mig var dock fortfarande i gungning och när jag fick erbjudandet att återuppta mina lärarstudier alternativt söka in på nytt, till den nya lärarutbildningen vågade jag dock inte tacka ja till att återuppta studierna utan sökte in på nytt. Anledningen:

Lärarutbildningen hade under min sjukskrivning gjorts om, med ny läroplan, ändrade program. Så min redan påbörjade utbildning som då var 3,5 år hade nu förlängts till 4 år. Hade jag valt att återuppta studierna på 3,5 år skulle jag inte kunna bli sjukskriven igen, för då skulle den "gamla" utbildningen inte längre finnas att komma tillbaka till. Med andra ord, med så gungande mark och osäker tillvaro vågade jag inte chansa på att jag var stark nog att inte riskera att bli sjukskriven igen.
Jag siktade i stället in mig på att söka till lärarprogrammen på nytt.

Dock hade jag redan studerat så länge nu att mina csn-veckor (alltså det antal veckor jag får studiemedel för) inte skulle räcka till för att läsa till F-3 lärare på 4 år. Enda sättet för mig att överhuvudtaget bli lärare var att rikta in mig på den enda 3åriga utbildning de hade, nämligen den till grundlärare i fritidshem samt ett huvudämne i ett praktisktestetiskt ämne. Jag valde idrott och hälsa. Utbildningen var rolig. Det var den. Men var jag ute efter att ha skoj under min utbildning eller var jag ute efter att skaffa mig det drömjobb jag strävade efter?

Jag ångrar ingenting. Varför skulle jag göra det när jag inte kan styra allt som sker? Jag trivs där jag är i dag, som lärare i en F-1:a med huvudansvar på fritids, en hel del lektioner i förskoleklass, lite i helklass samt klassen i idrott (idrottsundervisningen hoppas jag kunna utöka i flera klasser snarast) men jag är inte nöjd. Att trivas och att vara nöjd är två olika ting.

Kort sagt, ja man kan bli lärare på olika sätt. Man kan bli förskolelärare, man kan bli lärare på fritids, man kan bli lärare i förskoleklass till trean, man kan bli lärare i fyran till sexan och så vidare. Jag har hört mig för om möjligheten till validering finns. Om jag kan korta ner de 4 åren något. Men ingen kan riktigt svara på det mer än att det krävs att jag tar examen som grundlärare med inriktning förskoleklass och årskurs 1-3 för att bli behörig, för att nå min lärardröm. Jag har nätt och jämt några csn-veckor kvar. Jag måste jobba heltid och ska försöka orka/hinna/klara av att läsa heltid på distans.

På något vis.


 

söndag 22 februari 2015

att utesluta något



Jag gör klokt i att utesluta gluten. LÄSVÄRD ARTIKEL för dig som vill nå en förbättrad hälsa och som kanske stämmer in på något av det här:

"Vetenskapliga studier rapporterar i tilltagande omfattning sambandet mellan intag av gluten och sjukdomar som ADHD, artrit, allergi, autoimmuna sjukdomar som ALS, multipelskleros och sklerodermi, autism, reumatisk sjukdom, demens, depression, diabetes, fetma, giftstruma, IBS (irriterad tarmsjukdom), IBD (inflammatorisk tarmsjukdom, ulcerös kolit och Crohn´s sjukdom), psoriasis, skeletturkalkning, schizofreni och olika hudfläckar som vitiligo. Intag av gluten förknippas alltmer med håglöshet, trötthet och låg energi, och glutenfri livsstil tilltagande energi och ökad entusiasm." (Bergmark, S, 8 december 20014).

Jag slutade med mina "crohnsmediciner" i somras (hann bara äta dem någon månad eller så vilket jag är glad för), samtidigt som jag uteslöt gluten ur kosten. Min gastrosköterska slog ogillande bakut men min gastroläkare, jublade kanske inte av glädje, men stödjer mig glatt i mitt beslut. Sjukvården är ju så styrd. De får inte ge kostråd om inte undersökningarna visar något (de vill i stället genast kasta in tung medicin som högst sannolikt ger biverkningar som kräver ny sjukvård och fler mediciner. Min sköterska sa till och med åt mig att inte läsa bipacksedeln på den medicin jag fått utskriven. Tro sjutton det när flera av de vanliga biverkningarna var olika former av cancer och jag tvingades till täta kontroller för att se om min lever mäktade med). Fast min gastroläkare har bestämt sig för att se mellan fingrarna. Jag vet ju vad som fungerar. Vilken kost som får mig att bli svag i musklerna och som får mig att få ont i magen och i lederna. Jag vet också vilken kost som minimerar de riskerna. 

 

lördag 21 februari 2015

förtvivlad


Redan innan sportlovet vecka sju kände jag mig trött och risig och min kollega uttryckte farhågorna för att jag skulle bli sjuk under min ledighet. Med min obotliga optimist försäkrade jag henne om att det minsann inte var någon risk, jag hade läget under kontroll. Lite trötthet och begynnande förkylning skulle jag nog kunna tackla.

Jo men visst.

Sedan vi kom hem från Danmark har jag haft feber. Alltså i lite över en vecka nu och både febern och förkylningen vägrar att ge sig och hjärtat dunkar på så hårt i bröstet att det liksom inte går att koppla av. Men så fort jag för stunden känner mig en aningen bättre en dag tänker jag att nu, nu äntligen och jag meddelar mina kollegor att jag snart är på plats igen. Och sen - pang! Feber igen.

Igår fyllde Engla år och vi skulle bara åka ner lite snabbt till stan för en matbit (just då var jag feberfri) men det tog så på krafterna att jag fick ligga i soffan hela eftermiddagen och kvällen efter det med feber igen. Det är som om jag inte har någon tidsuppfattning längre. Allt flyter ihop till ett enda stort gegg.

Å, vilket gnällinlägg det här blev, det var inte meningen, men jag känner att jag är så trött på att inte ha några krafter nu och jag vet inte om jag kommer att kunna orka jobba nästa vecka heller. Och då måste jag i så fall ta mig till läkaren för ett intyg. Jag vill inte vara där igen. Sjuk i en tid då jag bara vill (och behöver vila). Det finns så mycket jag behöver göra. Jag saknar mina elever och att busa, skratta och skoja med dem men jag behöver ha ork för att hålla igång. Just nu har jag inte det och det gör mig förtvivlad.