lördag 1 november 2014

Med helgen kvar.


Det har ju helt plötsligt blivit november. Något jag "firade" med en rejäl sovmorgon efter att ha behövt springa upp några gånger i natt efter värktabletter. Det var ju inte riktigt det här jag hade velat ägna mitt höstlov till. Att må som en skrutt med värkande mage och feberkänning (bara en månad kvar till gastron nu, men ack så länge kvar...). Dock skönt att jag slipper åka på sjukdagar så ja, det går att se något gott genom feberdimman i all smärta. Trots allt.

Vill mest bara kura ner mig i sängen under tjocka lager av täcken tillsammans med en bra bok och min padda, men lite kaffe och en lång varm dusch ska kanske få fart på mig också.

Helgen kvar. Sen ska jag jobba.

 

fredag 31 oktober 2014

Fisken i snön


För ett ganska bra tag sedan fick jag Fisken i snön av Malin K Eriksson att läsa och recensera. Det har tagit lite tid för mig att läsa igenom den - kanske mest för att jag först fick tvinga mig igenom de inledande sidorna som tyvärr kantades av en hel del korrekturfel som störde min läsning. Det var väl ungefär här jag insåg att, om jag själv ska ge ut på egen hand vilket jag tvekar på efter den här boken, är det av stor vikt att ha ett bra team av kritiker, korrekturläsare och lektörer bakom mig. Ändå känns det som om isen skulle vara för svag att våga sig ut på med både en häst och en ko som heter Rosa till exempel... Och det känns så synd, så onödigt att som läsare haka upp sig och hela tiden snubbla på de där korrekturfelen. Det är inte för dem en författare vill få kritik. Å andra sidan är det inte över dem en läsare vill snubbla heller.

Elin från Linneryds socken kommer under 1860-talet till hospitalet i Växsjö. Hennes syster har just dött under oklara omständigheter och Elin själv lider av fallandesjuka (epilepsi) som det tisslas om ska vara ett gudastraff för den synd Elin begår. Behandlingen är bältesläggning och kallbad. Först på hospitalet, som tonåring, lär sig Elin genom en medsyster att läsa och friskförklaras därmed sedan hon motbevisat sin sinnesslöhet.

Hemma bor mormor och mamma (fadern är död) på en gård som präglas av hårt arbete. Det bekommer inte Elin som tycker om att arbeta hårt med djuren som hon har ett alldeles särskilt band med. De konverserar med ord till varandra. Annars är det bara systern Ida som stod Elin nära och förstod henne. Trots att Elin även inför Ida bär på en skam, skuld och hemlighet i form av onani och kroppsutsöndringar hon inte tycks kunna kontrollera (och här vet jag inte om jag missar själva poängen och att det är Elins epilepsi som orsakar att hon ofta kissar ner sig, i så fall ber jag om ursäkt).

Boken präglas av onani. Men absolut inte på något erotiskt sätt. Snarare på ett olustigt, skamfyllt och helt besatt sätt. Jag vet inte om det är ett medvetet försök till att beskriva ett sanningsenligt kvinnoöde i en historisk miljö där kvinnan inte skulle ge efter för lustar utan leva i återhållsamhet. Men för mig blir det mest galenskap. Speciellt som onanin går så långt att den orsakar olyckor och vaneföreställningar.

Elins syster dog i ett fall från vad som beskrivs som en sten men i min fantasi mest målas upp som klipphäll ut mot sjön där vågorna fläckas av blod. Elin tyngs av skuld och söker överallt efter Ida och hoppas och tror på en återförening även i det här livet. En skuld som jag till viss del kan känna igen som frukten av saknaden av en trygg barndom men som här också späs på av prostens predikningar om synd. Och Elin präglas av själviskhet och onani. När Elin blir gravid tror hon att det bor fiskar i hennes mage och hon gör så att barnet föds fram för tidigt. Och där ligger sedan "fisken" och sprattlar i snön...

Kan en människa på grund av skam, skuld och tro drivas till vansinne? Ja, kanske, även om jag tycker att det sker lite väl övertydligt. Det är ingen tvekan om att Malin K Eriksson kan berätta och hon gör en tydlig personbeskrivning samtidigt som hon skriver sig förbi somliga händelser genom en "dimma" som lämnar mycket kvar åt läsarens egen tolkning och fantasi. I vissa mått är det en lyckad strategi. Även om jag tycker att scenen där Elin tror sig kräkas upp de sprattlande fiskarna och när hon helt plötsligt befinner sig ensam i skogen beskrivs lite väl suddigt. Å andra sidan lämnar det också en stor portion vansinne omkring sig. Precis det vansinnet som driver Elin. Vansinnet som dock gör att jag har svårt att närma mig Elin, att komma henne på djupet och på riktigt förstå henne. Runt henne finns den här auran av dimma som jag inte kan tränga igenom.

Samtidigt. Det var ingen annan än Ida och djuren som på riktigt förstod Elin så Malin K Eriksson har måhända lyckats med sin karaktärsbeskrivning på ett särdeles lyckat sätt, även om just jag som läsare föredrar att kunna förstå och relatera till huvudpersonen.


Jag hade gärna gett ännu en stjärna till Fisken i snön men kanske mest för att jag känner för Malin som skrivande medsyster. Det finns mer att hämta i boken. Handlingen är kraftfull om än ibland lite övertydligt utpräglad. Några redigeringsomgångar till så tror jag att boken på riktigt hade varit i hamn. Tyvärr, återigen, tror jag att det här kan vara baksidan av att ge ut själv. Utan att dra alla över en kam tänker jag och relaterar till hur jag själv tror att jag skulle handla, att just den sista processen påskyndas just för att man är så ivrig över att se resultatet inom pärmar. Utan att vara riktigt i hamn och sedan skulle jag ångra mig. Såklart. Det är inte det jag vill med mitt författarskap.

Men helt klart. Läs den. Bilda din egen uppfattning.

Happy H.


Så in i bängen ont i magen i dag. Sitter dubbelvikt, trots stark alvedon, och försöker hjälpa Indra med matten.

Nej, vi ligger inte på latsidan trots höstlov.
Synd bara att jag inte kan det där med delatmed-uppställningen... Magvärken verkar ha bitit ihjäl min kunskap.

Jag reflekterar över de där orden jag ständigt fick höra som barn. "Du kan ju inte matte". Jag hörde dem så många gånger att de till slut applicerades som sanning på mig. Jag som en gång var riktigt, riktigt bra på matte och därtill tyckte att det var kul. Jag blev helt plötsligt värdelös. Nu försöker jag boosta mig själv. Jag kan. Och framför allt. Jag tycker att det är kul. 

 

torsdag 30 oktober 2014

Balders Hage.


 Vilket mysigt väder vi hade tidigare idag med sol och ganska varmt, trots minusgrader och frost i natt.
Nu har vi gjort stan. Det var mest inredning vi var ute efter så Balders Hage var ett givet kort och sedan runt i några andra butiker.



Julgrejerna var framme såklart - och första julklappen inhandlades på stan, sedan iväg för att hämta ett paket och nu ska jag skruva upp några hyllor innan middag. Det ska bli ordning bland alla make-grejer på gästtoaletten.


 

Me today.


Nu stan med syster.

 

No. This is not me.


Hjälp. Det är snart dags för mitt allra första medarbetarsamtal och jag har fått några frågor att tänka över och förbereda mig på inför samtalet.

Jag vill ju så mycket. Alltid. Nå högre än stjärnorna. Tänk om jag säger fel eller inte säger det jag borde säga? Jag vet ju vart jag strävar, vad jag har för mål. Men ändå... Vad vet jag?

Jag vet att jag inte är fyrkantig. Jag vet att jag aldrig vill stagnera (det är nog ingen risk som lärare) men samtidigt vet jag att jag är så ny. Nyexad, nyanställd. Ny.

Nervös.
Förväntansfull men nervös.

Jag vill ju nå hela vägen till min dröm.

 

onsdag 29 oktober 2014

Spanska för nybörjare.


Jag längtar hit så att det krampar och gör ont inombords.
Tillbaka hit.

Och den där drömmen. Allt börjar med den där inre längtan som mynnar ut i beslutsamhet och påbörjade planer. Jag sneglar på Svenska skolan och funderar på hur 'bred ämnesbehörighet' kan appliceras på mig. Fem års yrkeserfarenhet ger mig fem års respit. Fem år att fixa till mig. Förvandla mig från en oslipad diamant till en top of the top-lärare som inte sållas bort bland hundratals sökande utan just blir den.

Att gå en nybörjarkurs i spanska känns som den allra första självklarheten.

Men sen då?